Mitt liv som häst

På tisdag så ska Polly på ett (förhoppningsvis) sista återbesök på kliniken och få tummen upp av veterinären. Men innan dess så har jag fått order om att sätta igång henne lite försiktigt och gissa om det är en nöjd och glad häst som blåser runt på grusvägarna och sätter nya hastighetsrekord! Hon är körd tre gånger nu och blir bara gladare och piggare för varje gång, det verkar ju lovande. Jag tror att hon har saknat att få ut och springa lite, även fast hon aldrig skulle erkänna det själv.
Nu hoppas vi att hon inte visar något på böjproven på tisdag så att vi kan köra igång ordentligt igen, hon är halvt fnattig och skulle behöva gå ett ordentligt snabbjobb och få ur sig lite energi. Det hjälper ju tyvärr inte att jogga henne 45-60 minuter varannan dag, hon behöver blåsa ur sig emellanåt för att vara riktigt nöjd med livet. Så ja, klarar hon sig igenom kollen på tisdag så blir första snabbjobbet på evigheter (nä men sedan mitten av januari) på lördag och med lite tur och övertalning så kan Magnus engagera sig som pilot. Det är väl lika bra att han får känna på henne och säga vad han tycker (förutom att hon är trög, lat, vrång, tjock och alla andra elakheter som han normalt så upplyftande häver ur sig, haha).

 

Nöjd häst efter gårdagens joggingtur. Bra vinkel också, för här ser hon inte så tjock ut...

 

 

 

 

Lilla Dessi har tagit ett steg närmare att bli en riktig vagnshäst. Hon har nämligen blivit utrustad med en sele! Jag är så himla nöjd så ni anar inte! Beställde den här selen och den var så sjukt mjuk och fin i lädret och väldigt välgjord! Helt klart mer än väl värd pengarna! Det var förresten Terese som tipsade om den. Tack! :)

 

 

 

Beställde minishetlandsstorlek och det var väl tur det för bukgjorden är indragen på de sista hålen och ändå sitter den inte speciellt hårt. Går hon ner något kg till i vikt så får jag göra fler hål. :O Lyxproblem?

 

 

Inte så imponerad ponny.

 

 

Vi tog en promenad med selen på och hon verkade inte så himla brydd över den, hon var mer bekymrad när hon fick prova in den, det är ju himla trååååkigt att behöva stå stilla på gången. Otroligt charmig häst, men så mycket tålamod har hon inte. Nåväl, promenaden gick bra, vi travade lite också och det var inga problem. Problem uppstod dock på vägen hem när hästen tyckte att det räckte och försökte lägga sig ner på grusvägen och rulla. Med nya selen på. Vi kom i alla fall hem hela och rena (för hon fick banne mig inte rulla!) och det var det. I övrigt så kommer tant hästdoktorn ut på tisdag och ger den lilla lurviga hobbithästen en till vaccinationsspruta. Mycket veterinärbesök har det varit för alla djuren på senaste tiden tycker jag, men det är väl så när man väljer att ha djur och jag skulle aldrig i livet välja bort dom!

 

Nu ska jag ta tag i livet, åka till stallet och promenera med Dessi (och selen). Efter lunch så befinner jag mig hos mamsen och hjälper henne att packa ihop lite skit som hon ska sälja på loppis på lördag.

 

Adjöken så länge!