Så jäkla less...

Jag är så jäkla less på precis allting just nu! Jag vill bara gräva ner mig och sova tills våren kommer.

Jag är less på vinter och snö, på hästarna, på alla jävla människor, på idiotbilen som bara krånglar så fort det blir -2 ute, och på ALLT!
Jag är less på att vara less!

Jag sover och sover och sover och vill inte lämna sängen för det känns så jäkla meningslöst. Jag vill inte laga mat, men när det väl är gjort eller om Hasan tar på sig matlagningen så vill jag iallafall inte äta.

Jag är SKITLESS på att vara fattig! Hästarna kostar multum och egentligen borde jag bara omplacera ponnyn och slå ihjäl de andra två, men då blir jag ju tvungen att skaffa andra substitutdjur och Hasan har sagt nej till fler hundar/marsvin/råttor/fåglar och det blir ju nästan lika dyrt iallafall (för ni tror väl inte jag skulle nöja mig med en eller två?).

Polly har fått en sårskada och har varit lite halt av detta. Förutom att hon är ömfotad för att hon just nu går barfota också. Och uppepå detta så ser hennes böjsenor ut som stora, bruna,  håriga bananer. Men där kan ju skenet bedra, det ser nog värre ut än vad det är, det är ju i och för sig en klen tröst.

Linus plockar av sig sko efter sko. Och det är alltid samma sko - vänster fram. Jag vet fanken inte vad han gör för att lyckas! Väldigt skumt att det är samma sko också. Sned och stel häst? Men han känns inte sned när man rider. Inte för att jag rider så mycket, jag är less på det med just nu. Planen från början var ju att skritta honom ca 30 min 3-5 dagar i veckan och öka på 10-15 min per vecka och börja trava kortakorta bitar efter tidigast en månad. Jag har nu haft honom drygt två månader och ridit typ 7 gånger. Bryt ihop, kom igen och börja om.

Dessi är ordentligt uttråkad. Hon fick ju ryttare och blev riden en sisådär 5 gånger nu under hösten, men sen kände väl ryttarens mamma att det var lite långt att åka plus att de börjat leta egen häst, så allt blev liksom lagt på is. Helt förståeligt.
Igår fick Dessi komma ut på promenad och hon höll ett, för henne, väldigt högt tempo och tyckte det var toppenroligt och tog initiativ till en del spontantrav.

Jag önskar att jag kunde lägga meeer tid på hästarna, men då gnälls det hemifrån. Det kan jag i och för sig förstå, för en vanlig dag för mig ser då ut enligt följande;
06-15 - praktik
16-18/19 - stall
Efter hemkomst på kvällskvisten så ska man duscha, äta och ta en promenad med Tyra och sen är det natt om man ska orka upp när klockan ringer 04:50. Jag är rätt nöjd med upplägget, det är ju så här jag levt de senaste åren. Jobbet har bara varit så man kan betala för hästarna och alla timmar spenderade på jobbet är i väntan på att få åka till stallet igen.
Men det funkar inte riktigt när man har ett förhållande tyvärr. Jag bara väntar på den dagen Hasan får jobb, så jag kan hänga med djuren när han jobbar, så slipper jag gnället.
Jag är less på att han inte har ett jobb!

Och praktik... Oh my gosh, jag tänker inte ens börja! Jag är lesslessless på praktiken! Men det ska jag nog behandla i ett eget inlägg. Hur som, LESS!

Jag är även skitless på att gå runt och känna mig som att jag kommer bli tvärsjuk vilken sekund som helst, men inget händer! Bryt ut då för helvete så vi kan få det överstökat!

Mina hormoner verkar gå bananas också, plötsligt kan jag börja störtgrina och vilja dö, 5 minuter senare känns det som att jag tappar intresset för att vara ledsen och går och bakar/tvättar/äter en frukt. Va fan?! Det är INTE roligt!!

Slutsats: livet är skiiiiiit! Väck mig i maj!

Nyponsoppa nu och sen ska Polly och jag på promenad och mysa lite.