Det handlar helt enkelt om min dator. Inte min sketna, klena döende laptop, utan min fina stationära fantastiska Dell. Jag ääälskar min Dell. Jag har alltid älskat den och kommer alltid göra!
och nu undrar ni säkert vad i hela friden som pågår. Let me explain...
Sent år 2003 eller tidigt 2004 så köpte jag, för egna pengar, min första dator. Innan detta faktum så använde jag gamla slitna fuldatorer, ihopsatta efter bästa förmåga och tillhörandes los parentos. Så när jag äntligen hade jobb och stadig inkomst så tyckte jag helt enkelt att det var dags för en ny fin alldeles egen dator.
Sagt och gjort, med lite experthjälp så valdes modell, delar och innehåll (ja jag vet att det finns en massa fancyschmancy ord för alla prylar och pinnaler som sitter inuti en dator, men vem bryr sig? Detta är en kärleksförklaring, inte en vetenskaplig avhandling!) och den långa väntan på underverket började.
Lååååång väntan.... Och plötsligt en dag ringde det på dörren och ett bud från UPS laddade av en massa stora kartonger i hallen. Med ett "lycka till" så susade budet vidare och jag lämnades ensam att packa upp den fantastiska maskinen.
Det var början på en lååång vänskap som fortsatte tills virus i stort sett dödade den fina, fina Dellen. Maskinen lämnades till (vad jag trodde) kunnig person för lite omvårdnad och efter det fanns det inte en suck i världen att komma ut på internet. I samma veva köpte jag laptopen (som har tjänat mig länge och troget, men inte lika länge och lika troget som Dellen) så det var egentligen inget problem. Dellen behölls som speldator och livet fortsatte framåt.
Men jag har funderat många gånger på varför Dellen plötsligt blåvägrade att ge sig ut på internet och surfa, och slutligen tog jag tag i saken. Den må vara gammal och sliten, men den funkar utmärkt och drar runt vilket stort, tungt, krävande spel som helst så varför pensionera den och sätta allt hopp till den mer döende laptopen?
Så sagt och gjort, jag tvingade Hasan att sätt sig ner (trots protester om att Dellen är gammal och blah blah blah), och hör och häpna - detta blogginlägg skriver jag på min trogna gamla Dell! Det finns hopp om livet!
Vad felet var vet jag inte riktigt, jag är inte helt hemma på alla termer och definitivt inte på english, men jag är hur som helst jävligt nöjd! Speciellt som Hasans laptop klappade ihop och dog igår (han borde ha köpt en Dell istället för en Compaq, höhö).
Så nu kan jag surfa igen på min kära gamla vän! Nostalgi!
Hurra, den fick han liv i tydligen, duktig kille min svärson, då kanske man med lite tur får se fler bloggar framöver, ja då är ni datorburna igen eller vad det kan heta. Hälsa.
SvaraRadera