fredag 13 januari 2012

Hej ångest!

Alltså, det är helt skrämmande vilken ångest jag har varannan fredagkväll. Klockan ringer strax efter 05 imorgon bitti och jag ska infinna mig på jobbet 07:00. Det är vansinnigt deprimerande att gå upp och åka till jobbet när det är mörkt, spendera hela dagen inomhus i lysrörens vackra hälsosamma sken och sedan åka hem när det börjar skymma igen. Att det även är lördag gör bara saken 1000 gånger värre.

Ångest, ångest, ångest... Vanliga dagar så känns det bara meningslöst, men det är inte ångestladdat. Vanliga dagar vaknar jag på dåligt humör, fördriver dagen i soffan i väntan på att få åka till anstal... sorry, jobbet menar jag. Jag försöker ge sken av att jag är oerhört flitig och effektiv över dagen innan det är dags att byta om till (fula) jobbarkläder och åka. Så är inte fallet. Jag gör inte ett skit om dagarna. Inte för att jag inte har tid, jag har massor med tid (om jag bara gick upp i tid på morgonen istället för att dra täcket över huvudet och försöka glömma att det är en jobbdag), men hela dagen känns så meningslös så det är inte klokt.

Det fanns en tid när jag tyckte att det var okej att åka till jobbet, det är väl aldrig roligt att åka till jobbet, men det var okej. Nu för tiden vill jag helst gå ut i skogen och strypa en tall med mina bara händer när jag tänker på jobbet. Vad beror detta på då? Jag tror att jag har ledsnat totalt i kombination med vissa strukturella förändringar (apidiotjäveljagharvaritdärlängreändigdinsatanssopa) och en känsla av att det man gör inte duger längre.

Det har hänt en gång förut att jag ledsnat på skiten (men då var det inte varken kollegor eller the management som det var fel på, utan jag ville göra något annat helt enkelt) och sa upp mig och försvann. Känns som det är dags för nåt liknande igen. Mina kollegor (love you guys!) muttrar om hur det var bättre förr och en del passar nu på att göra något vettigt med sina liv och det börjar försvinna folk. Dom modiga som har ledsnat helt går åt ett annat håll, på en annan stig.
Några drog som avlöningar så fort det började viskas om förändringar och så här med facit i hand så tycker jag att de gjorde helt jäkla rätt.

Ingen verkar trivas längre, folk avskyr känslan av att vara övervakade (hallå, är det ett fängelse eller en jävla mataffär?) och går runt och gnisslar åt varandra, det är inte en fungerande flock längre. Lojaliteten förvsvinner mer och mer.

Nu ska jag sova och imorgon bitti ska jag kliva ur sängen med ett bittert léende på läpparna och låtsas som att det är en underbar dag på ett fantastiskt jobb.

1 kommentar:

  1. Hej och hå, vi till gruvan gå, var glad att du har ett jobb, det är inte alla som har det, jag till exempel, är glad att jag inte har något, du får väl söka efter något annat jobb.

    SvaraRadera