Äntligen!

Igår fick jag fortroendet att sitta upp bakom Polly och köra lite motion med henne. Det är över en månad sedan jag tog tömmarna och gjorde något dylikt. Å andra sidan så har jag inte bett att få köra heller, det känns som att det har varit bäst att Magnus har fått jobba henne ifred utan att någon jobbig hästägare har tryckt på och tjatat om ditten och datten.

Så igår när jag dök upp i stallet så sa Magnus helt enkelt att jag kunde få jogga Polly själv. Ärligt talat så dog jag nästan av lycka! Satt som ett fån med mungiporna bak i nacken under 5 varv på skogsslingan. Nu undrar ni förstås om det märks någon skillnad på henne och jo det gör det. Hon orkar hålla tempot, förut sprang hon som en jätteglad gnu och brände all energi första varvet och sen fick jag nästan bära runt henne. Hon har även fått en gigantisk rumpa! Den är bra mycket bredare nu än vad den var förut. En hel månads hårdträning har gett resultat! Att flytta henne till Magnus var nog det bästa jag kunde gjort för henne faktiskt.