Gerrit o kobojsaren

Imorse fick jag ett ganska oväntat sms kan man säga. Det började igår med påtryckning från Terese om att fixa transport och lastträna Garre lite. Planen var ju att köra iväg honom till någon professionell människa för inridning nu i mars. Som de trogna läsarna kanske minns så visade sig Garre vara lite svårare att rida in än väntat. Han var rädd om kroppen och mången erfaren ryttare (och så jag då) har fått bita i gräset (jo faktiskt, det har varit en del närkontakt med marken).
Jag kände lite att det inte var mitt bekymmer att fixa transport så jag skickade frågan vidare till Håkan.

Imorse fick jag svar och jag ska be att få citera; "Tro't om du vill... :) Satt på Garre i en timma i stallet sen skritta vi till vägen igår kväll som han aldrig gjort annat".
Jag hade inte klivit upp än när detta skramlade in i min telefon och det var bra nära att jag trillade ur sängen vill jag lova! Håkan lovade och svor på heder och samvete att det var sant, att han varit nykter, inte rökt på samt att han INTE råkat ta fel häst i mörkret. Jag skrattade hysteriskt i flera minuter åt detta spektakel och har under dagen funderat fram och tillbaka på om det kanske inte var så att han drev med mig iallafall.

Under kvällen dök ett mms med följande bild upp; (och jag har frågat om lov att få lägga ut den i bloggen!)



Jag visste väl att det bodde en liten cowboy i Håkan! Jag tror minsann vi får ta och skicka Håkan och Garre på westernkurs, jag kan se dom två framför mig på en trailbana! Garre i westernsadel och stångbett, Håkan i hatt och boots.
Fick ett till sms förut där han förkunnade att en favorit i repris hade utförts. Måste nog ta och intervjua honom grundligt imorgon om detta, han får allt ta och dela med sig av sina hemliga knep.
Hur som helst så var det jädrigt bra jobbat! Stolt!

Appropå ingenting så heter Garre inte alls Garred som vi trodde. Enligt papprena heter han Gerrit. Ärligt talat... Han får vara hur mycket holländare han vill, men någon Gerrit det blir han aldrig!