Det är mycket nu

Egentligen ska jag ju inte sitta här. Egentligen så har jag både disk och tvätt som väntar på mig. Och så har jag lovat mig själv att plocka ner julgardinerna och adventsstjärnorna samt stryka de vanliga gardinerna som är nytvättade och hänga upp dom. Sen tänkte jag städa lite allmänt och laga mat. Men istället så sitter jag ju då här. Fast klockan är ju inte så mycket än. Med stark betoning på än.

Igår väntade jag ju besök. Marie och våran väninna Therese skulle komma och hälsa på vid 10. En sisådär 09:20 så ringde Terese (hon med Raffe) och bad om lite hjälp. Hon var ute och åkte och hennes bil hade valt att helt olämpligt dö. Jag fick kasta på mig lite lämpliga kläder och åka till undsättning. Med lite hjälp av startkablar så startade hennes bil efter en stund och vi kunde åka ett par kilometer innan den gav upp igen. På med startkablarna och sedan väntade vi. Och väntade... Och väntade... Efter att ha laddad i 15-20 minuter så fanns det ändå inget liv i bilen och vi beslöt oss för att bogsera. Det gick ju... mindre bra.
Det var alldeles för halt och min stackars bil fick inget fäste alls. Jag provade att grusa men det hjälpte inte. Vi fick hejd på ett par skidåkande människor som var på väg hem i deras nya fina bil. De kunde dra Tereses bil ett par meter och sedan var det likadant där. Någon mer än jag som avskyr bilar?? Varför ska det alltid jävlas när det är som mest olämpligt? Jag blev iallafall tvungen att till sist lämna Terese och hennes bil åt deras öde. Jag väntade ju besök, plus att jag skulle till stallet en snabbis innan det var dags för jobb. Märkligt att det alltid ska hända något när jag redan bokat upp en massa annat. Lagen om alltings jävlighet?

Terese och hennes bil kom därifrån till slut, men hjälp av lite mer erfarna bilmänniskor. Jag kom hem och Marie och andra Therese dök upp.
Jag har inte sett någon av dom på skitlänge! Minns faktiskt inte när jag såg Therese sist. Hon har iallafall spenderat en stor del av hösten i Florida där hon jobbat med travhästar. Det var skönt att höra att det är fler än jag som skulle packa och åka direkt om chansen till ett permanent liv i USA erbjöds. Jag fick presenter också!



Banantuggummi! Lämpligt nog var det en apa på bild. Jag drar inte alls några paralleller till Tyra här! Vilket leder oss till nästa bild....
















En originell nyckelring! Det roliga med denna är att jag köpte en sådan till Therese fast med jack russel när jag var i NJ. Och en med schäfer till Marie. Där fick jag igen! :D











Vi tog en snabbis till stallet, de beundrade Polly och grabbrna och jag mockade. Sedan hem till mig igen för lite te och scones. Det blev ju väldigt engelskt det här, som Marie sa. Det var jättetrevligt att träffas och vi blev inbjudna på islandshästridning hos Therese i vår/sommar för hennes mamma har ett par sådana. Jag blev skitpepp på det! Det är 100 år sedan jag red islandshäst. Roooligt!



På mitt förra inlägg så fick jag en kommentar av Malin;

"Du vet att du alltid kan få köpa mitt hus i Mullhyttan, då får du plats med 4 hästar och så många hundar du vill. För här har alla hundar. INTE hund. Jo vi förståss. Men jag har ju haft fler än en förr, nu nöjer jag mig med en. Men visst blir jag oxå hundsjuk och svävar bort ibland. Men kommer oftast på bättre tankar rätt snabbt ; )
Så köp du vårat hus. 500 tusen så är det ditt, slår du till snabbt kan du alltid få med Latte på köpet. Då skulle jag bli glad... Körvägar till Polly finns det med bla en lång banvall att jogga på. = ) / Malin"

Min första reaktion var ett hysteriskt skratt. Du anar inte vad jag är sugen på ditt hus Malin! Det enda som jag ser som problem är väl avståndet. Det blir ju en bit för mig att pendla till jobbet. Men det finns ju folk som åker längre än så (Terese till exempel) och de verkar ju överleva. Jag är väl mest oroad över ekonomin, det är ju inte gratis med bensin. Jag kanske får skaffa en bättre bil som drar mindre. Går det att få tag på bra dragbilar som drar lite bensin?
Sen vet jag inte vad övriga Polly-ägare skulle säga om jag ville flytta henne. Det kanske blir kalla handen på det, och vad gör man då? Jag kan inte pendla till både jobb och stall. Fast det gör jag ju nu, men just nu har jag ju bara 6 km till stallet. Cykelavstånd med andra ord.
En annan grej är ju att jag faktiskt inte tänkt jobba kvar på mitt nuvarande arbete i alla evighet. Jag har inte fast anställning (vad säger banken om det om man vill låna?) och jobbar inte heltid heller. Nu har jag i och för sig varit på samma ställe sedan maj 2006 så det är inte troligt att de bara sparkar ut mig huxflux. Jag hade fast, men fick säga upp mig för att åka till USA då min dåvarande chef inte vill ge mig tjänsteledigt. Och efter det så har det helt enkelt inte funnits några fasta anställningar att få. Däremot har jag ett fast schema. Detta tåls att fundera på. Jag vill ju egentligen inte bo i lägenhet. En lägenhet skulle ju ändå bara vara en temporär lösning tills jag hittat hus. Och Malins hus uppfyller NÄSTAN alla mina krav. Ville jag att hela min kravlista ska gå igenom så kommer jag behöva ett par hundra mille på bankkontot och det lär aldrig hända.
Jag får nog sätta mig och göra en för-och-emot lista på detta så får vi se. (Jag börjar packa så länge....)

Nu ska jag nog ta tag i den eftersatta städningen så jag blir klar någon gång idag. Ska ju till stallet sen, men det lär bli lugnt och ospännande med all jävla is som vägrar försvinna. Jag som vill ha Polly i vagn! Och helst innan oktober.






Raffe och Polly mumsar hö.