söndag 3 april 2011

Det börjar röra på sig

Någon som minns dumjäveln jag skrev om för ett tag sedan? Det inlägget kan man läsa HÄR om man nu inte minns.

Häromdagen såg jag en varning på Facebook, där någon stackare lånat ut sin häst och fått den slaktad. Men vad i hela friden pysslar hon med?! Jo, kvinnan hade lånat ut sin häst -09 och bad häromveckan att få tillbaka den så att hon kunde betäcka den. Men se det gick inte, dumjäveln hade minsann redan bokat hingst och skulle betäcka hästen själv. Till saken hör att hästen står reggad som död -09. Vänta lite här nu... Hon har alltså ljugit för ägaren i ett par års tid om att hästen lever och mår bra och då var hästen ändå bara utlånad. Saken är polisanmäld och ju mer jag rotade i detta desto fler människor hittade jag som fått genomlida samma grej. Utlånad häst som slaktats i smyg. Jag antar att hon måste finansiera sina egna hästar på något vis och ett rikigt, hederligt arbete har hon väl aldrig haft. Herregud...

Förra söndagen kunde vi som bor i Närke läsa en märklig artikel i Nerikes Allehanda om hur ytterligare en utlånad häst slaktats av samma människa. Hästen i fråga kom från en tjej i Jämtland som lånat ut den som fölmärr, men ganska omgående så kördes den iväg till slakteri. Man får ju inte så mycket för en kuse i dagsläget, någonstans mellan 1500 och 2000 gissningsvis, men det räcker väl till att mata iallafall en häst i nån månad.

En annan grej jag undrar är vad denna människa har för diagnos. Hon har med största sannolikhet aldrig varit till läkare och blivit diagnostiserad, men något lider hon av, det är helt solklart.

Jag blir så vansinnigt arg när jag tänker på denna människa att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Puh...
En annan sak är det här med slakterierna. VARFÖR kollar de inte vem som äger hästen? När jag var iväg senast med en häst (2006, en evighet sedan) så kollade de bara i hennes pass så att hon var okej och veterinären besiktigade henne. Jag fick skriva lite papper och uppge bankkonto. Inte en enda gång frågades eller kollades det om det verkligen var jag som var ägare. Det enda bra är iallafall att de nu förtiden behåller passen på slakteriet så att hästen verkligen registreras som död, i mitt fall fick jag ringa själv till (dåvarande) Svenska Travsportens Centralförbund och tala om att hästen var död. Jag har fortfarande kvar passet någonstans, men det är ifyllt och stämplat från slakteriets sida så det är ganska oanvändbart. Jag borde kasta det jag vet, men jag kan inte. Minnena är ju allt man har kvar. (Plus ett lastbilslass med foton etc.)


I övrigt så har jag varit och hälsat på mormor och morfar idag. Morfar satt med kaffekoppen i näven när vi (jag, päron och mormor) skramlade in, och han tyckte det var heeelt okej att få ta en kopp till och knapra lite hembakt också. Vad är det med folk och kaffe egentligen? Jag fattar inte grejen. Jag tycker att kaffe är gott, men jag dricker det aldrig hemma. Enda gångerna jag dricker kaffe är när jag är på besök hos någon och det bjuds, samt någon sporadisk kopp då och då på jobbet. Är det mig det är fel på eller vad? Tyra var med in på hemmet och uppförde sig faktiskt bra till min stora förvåning. Alla gamlingarna blev skitglada och klappade och pjåskade. Tyra själv tyckte att det var konstigt, men helt okej. Roligt med massa uppmärksamhet ju! Och säkert bra för gamlingarna också, t o m en av de anställda blev alldeles till sig. Hon berättade senare att hon själv hade en grand danois. Vi stannade till en stund hemma hos mormor efteråt och Tyra for runt som ett torrt skinn och letade efter katten som tråkigt nog inte lever längre. Efter att ha konstaterat att det nog kanske inte fanns någon katt så blev livet väldigt mycket mer tråkigt!


Det är jobbigt att leta efter katter som inte finns.







Igår var jag på promenad i skogen med Pollixen. Hon tyckte det var jättemärkligt, men pinnade snällt på bakom mig. Nyttigt för henne att få lyfta på fötterna och få lite mer kroppskontroll, hon är ju fortfarande väldigt vinglig och snubblar och far emellanåt. Man kan nästan se hur hon växer från dag till dag och nu är hon överbyggd igen.


I skogen, spanandes på kottar och annat.






Nöjd häst efter skogspromenaden






Något överbyggd faktiskt. Tilläggas bör att hon har skor med brodd fram också... Undrar hur stor hon tänkte bli egentligen?


Det var alles, nu ska jag återgå till mitt töntiga zombiespel http://www.urbandead.com/.

1 kommentar:

  1. Ja det finns folk till allt, trevligt att allt var bra med Uno, Tyra kan man ha med sig vartsomhelst, jag tror hon förstår vad som gäller, fina bilder på kusarna, lite små bara, Sveriges största häst finns i Kisa och väger 1200 kilo, är 193cm i mankhöjd, de du, jag hörde det på radio i morse, något att rida på.

    SvaraRadera