En snabbis...

Jag kom precis hem från en snabbis i stallet. Hästarna fick komma in och äta lite kraftfoder så här på förmiddagen. Att dom går ute dygnet runt på bete verkar inte ha så stor betydelse, dom är helt övertygade om att svältdöden lurar alldeles bakom hörnet. Hur som helst, dagens inlägg blir kort.

Igår tog jag med mig Polly och åkte till banan för lite snabbjobb. Hon var som vanligt oerhört peppad på det, men skötte sig och var snäll. Lite jobbigt är det allt att vara ute dygnet runt och man blir ganska trött. Att magen är konstant proppfull med gräs gör ju sitt till också.

Jättetaggad och hetsig häst! Eller nä...

På kvällskvisten så hängde jag och Tyra med på promenad när Terese skulle rida Deedoo. Även han var otroligt taggad och pigg. Jag frågade Terese om hon inte skulle ta det säkra förre det osäkra och stanna på marken, och hon börjde tveka men bestämde sig ändå för att, med livet som insats, ta en tur.

Extra förvaringsutrymme?

Den enda som hade fart i benen var Tyra, hon måste ha gått dubbelt så långt som oss andra så som hon härjar runt! Men sen när vi kom hem så kröp hon nöjt upp i soffhörnet och började dra timmerstockar.

Tyra är på topp som vanligt.

Om någon undrar hur det har gått med min tumme så lever den i allra högsta grad. Läkningen går långsamt framåt, men två veckor efter händelsen så ser den nu ut så här;





Det blanka i såret är inte för att det vätskar utan för att sårskorpan av någon anledning är helt slät och blank som is i mitten. Jag tycker det ser oerhört bra ut och det kliar i fingrarna på mig att få pilla sårskorpa, men jag får nog lugna mig tills skorpan börjar lossna av sig själv.

Nu är det snart dags för lunch och sedan ska jag iväg till mitt kära jobb och tampas med idioter. Med tanke på att det är midsommar imorgon så kommer det vara packat med dårar som slåss om färskpotatis och jordgubbar. Jag ser verkligen fram emot en av de stressigaste kvällarna på hela året i kväll... Långa köer, folk som bryter ihop för att dillen är slut, idioter som armbågar varandra i ansiktena för att komma först till potatisen och den ständiga och aldrig sinande strömmen av dumjävlar som skäller på oss i personalen för smågrejer. Japp, det kommer bli en lång kväll har jag en känsla av. Undrar om jag kan skylla på sömnbrist och stress om jag skulle råka tappa besinningen och börja örfila kunder till höger och vänster? Jag tror inte chefen godtar ett "jag kände för det" som ursäkt. Nåväl... Jag har hela helgen att vila upp mig på och det kan behövas.