Ja herregud vad mitt liv plötsligt går i 390 knyck! Jag har varken tid eller ork till att hålla bloggen levande just nu. Folk som vill umgås med mig får se till att göra det i hästsammanhang, så mycket annat hinns inte med. Jag varvar stall och jobb och tycker att jag fanken aldrig är hemma - och det syns. Disken står i drivor, fruktflugorna har tagit över köket och börjar bli stora som humlor, dammsugaren har inte sett dagsljus sedan dinosaurierna dog ut och tvättkorgen svämmar över. Men hästarna är glada och nöjda och Tyra har fått två nya vänner att hänga med emellanåt. Eller ja, det är fortfarande lite frostigt från Tyras sida, men förhoppningsvis inser hon snart att hon inte kommer bli uppäten och kanske kan slappna av och leka lite.
De nya kompisarna är två supercharmiga riesenschnauzers (riesenschnauzrar? Vad heter det i plural?) - jag kallar dom för Mustascherna eller Muscharna. Dom hör till stallet och jag gillar dom som bara den, även om Tyra fortfarande är skeptisk till dessa mustaschbeprydda svarta vidunder.
Linus har gått sin tredje dressyrträning på lika många veckor och är på stadig frammarsch. Han är en riktig klippa som står ut med att jag fladdrar, fumlar, skumpar, är allmänna förvirrad i sadeln och har sjukt dålig koordination. Imorgon ska han få tänderna kollade och en vaccination och sen blir det några dagars vila. På måndag bär det av till Västerås för att besöka en sadelutprovare och förhoppningsvis blir vi en dressyrsadel rikare och en jävla massa pengar fattigare. Men det är okej - Magnus spattiga kameler såg till att jag fick in en V4 förra veckan och blev ca 6500:- rikare.
Och på tisdag dressyrar vi igen.
Polly tror att hon har dött och fått en egen box i himlen. Jag fattar inte, alla andra hästar i världen verkar tycka att lösdrift är high life, Polly tycker det är skit med stort S och sover hellre i box. Fast okej, jag hatar också att campa och vill hellre ha en bekväm säng inomhus. Hon och jag är nog ganska lika när jag tänker efter. I övrigt så har hon börjat få komma ut på upptäcktsfärder och verkade nöjd med det. Häromdagen tvingade jag Evelina att kravla sig upp på den stora bruna kusen, själv vågade jag inte. Polly har aldrig haft ryttare på ryggen förut, men hon brydde sig inte för fem öre utan passade på att ta på sig sitt jag-är-så-uttråkad-att-jag-dör-fejs och så var det med det. Hon ska få lite mer muskler och ork innan vi sätter igång med inridning "på riktig", men snart så!
Nu är det dags att sova, något jag gör alldeles för lite, imorgon bitti ska jag besöka polisen lite och fixa ett nytt pass. I september blir det nämligen en vecka i London med Evelina och jag har helt galen resfeber redan! Det ska bli så sjukt kul! London liksom! Jag önskar verkligen att jag hade tid och pengar för att resa mer, men man får väl helt enkelt ta till vara på det lilla som blir av. Jag har ju redan sett Italien (vill helt klart se mer av detta vackra land och ska ta mig tillbaka någon gång), Belgien, USA (oh em gee, vill tillbaaaaka, helst igår!) och Jordanien (två gånger till och med) och det är väl inte fy skam, men jag vill se meeeeeer!
Godnatt världen!
Ja man kan inte hinna med allt, men huvudsaken är att du trivs och mår bra, så blir nog allt det andra bra oxå.
SvaraRadera