Åhh orka komma på en bra rubrik

Gud vad sånt här är jobbigt. Det är så länge sedan jag bloggade och under denna period har det väl hänt lite av varje som är värt att ta upp, men det är för mycket för att jag ska orka. Det är för mycket att komma ihåg. Jag borde verkligen blogga oftare, istället för att samla på mig ett helt berg av ämnen och händelser, för till sist blir det så himla mycket att jag inte orkar ta tag i det av den anledningen. Knäpp man är.

I helgen som var gick Elitloppet av stapeln, det är faktiskt årets händelse och varje år grämer man sig över att man inte är där. Jag fick nöja mig med att titta på det hela på tv. Det kunde vara värre antar jag - jag kunde ha glömt bort det och då är det nog bara pension och nackskott kvar att vänta. Årets vinnare, Iceland, var för min del rätt otippad. Jag visste att han var bra men inte SÅ bra. Eller var det tur? I Elitloppet är det väl sällan eller aldrig tur i och för sig. Har man en bra häst så har man. Jag hade hoppats på att den fenomenale jänkaren Lucky Jim och den oranga kusken Andy Miller skulle ge svennehästarna lite fajt, men han fick ett stenhårt lopp och räckte inte riktigt till, men såg fin ut. Kuskmiss a la det grövsta. Tråkigt, men så är det ibland. Har lite dålig koll, men jag hoppas vi får se honom i ett par lopp till innan han åker hem igen. Och jag hoppas då att oranga mannen har studerat lite svenska lopp så att han kan visa vilken fin häst han faktiskt har.

Tyra fick följa med på äventyr i söndags då Terese drog med mig på bruksridningsträning. Virre skulle dit med Tuva och glänsa runt. Bruks är böndernas motsvarighet till westernfolkets trail. Jag har saxat följande från internet; "Bruksridning går ut på att man ska få häst och ryttare samspelta och att lita på varandra i vårt och torrt. Man vill då visa att man har en lydig och en hanterbar häst i alla situationer."
Man ska tillsammans forcera en massa knäppa "hinder". Man ska t.ex. få hästen att knata över en bro, gå genom vatten, vända i ett litet trångt utrymme, backa i vinkel, etc etc. Låter inte så svårt va? Alla som hållt på med hästar vet hur jävla drygt det kan vara när åsnejäveln slår på en tvärnit inför en bro eller en vattenpöl. Men det verkar himla roligt iallafall. Jag hängde med och fotograferade lite (Virre, om du läser detta så ska du få massa bilder, ska bara komma till skott!) och Terese höll i sin egen hund och Tyra. Dom utgjorde ett rätt bra skrämselhinder då Tyra skällde på alla hästar som kom för nära och Zaxon skällde för att Tyra skällde. Haha... Men dom som höll i det hela sa att det bara var bra att kusarna fick vänja sig vid konstigheter. Jag tyckte mest det var... pinsamt. Tyra var iallafall död när vi kom hem och drog timmerstockar i soffan resten av kvällen. Nyttigt för henne. För övrigt fick hon bada igår, inte helt populärt.

Kom på för ett tag sedan att jag nog behövde en slit och släng kamera också. Jag har ju en fin Nikon D80, en digital systemkamera, men den är för fin för att man ska ta med den när man är ute och rider eller går med Tyra. Jag har verkligen inte råd att landa på den när jag ramlar av (just det, NÄR jag ramlar av, inte OM). Dessutom är den rätt tung och jag fick en go nackvärk när jag släpade runt på den en heldag i New York. Det gör jag inte om! Så iallafall så kändes det som en bra idé att införskaffa en vanlig liten smidig systemkamera som man kan ha med sig i fickan. sagt och gjort, nu har jag en fin liten Nikon Coolpix. (I like Nikon! Borde få betalt för att jag promotar deras kameror. Men det ÄR kvalité.) Provkörde den idag när jag var ute med Tyra och så här långt verkar den okej. Man är ju rätt bortskämd med den stora, den ger oslagbara bilder, men det är ju rätt stor skillnad också. Har inte dragit över bilderna i datorn än så jag vet inte riktigt hur de ser ut i större format, men det märks. Ska försöka komma ihåg att ta med den till stallet imorgon. :)

Nu är det slut på ord i mitt huvud, även om jag gärna hade fortsatt en stund till. Dags att gå och sova. Nanna kudden, som min far skulle säga.