Jag fyller år.

Jag brukar försöka framstå som rätt ödmjuk och snäll, men idag skiter jag i allt sånt. Jag fyller år. Och vanligtvis brukar jag försöka vara sådär supersvensk och dölja det i sann "men-inte-ska-väl-jag..." anda, utan låta folk få komma på det själva och kanske eventuellt hinta dom om det. Jag skiter i det också idag. Jag fyller år!! Och när man fyller år får man bete sig precis hur man vill. Man får säga vad man vill och man får äta vad man vill och när man vill. Och man behöver inte vara trevlig. Fast jag är rätt naturligt trevlig, begåvad med en trevlighetsgen som man är, så helt otrevlig är jag ju inte trots att jag inte behöver vara trevlig idag. JAG FYLLER ÅR!
Jag trodde verkligen att jag skulle genomgå någon sorts förvandling under natten och vakna och känna mig annorlunda, men i brist på pixie dust så är jag fortfarande samma gamla Jenny. Knäppt. Och lite besviken blev jag allt, för om jag nu inte vaknar upp som ett grönt träsktroll eller nåt så innebär det att denna dag är precis som vilken annan dag som helst. Och jag som trodde jag var speciell. Damn.

Så då var man ett år äldre, ett år visare och ett år elakare.
Pappa och syster kom farandes strax efter lunch och jag drog igång grillen och gjorde smaskiga grillspett. Ibland blir jag förvånad själv när jag tar mig för något nytt och faktiskt lyckas! Eller ja... Jag misslyckades ju inte och det gick ju att äta. Kunde varit värre! En schysst tårta lyckades jag också smälla ihop.
Fick pengar av pappa (tack!!) och en klövjeväska till Tyra av syster (tacktack!!), så nu kan vi gå på picknick i skogen och Tyra kan få bära fikat. :)
Tyra fick grisöra att smaska på och så fick hon smaka grillspett och kaka. Jojomen, jag bakade minsann igår också. Har aldrig i hela mitt liv gjort småkakor (pepparkakor räknas väl inte?) så jag tyckte att det var dags. Och hur svårt kan det vara egentligen? Dom blev rätt goda faktiskt.
Bogglarna fick ett spett med paprika, tomat och rosésallad att gnaga på. Är det kalas så är det! Dom har föresten flyttat ut i köket. Deras megabur står framför fönstret, klart dom ska ha lite utsikt. Och det blev så trångt i vardagsrummet, svårt att komma åt att byta vatten och mat, så när jag ändå städade lite i förrgår (igen...) så passade jag på att flytta på dom. Först var dom alldeles stilla och förvånade. Satt på en pinne och glodde i flera timmar. Sen blev det liv i luckan och nu kraxar de glatt och verkar rätt nöjda med flytten. Jag inbillar mig att det blev ljusare för dom också, och så får dom lite morgonsol på fjädrarna. Alla nöjda och glada. Dom har precis ruggat och det är små fluffiga fjun precis överallt nu. Jag har dammsugit upp säkert 5 extra undulater, och fortfarande hittar jag fjun lite varstans.


Vad mer... Har jag nämnt att jag fyller år? Okej okej, jag ska sluta tjata.

Gjorde en ny grej för drygt 2 veckor sedan och slängde mig av en häst. Eller ja... Hästen ifråga är inte inriden och lite rädd och nu var det dags för sadel och ryttare. Dödsföraktande som jag är anmälde jag mig frivilligt... Eller vänta nu lite.. Så var det kanske inte alls nej. Helt enkelt så var jag den enda i stallet just då som var lämplig nog att sitta på kusen. Hängde och klängde på honom en bra stund innan jag vågde smyga mig upp i sadeln. Faktiskt så gick det bra, han verkar vilja ha lite tid på sig med nya saker så vi tog det lugnt. Och jag satt på honom i ett par minuter innan det var dags att kliva av. Och där gick nåt snett, hästen blev rädd och hävde sig framåt med fart. Han skuttade lite och jag lyckades hänga kvar bra länge innan tyngdlagen gjorde sig påmind och jag for i backen. Eller for och for. Jag kan inte ha ramlat med full kraft för jag slog mig inte. Och jag var på fötter direkt. Jag fick skrapsår på ena knät och på foten nere i skon, vet inte alls hur det gick till. Sedan ett blåmärke på vaden plus att det är fina regnbågsfärger runt skrapisarna också. Och det var allt. Jag fick en ordentlig adrenalinkick också och mina pupiller måste varit enorma, ttvärr hade jag ingen spegel tillgänglig och ej heller någon tanke på detta. Hästen fångades in, den kraken. Han var lätt skräckslagen och det gör mig ganska lugn. Jag blir inte rädd när hästen blir rädd på riktigt, jag blir livrädd när den dummar sig och är fånig. Dessutom trivs jag skitbra med att få jobba unghästar, det är nog min grej i livet faktiskt. Tråkigt att man inte riktigt kan försörja sig på det professionellt bara.
Jag får väl gå in mer på detta vid ett senare tillfälle.


Har precis tagit lite tårta med de andra bönderna här på landet och pratat lite om framtiden. Tänk om man visste vad man ville göra med sitt liv. Jag vill inte vara kvar på jobbet resten av livet, ser ingen framtid i det stället bara en massa onödigt lidande. Plugga, tänker säkert någon nu. Ja det kan jag väl. Vad ska jag bli då? Det måste vara något som är roligt och som går att försörja sig på. Hovslagare var jag inne på ett tag, det verkar kul. Problemet är Tyra. Jag måste ha praktik innan jag ens får söka till skolan och ska jag då ställa som krav på min praktikvärd att hunden måste få följa med alternativt att jag bara kan praktisera halvdagar? det verkar inte rimligt. Säg att jag löser det och så söker jag till skolan och kommer inte in. Då har jag praktiserat i onödan känns det som. Dum regel det där. Fast samtidigt ligger det ju hela tiden i bakhuvudet och maler till och från. Jaja, vi får väl se... En jävla massa snack och lite verkstad, som vanligt.
Vad annars kan man plugga till? Hjärnkirurg? Eller kanske inte. Det finns ju inte så där jättemycket som jag är intresserad av utenför djurvärlden och där har jag faktiskt pluggat nog. Man kanske skulle bli djurskyddsinspektör? Fast vi har väl inte kvar några såna längre? Dessutom verkar dom inte ha så mycket befogenheter, jävla byråkratSverige.


Nu ska jag nog surfa in på tuben och kolla ytterligare ett avsnitt av Ghost Hunters, så mycket nörd är jag. Ha det gött därute och glöm inte att gratta mig i kommentarerna för jag fyller ju faktiskt år. Tack så mycket.