Ja förlåt så mycket...

Jag är ingen vidare bloggerska, det går alldeles för länge mellan mina inlägg. Det är det där med tid, men egentligen är det väl inte svårare än att man tar sig tid helt enkelt. Fast oftast så hittar jag på andra saker att göra istället och skjuter upp bloggandet ytterligare en dag. Knäppt egentligen, det här är ju min terapi. Och gratis är det också! Om man nu inte räknar kostnaden för internet.
Jag förstår mig inte på dom som bloggar varje dag, flera gånger om dagen. Dom skriver fyra rader om vad de gjort och så är det bra med det. Jag KAN inte göra så! Varje gång jag börjar skriva så måste jag få skriva klart och det tar i genomsnitt ungefär en timme för mig att skriva ett inlägg av den enkla anledningen att när jag väl har börjat så måste jag få fortsätta tills jag känner att jag är klar. Och då blir det allt som oftast en hel novell. Undrar hur många läsare som gett upp pga av mina inlägg är för långa? Stackars er! Läsa är bland det bästa som finns! Oavsett om det är en bok, en tidning eller en blogg. I love to read!

Så vad händer och sker i mitt liv? Ja nu kan jag berätta om mitt nuvarande hästliv. När Majsan Luddöra åkte till Gotland så var tanken att jag skulle vara kvar hos Virre och hjälpa henne att köra de resterande hästarna. Min egentliga hästinriktning är ju trav så mycket körning har det blivit genom åren. Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig, Terese tog med mig på besök i ett annat stall och där fastnade jag av någon anledning. Stallägarna är jättetrevliga och har två stora tinkerpojkar, en 7årig valack och en 3årig valack. De hade även en annan häst inhyrd, men den hästen flyttade förra veckan. Efter mitt och Tereses intåg så blev stämningen i stallet infekterad och jag har inte velat ta upp det här i bloggen, det spårar lätt ur till pajkastning och även nu är jag försiktig med vad jag skriver. Inte för att jag är konflikträdd, utan för att det känns jävligt onödigt så här i efterhand. Jag skulle kunna vara skittaskig och måla ut en syndabock, men vad spelar det för roll liksom? Jag tror att alla inblandade är mycket gladare nu. Iallafall, Terese och jag blev tillfrågade om vi ville hjälpa till med hästarna, i huvudsak 3åringen som skall både ridas och köras in och vi accepterade erbjudandet. En rolig utmaning helt enkelt, hästen är trevlig men har inte varit med om så myket i sitt liv och är rätt grön och orutinerad. Nu jämför jag med Virres fjordingar och de varmblod som jag själv haft hand om och det är milsvidd skillnad. Men det tar sig, han är samarbetsvillig och tycker det är roligt. Enda kruxet är att han är (var) väldigt bakskygg och rädd om rumpan, något som resulterade i en ofrivillig avsitting för min del för ett tag sedan, skrev om det i ett tidigare blogginlägg. Han är iallafall regelbundet arbetad och på lördag är det planerat för uppsittning #2. Förhoppningsvis sitter jag kvar denna gång, det finns egentligen ingen anledning till att jag inte borde sitta kvar. Han är inte lika rädd om rumpan nu och jag har hängt och klängt på honom en hel massa plus att stallägarna och Terese har haft massa terapiarbete med honom och hans rumpa. Han är haft både sele och sadel och det är inget som bekymmrar honom. Han tömkörd, löshoppad och har gått som handhäst på släp när vi kört den andra hästen. I början blev han skiträdd när man klev upp på en stol bredvid honom och blev högre än vad han är, och det är en STOR häst vi snackar om. Nu bryr han sig inte längre om det. Alltså, det här är mitt försvarstal för jag är rent ut sagt livrädd för vad som komma skall. Men kommer jag bara över den magiska gränsen så är det inga problem, det är i mitt huvud alla hinder sitter. Och denna gång är det bättre planerat än förra gången. Förra gången var det en spontangrej med en häst som inte jobbat av sig lite energi innan. Bara medhjälparna lyssnar på mig, jag vill gärna göra det hela på mitt sätt, och om bara Terese pushar mig lite lagom så jag inte fegar ur så kommer det gå galant. Nog om det.

Vi fortsätter till nästa hästprojekt. Jag fick ett sånt fruktansvärt bra förslag av stallägarna att jag nästan började grina. Dom, och ett gäng kompisar, är sugna på att skaffa en travhäst. Jag blev tillfrågad om jag kunde ta reda på vad det skulle kosta att ha den i träning hos en proffstränare och allt sånt. Jag svarade ärligt att det är dyrt. Inget ont om proffsen, dom ska väl kunna leva på det dom gör, men det känns så där roligt att betala 7-8000 i månaden på att ha häst i träning (hos Stig H kostar det mellan 11 000 och 14 000 i månaden, beroende på om hästkötaren har 6 eller 4 hästar att ta hand om!). Dom frågade försiktigt om man inte kunde ha hästen hemma på något vis och ändå få den tränad, jag svarade att man kan skaffa amatörtränarlicens och träna hästen själv och på den vägen är det. Så just nu lutar det åt att vi är drygt 10 pers som går ihop och köper en fin häst och jag plockar ut licens igen. ROLIGT är bara förnamnet! :D Jag har lagt ut krokar om att vi ska köpa häst på Kriterieauktionen i höst, vi får se om alla är med på det eller om de vill ha häst NU. Det vore verkligen skitroligt att få köpa en riktigt fin ettåring på auktionen och lattja med den från scratch. Det är mycket som ska klaffa på vägen dock, och vi får väl se. Det kanske inte blir av alls, men det vore verkligen toppen!

Vad mer... Jag har lovat att "sommarjobba" lite här hemma på farmen. Klippa gräs, måla, snickra etc mot betalning. Jag kör alltså två jobb, pengarna som rullar in på detta kommer att gå till min andel i hästen plus att jag nu jagar utrustning. Lika bra att vara förberedd så man inte står där sen och ska köpa grejer för 25 000 plus att man ska lägga 10 papp på andelen. Lättare att sprida ut det lite och skulle det inte bli av så kan jag alltid sälja om sakerna om jag nu inte får för mig att skaffa en helt egen pålle. Det återstår att se.

Mycket häst blev det i det här inlägget. Men nu är proppen ur så att säga, jag behöver inte hålla inne med orden för att stallsituationen ska bli värre (det kanske kommer en ordentlig förklaring på vad som hände någong gång, men inte just nu). Ska nog ta och rensa lite ogräs eller kanske städa nu.
Ta det lugnt därute och njut av solen medan ni kan!
Förresten är jag på G att boka utlandssemester 2 veckor i Oktober. Och nej det blir inte Turkiet, Grekland, Spanien eller Mallis... Resmålet blir Jordanien och nu stönar alla och undrar vad jag ska göra där? Alltså, eftersom ni antagligen inte vet ett skit om just Jordanien (vet ni ens vart det ligger?) så tycker jag ni googlar på det. Ju mer jag läser om landet desto mer fascinerad blir jag. Fifahn, jag ska ut och uppleva lite riktig kultur! Kunde jag överleva Italien där inte en käft talar engelska så ska jag nog överleva Jordanien. Jag tror t o m jag har större chans att överleva där, de flesta pratar faktiskt engleska, ungefär som här. Nu ska jag hålla truten och ge mig ut i solen. :)