Nej men... Ett inlägg idag också?!

Jädrar vad bortskämda ni blir! Här bara spottar jag ur mig inlägg på löpande band! Kreativiteten flödar och... och... nä... Inte riktigt så. Jag bestämde mig för att strunta i precis allt i dag och ligga sjuk i soffan. Det gick en timme. Det gick två timmar. Det gick tre timmar, och nu är jag rastlös. Jag skulle kunna byta från pyjamasen till riktiga kläder och ge mig ut och göra lite nytta, men alltså... Jag kommer ALDRIG bli frisk då. Och jag hatar verkligen att vara sjuk. I början är det lite småmysigt att få bara softa och tycka lite synd om sig själv, men sen går det över och hade orken funnits då så hade man nog klättrat lite på väggarna.
Så kan det vara.

Ringde uppfödaren förut, som är en otroligt trevlig och sympatisk man (och nej han läser inte min blogg). Han hade inte så jättemycket info att ge utan bad mig istället ringa ansvarig veterinär. Jahaja, kruxet med att ringa en veterinär är ju att de aldrig svarar. De har telefontid en timme på morgonen och sen kan man inte nå dom alls. Detta är ett genomgående fenomen. Fast det är klart, skulle de svara i telefonen i tid och otid så skulle väl inga djur alls bli botade. Men det är ändå irriterande!
Jag kliver upp i ottan imorgon och ringer farbror Hästdoktorn och hoppas på ett solklart besked som inte är alltför negativt. Men på uppfödaren så lät det som att det inte var helt hopplöst, veterinären hade iallafall sagt att han tyckte inte man skulle operera i detta skedde utan vänta och se vad framtiden utvisar. Jag sitter och funderar på om man kanske borde fixa ett andra utlåtande? Uppe på Solvallakliniken så finns legenden Gunnar Nilsson, han är erkänt duktig (det var dagens underdrift) på lösa benbitar. Det är till honom man vänder sig om man vill ha ytterligare en åsikt om hästens röntgenplåtar. Japp japp, mycket att tänka på blir det.

I helgen ska jag återigen besöka Sveriges metropol Finspång. Fåglarna ska levereras till sitt nya hem. Jojomensan, dom ska flytta. Jag satte mig ner och tog en funderare, tanken var ju att pappa skulle vara fågelvakt när jag är bortrest, men vid närmare eftertanke så vore det ju inte så dumt om dom kunde få bo kvar där permanent. Jag socialiserar inte jättemycket med dom, enda gången de kan vara ute och flyga är när Tyra inte är hemma och det betyder ju att jag heller inte är hemma. Svårt att göra dom helt tama när man inte kan hållas med dom. Jag frågade helt enkelt om han kunde tänka sig att ta över dom och det var inga problem. Bra bra! Hemma hos pappa kommer de få flyga runt bäst de vill och iallafall den blå har superpotential att bli riktigt tam. Den lilla gröna är lite mer skeptisk, men ingenting är omöjlig som Gunde säger. Jag tror att alla inblandade blir nöjda med denna lösning.

Nu börjar magen kurra också. Jobbigt läge för kylen är tom och jag känner inte riktigt för att improvisera ihop en måltid men jag blir nog så illa tvungen. Jag skulle behöva göra matlådor till imorgon, men jag är mest sugen på en kopp rykande varmt te och kanske lite rostad macka. Gottgottigottgott.