Sova?

Alltså jag blir snart galen! De senaste tre dagarna har jag inte kunnat sova. Att somna är inga problem, men så vaknar jag efter en stund och kan inte somna om. När jag väl lyckas så sover jag ett tag och sen vaknar jag och börjar om. Vad är felet?

Och jag har återgått till att vara fruktansvärt känslig för störningar. Efter att ha delat säng med en snarkande karl i över ett år så har jag blivit ganska härdad för störningar, innan det så kunde jag inte ens ha ytterbelysningen tänd för det lös in lite genom ett fönster och störde mig.

Men så flyttade Hasan in och han använder gärna sin läsplatta vid läggdags. Antingen så läser han nyheter på den eller tittar på film och ljuset från den störde mig i början, men det gick över.
Nu blir jag alltså skitstörd av den! Och jag vaknar för minsta lilla. Drygt!!

Som bonus så ringer min väckarklocka 03:30 för jag börjar 04:30 på praktiken. Att börja så tidigt är i sig inget problem, det är bara jävligt jobbigt att inte få den sömn man behöver innan.

Faktiskt så har jag upptäckt att det är mycketmycketmycket jobbigare att börja 06:00 av någon anledning. Då ringde klockan 04:50 och då var jag trött! Får jag bara sova som folk så är jag inte hälften så trött kl halv 4 på morgonen som kl 5. Märkligt, men det finns säkert en vetenskaplig förklaring till det också.

Praktiken då... Ja alltså, min första praktikperiod gick strålande (fast de första 3 dagarna ville jag bara ge upp, men så lossnade allt och blev bra), och nu när jag skulle ut på min andra praktik så velade jag länge över vart jag skulle  vara, men tog till slut mod till mig och ringde ett ställe som verkade lämpligt. Handledaren/huvudbagaren där var jättetrevlig och det kändes fint.

De första dagarna flöt på (förutom missen där de tagit fel på vilken vecka jag skulle komma) och ja... Det kändes sådär faktiskt, men jag tänkte att livet inte alltid är en dans på rosor och att jag nog var tvungen att ge det minst en vecka för att komma in i det hela.
Dels kändes det jättekonstigt att vara tvungen att lära om allt från första praktiken (för tro det eller ej, frågar du 10 olika bagare så får du 10 olika sätt att göra prinsesstårta på) och dels mådde jag apa av miljön och allt töntigt jäkla maktspel bakom kulisserna. Jag har stått ut med skiten i 7 år på jobbet och nu skulle jag behöva stå ut med skiten i 9 veckor på praktik. Yeah I don't think so!
Jag kände bara att jag orkade inte med att vara i en stor livsmedelsbutik igen, även fast jag inte gjorde något butiksarbete utan bara var i bageriet.

Jag insåg att det antagligen är likadant i alla mataffärer och nu när jag har fått några månaders distans från jobbet så bara undrar jag hur folk står ut att jobba i.en sån miljö? Missförstå mig rätt, mina kollegor var de bästa i världen, men de skulle alla sälja sin mormor för att få chefens backup och därmed klättra lite på den hierarkiska stegen. Och det var likadant i denna butik!
Första dagens frukostrast - jag slog mig ner med mitt te. Folk kom och gick och det tog bara 30 sekunder av beteendestudier så insåg jag att det är likadant överallt. Bara av en snabb koll på hur folket interagerade med varandra så kunde jag med 400% procents säkerhet peka ut butikschefen och vilka jäkla nobodies som var hans favvosar.
Ooooch sen kände jag bara att "fy fan släpp hem mig, jag är utbränd på sån här jävla skit". Jag är totalt allergisk mot vanliga knegare som med ett ganska aggressivt kroppsspråk pinkar in någon form av revir och tror att dom är på någon jäkla chefsnivå när de knappt inte ens är betrodda att ansvara för diskmaskinen i lunchrummet.
Utanför jobbet är de små och obetydliga och därför förvandlas de till jäkla backstabbers så fort de stämplar in.

Och detta lämnade jag bakom mig när jag tog tjänstledigt. Trodde jag!
Så det tog en vecka och sen kände jag varje morgon att "jag vill inte åka dit!" och varje dag "jag vill härifrån!" och på kvällarna hade jag bara ångest över att behöva vistas i den där miljön.

I 5 veckor härdade jag ut innan jag bara gav upp, hörde av mig till den gamla praktikplatsen och frågade om de kunde tänka sig att ta emot mig de sista 4 veckorna på min praktik. Inga problem, jag var väldigt välkommen och där är jag nu.
Det är en härlig känsla att känna sig förväntansfull inför nästa dag och jag trivs som fisken i vattnet!

På det stora stället så började jag till och med fundera på att avbryta utbildningen för det var liksom inte roligt längre att pilla ihop bakelser och bullar. Jag började tro att det kanske inte var rätt för mig ändå och jag inser nu att jag inte pallar butiksatmosfären, den bryter ner mig på en gång. Det enda positiva jag kan säga är att bagarna på det stället var ett jäkla härligt gäng och jag gillade dom, men det räckte tyvärr inte.

Men nu är glädjen tillbaka och jag tycker att det skitroligt igen!

Det här blev mycket längre än vad jag tänkt mig och nu är det läggdags! Imorgon är en ny dag fylld med bröd och bakverk.