Skandal att man inte orkar ta tag i detta oftare!

Nu ÄNTLIGEN! På egen begäran och initiativ... Ett blogginlägg!
Jag trodde att folk skulle tjata om att jag aldrig skriver, men jag har faktiskt inte hört ett knyst från någon. Inte för att det gör något, jag har haft att styra med ändå. Men nu så tar vi tag i det hela, det är ju över en månad sedan jag skrev sist och det har hänt så mycket att inte ens hälften kommer komma med här för jag har glömt det mesta. Så kan det vara när man börjar bli gammal och grå. Typ...

Jag kan börja med att ursäkta eventuella stavfel och grammatiska blundrar. Jag är superdunderförkyld och hjärnan hänger inte riktigt med. Så kan det vara. Är huvudet dumt får kroppen lida sägs det och i detta fall är det alldeles väldigt korrekt. Jag har helt enkelt inte klätt på mig tillräckligt när det varit kyligt och ruggigt och nu får jag betala för det.

I lördags var det kick-off/personalfest på jobbet. Vi var lite utsocknes (fast inte så mycket) och härjade. I de vackra Kilsbergsskogarna hade det anordnats en liten äventyrsbana för oss och när vi dök upp på anläggningen som hyrts för detta ändamål så fick vi börja med att stänga in oss i en gigantisk teepee/tipi och fika lite. Jävel vad varmt det var, dom hade smällt igång en käck lägereld åt oss och serverade rykande varmt kaffe (ur termos) och macka. Sen delades vi upp i lag och den lilla taktikern i mig började genast fundera på vilka jag helst skulle vilja hamna med. I ren Robinson-anda så valde jag i mitt stilla sinne (svårt att ha något annat sinne när man är förkyld som en kackerlacka i Arktis) ett par människor som jag trodde var duktiga tävlingsmänniskor och döm om min förvåning när jag faktiskt hamnade med dessa. Det var ju "tävlingsledarna" som delade upp oss så vi fick inte välja lagmedlemmar själva. Kanske lika bra det. Alla lag fick en karta och ombads sedan leta upp stationerna som var utmärkta på denna. Vid varje station skulle vi lösa en uppgift och det var klurigt värre. En del var jättesvåra och en del var mindre svåra. Roligt hade vi iallafall!




Den här damen träffade jag på ute i skogen. Försökte få henne att avslöja svaren på en del av klurigheterena vi utsattes för, men hon hade tydligen inte genomfört hela äventyrsbanan så hon hade inget vettigt att säga. Skit också...



Väl tillbaka på startplatsen så fick vi redovisa våra svar och på en del uppgifter skulle vi ha med grejer från skogen. Alla delar poängsattes och slutklämmen var en käck hejaramsa med tillhörande dans som alla lag hade funderat ut. Roligt värre! Många goda skratt! Jag älskar verkligen mina kollegor! Mitt jobb må suga, men mina arbetskamrater gör att det ändå känns okej att åka till jobbet. Jag har världens mest fantastiska kollegor! Så de så! Ja så kändes det just då iallafall... Senare på kvällen när alla (utom jag som körde bil) var lite på lyset så tyckte jag inte att de var lika fantastiska. ;)

Efter äventyrsbanan så var det dusch och bastu. Duktiga jag var alldeles nybadad innan skogsäventyret och det var inte så ansträngande så jag nöjde mig med att byta om till mer partajiga kläder och kladda lite smink. En tur i bastun hade nog knäckt mig helt ochgett mig feber så det fick också vara. När alla var rena, ombytta, vackra och festsugna så bjöds det på middag. Mycket trevligt! God mat och trevligt sällskap vid bordet. Även det vinnande laget utsågs och jodå visst vann mitt lag! Jag kände mig vansinnigt stolt, det skillde bara 100 poäng till lag två. Det var bra nära att vi fått 500p minus på en uppgift som vi inte riktigt kunde klura ut, men jag måste få ta lite cred för att jag i sista sekund löste det. Lekledaren tänkte ge en ledtråd men ville då dra av 500p för oss och precis då klickade det till och ett ljus tändes för mig. Jävligt stolt är jag över den bravaden!!
Så lite priser och tröstpriser delades ut och sedan var det dags för den stora suparfesten. Eller ja, riktigt så illa var det inte. Det kommer dock vara svårt att se professionellt på mina kollegor igen efter att ha sett dom marinerade i sprit. DET är underhållning på hög nivå vill jag lova!

Jag åkte hem någon gång på natten, fick ett par timmars sömn och drog sedan till Karlstad med Terese igår förmiddag. Har letat träningsvagn till min blivande stjärntravare ett tag, men det verkar omöjligt att hitta en vettig till ett vettigt pris. Jag beslöt mig för att annonsera själv och fick svar dagen efter från en jättetrevlig tjej strax utanför Karlstad. Hon skickade lite bilder och vi bestämde att jag skulle komma och titta. Vagnen var i helt okej skick, lite ytrost men det är ju mer en estetisk fråga än en funktionell. Sitsen var trasig, men det är plättlätt att byta. Jag är sämst på att pruta och värderade den till runt 2000:-. Säljaren hade inte sagt nåt pris innan, men jag skrev max 2500:- i min annons så jag tänkte att hon antagligen inte hade svarat om den var dyrare. Jag blev skitglad när hon sa att hon kunde tänka sig att släppa den för 1500:-. Kändes inte som att det var någon mening att pruta på det alls, då skulle jag ha prutat för prutandets skull och jag tycker det är lite halvsniket att pruta på något som redan är billigt och under marknadspris. det blev affär och jag tror alla inblandade är nöjda.



Röda faran!!
Funderar på om man ska lacka om den helt i någon annan färg eller låta den vara. Rosa kanske? Eller nä... Svart eller blå. Eller helt röd igen. Jag vet inte...


Jaha, en hästrapport då kanske.
Jag och de andra delägarna (utom en för hon bor på sydligare breddgrader, fast fortfarande inom Sverige) har varit och tittat på MASSOR med unghästar! Många fina, ett par mindre fina. Vi fastnade allihop för samma två hästar dock. Ett välväxt sto med trevlig uppsyn och en toksnygg hingst. Hingsten gick bort när vi hörde prislappen. Uppfödaren ville ha 75 000:- för den. Moderstammen var inte helt tokig, men pappan (Zerberus) är ingen häst jag blivit förtjust i. En halvsyster såldes för 2 år sedan för 150 lax, men hon hade en mycket mer intressant pappa (Opus Verviel). Så nej, den gick bort och kvar blev den pussiga, sociala märren. Hon ska friröntgas imorgon och förhoppningsvis så hittar man inget suspekt (Käre Gud, jag vet att jag är väldigt okristen och att jag aldrig gör goda gärningar, ber eller besöker kyrkan, men SNÄLLA SÖTA RARA låt hästen gå igenom. Inga lösa benbitar. Tack!) så blir det förhoppningsvis affär. Jag säger 'förhoppningsvis' för jag har lärt mig den hårda vägen att man inte tar ut segern i förskott.
Så bumlingarna i stallet kommer nog få sällskap av en liten smal brun.






Bumling Boys; Garre, Dido och Raffe.




Nej nu orkar jag inte mer. Ska åka och slå på en tappsko på en av Virres hästar om en stund och sedan till stallet. Terese ville ha sällskap för hon tänkte köra Raffe. Han har bara gått i vagn ett par gånger, och i förrgår höllt det på att gå riktigt åt fanders för dom. Dom mötte en rullskideåkare. Need I say more?
Ska ligga här i sängen och vara lite småsjuk en stund till innan jag tar tag i livet för idag.