Fort, fortare, fartblind

Dagen till ära (inte för att det är något speciellt med just idag, det är en helt vanlig onsdag i mängden) tog jag med mig Terese och Evelina till travet. Det vankades snabbjobb (utan betoning på snabb, men det kommer) så Polly och hennes utrustning packades ihop och stoppades in i transport och bil.

Efter Pollys senaste bravader med Magnus (som beskrev henne som 'vrång') vid spakarna så konstaterades det att hon behöver mer rutin inne på rundbanan så hon slutar upp med alla sina dumheter (som att försöka vända eller sticka vid utgången till exempel) och det var alltså dagens plan.

Efter en osedvanligt hård pepptalk så taggade hästen till som synes. Eller nä, hon kopplar mest av och halvsover medans man selar.

Häst och kusk/tränare (dvs jag) for ut på banan och värmde i tre bakvarv innan vi vände upp (på bortre långsidan för att göra livet lite mer spännande) och körde 3000 meter i fullt blås. Eller ja, så himla fort gick det inte. Hon springer och bryter lite utåt och försöker smita från jobbet, men det var betydligt bättre idag än när Magnus körde sist. Som fortast gick hon 1.35-tempo och jag är nöjd med dagens insats. Vi hade inga fullskaliga krig och hon skötte sig över förväntan. På lördag tänkte jag att Magnus ska få äran igen, jag hoppas hon kan gå lite fortare ändå med honom. Om jag inte minns fel så gick hon ungefär samma tempo idag som hon gjorde sist han körde. Den som lever får te, som kinesen sa.

Efter att ha kommit hem och blivit ompysslad med lite liniment och fått kraftfoder så smakade det bra  med gräs. Ah gräs... Meningen med livet.

Det är svårt att ta fina bilder när hästen envisas med att vara mitt i kameralinsen.

Bumling Boys och Smalbeningen.

Nyduschad, blank och fin.

Om en stund ska jag åka och hämta upp Terese och Evelina, vi ska åka till travet och träffa Hästombudsmannen (som är en kvinna) och lyssna på vad hon har att säga. Intressant, intressant.

Tjipp!