Efter turen till kiropraktorn så trodde
jag stenhårt på att Polly skulle vara som vanligt igen. Ack vad jag bedrog mig
på den punkten. Hon fick ta det lugnt en vecka och sedan joggade vi igång för
att slutligen i lördags åka till banan och köra lite lätta intervaller. Jag var
säker på att hon skulle vara som vanligt, hon har inte uppvisat några symptom i
varken skritt eller joggingtempo och glad i hågen selade jag på, drog på mig
själv regnbyxor (underbart med denna fina blöta årstid) och körde ut.
Ett par kilometers uppvärming i joggingtempo och sedan vände
vi upp för första intervallen och ingenting, ingenting alls hände. Hästen kunde
inte trava fortare än ett snabbare joggingtempo. Vid förfrågan om lite
hastighet så svarade hon med att springa lite på tvären och ta hjälpsteg och
galoppera och ha sig. Åh jag blir så trött... Vad göra?
Kiropraktor eller veterinär? Just nu lutar det åt
ytterligare en vända till kiropraktorn och om det inte hjälper så blir det
hästdoktorn.
Om någon känner sig manad att klura på detta så är läget
följande;
-Hältfri
-Fin i benen, inga svullnader eller värme
-Skrittar och travar rakt, hänger INTE på någon töm
-Skrittar och travar på böjt spår (longering) utan problem
-Vid högre tempo hänger inte bakkärran med, hästen hoppar
och kränger och far
-Hon går mer ”framåtlutad”, lägger mer tyngd på frambenen
-Uppställd på gången så står hon stadigt på alla fyra
fötterna, hon vilar inte på något ben och brukar inte göra det heller
-Något sänkt i ena korshalvan
Detta leder mig till att tro att det sitter runt bäckenet
eller så, men då borde hon visa något på böjt spår. Eller? Jag var lite inne på
bakknäna, men det känns inte klockrent det heller för då borde hon väl visa mer
hälta? Åh jag blir så osäker! Nä det får nog bli en tripp till Eskilstuna igen
och utesluta bäcken/SI-leder och sedan får vi se.
I övrigt är Pollixen som vanligt, lite glad, lite arg,
ganska hungrig och inte ett dugg
gosesugen.
I övrigt händer väl inte överdrivet mycket i min värld. Det
var dags för medarbetarsamtal på jobbet idag och det gick fint. Vi pratade på i
2,5 timme och jag fick höra många positiva saker om mig själv (hello, ego
boost?) vilket kändes otroligt bra för ibland blir jag osäker på om jag gör ett
bra jobb eller inte. Nu fick jag lite ny energi i alla fall, det har ju inte
funnits så gott om det på senaste tiden. I alla fall inte vad gäller jobbet.
Ibland har jag lust att starta en anonym blogg och skriva elaka saker om alla
våra idiotkunder. De flesta kunder är som kunder är mest, men så finns det ett
gäng klappdumma jävlar som ger mig hjärnblödning bara jag tänker på dom. Jag
brukar försöka undvika att tänka på dom... Men när skulle jag ha tid att
uppdatera den bloggen? Jag hinner ju inte med min vanliga ”officiella”. Någon
som kommer ihåg arga bibliotekstanten? Hennes blogg var fantastiskt rolig, mest
för att jag till punkt och pricka kände igen klientelet som besökte hennes
bibliotek. Samma typ av människor ser jag dagligen på mitt jobb. Same shit,
different name ni vet. Jag skrattade gott åt alla tokigheter som hennes
”kunder” hittade på. Tyvärr stängde hon ned sin blogg för ungefär ett år sedan
och ibland saknar jag den. Precis som arga bibliotekstanten så har vi i min
butik smeknamn (öknamn, haha) på en del kunder. Är någon förvånad över det
faktum att det i stort sett bara är idioterna som har fått smeknamn? Sen finns
det ju favoritkunder också, men dom har oftast inga namn, det räcker med en
enkel beskrivning av kunden i fråga och vad han/hon brukar köpa (människor är
vanedjur, take my word for it) så vet kollegorna oftast vem det rör sig om.
Men tillbaka till stollarna. Vem hade inte velat läsa sanna
historier om Bacillfamiljen (där hon lider av bacillskräck men skyller på
honom, barnen är bleka och glåmiga och säkert badas i klorin och han är bara...
märklig) och hur de, när de handlar, vägrar ställa upp varorna på bandet för
där är fullt i bakterier där och hur de betalar med sedlar dränkta i handsprit?
Eller den äldre mannen som har namn efter en känd svensk ö
och hur han ALDRIG kommer ihåg koden till sitt bankkort, och samtidigt som han
ringer sonen för att ta reda på koden så pratar han högljutt med hela kassakön
och försöker skoja med alla de andra kunderna på sätt som nästan aldrig
uppskattas. Varje jävla gång... Och hur han alltid köper en kvällstidning av
mig, glömmer den, tar ett varv i butiken, handlar en till tidning för han har
redan glömt att han köpte den för 10 minuter sedan och under hela hans varv i
affären så flyr alla andra kunder som skräckslagna kaniner. Varje jävla
gång....
Fru S och hennes son som är bannlysta i varenda mataffär i
hela mellansverige och en del teknikaffärer as well. Hon är blind as a bat och
lite småilsk och har varenda sjukdom som kan tänkas och några till (ett under
att människan lever). Sonen handlar gärna med scanningsdosa och det går aldrig
som han tänkt sig, varje gång får jag checka av att han scannat allt medans kön
växer och växer. Vad är grejen med att scanna själv om du ändå måste ha hjälp
för att kontrollera att allt är med varje gång? VARJE GÅNG! En klassiker var
när de i somras fyllt kundvagnen med jordgubbar för ”på skylten stod det 5 för
20:-”. Jodå, visst stod det så, det stod till och med ’DONUTS, 5 för 20:-’. Hur dom fick det till jordgubbar är ett
mysterium. Jag skulle vilja säga åt dom
att handla någon annanstans, men det går tyvärr inte för dom är portade nästan
överallt pga dispyter med personalen. No shit....
Listan kan göras lång, detta är några av mina ”favoriter”.
Imorgon ska jag och maken (guuuu va konstit dä känns att
skriva så) gå på bio, vi ska visst se nya Bond-filmen Skyfall. Den kan nog vara
himla bra tror jag. Eller vadå? Allt är ju bra på bio! När jag blir rik och
berömd (i alla fall rik) så ska jag bygga en hemmabio. En liten salong med
bekvämma stolar (fåtöljer med fotstöd, jajemen!) och en hujedans stor filmduk
och massivt ljud. Kanske borde flytta någonstans utan grannar först så de inte
blir störda (eller avundsjuka). Jag ska ha en 25 meters pool också så jag kan
simma lite. Ja drömma kan man ju...
Oj oj, lång blogg det här blev! Nu är det dags för sängen,
klockan ringer alldeles för tidigt imorgon bitti.