Surprise!

Ni blev ni överraskade va? Det är skitlänge sedan jag bloggade, jag har inte haft varken tid eller lust. Det innebär att dagens inlägg kommer att bli jättelångt och ha MASSOR med bilder! Hurra! :D Mest hästbilder, men iallafall...
Jag vet inte ens vart jag ska börja, men det kan ju vara lämpligt att börja med de äldsta bilderna och arbeta mig framåt i kronologisk ordning.

Först en summering av dagens äventyr!
Jag och Terese skulle ta en stillsam tur med hästarna tänkte vi. Polly i vagn och Dido som stoppkloss framför ifall det skulle skita sig. Man vet ju liksom aldrig med djur. Terese var sen så jag plockade in hästarna och tjuvstartade lite. Märkligt nog så lyfte Polly helt klockrent på sitt krångliga ben och efter att ha lyft och berömt ett par gånger så fick jag kratsa hoven utan bekymmer. Jag blev förvånad själv, för eländet bråkade på de andra tre fötterna som omväxling. Hästar är lustiga djur. När Terese dök upp så fick hon hålla Polly ute medans jag surrade fast vagnen. Polly stod i stort sett hela tiden som ett ljus. Det borde väl egentligen inte vara några konstigheter, hon har ju genomlidit vagnsprocessen ett par gånger nu. Sedan gick Terese in och hämtade ut Dido för att sitta upp och någonstans där gick allt fel. Det rasslade förbi en pressening ett par meter bakom oss och Polly mejade över mig (och stampade mig på foten, där stålhättan slutar, så min stackars fot är helt svullen och fin), sen prejade hon Dido och Terese och satte igång med jättefina rodeosprång på gräsmattan. Hon försökte även köra över mig en gång till när jag tappert skulle stoppa henne. Dumma djur! Sen sprang hon ut genom grindhålet och ned till bilarna och där insåg hon väl att Dido inte var med så hon gav upp och skulle vända tillbaka, men man 5-öresvänder ju inte med vagn så hon blev ståendes mot staketet och där kunde jag fånga in henne. Under hela rodeoförloppet (och det var stooora fina språng hon gjorde) stod Dido stillsamt och tittade intresserat på spektaklet. Det finns inte mycket som upprör den hästen. Cirkusåsnan infångades och fick snällt gå tillbaka till ursprungsplatsen. Selen höll turligt nog, och dumma elaka jag hade krokat på uppkäken så hon kunde inte dra ner huvudet riktigt ordentligt i sina försök att leka vildhäst. Nu kan man ju kanske tänka sig att normala hästar blir ganska skeptiska till det här med vagn efter en sådan tur, plus att de kanske blir lite spökiga rent allmänt. Polly är under inga omständigheter normal. Presenningen blev infångad och hästen stod snällt parkerad utan att bry sig om något annat. Terese hade vissa problem med att ta sig upp på Dido som mystiskt nog växt 2 dm, men när hon väl var uppe så skrittade vi iväg och Polly betedde sig som att den lilla incidenten aldrig hänt. Vi knatade vår lilla runda och travade lite och så var det bra med det. Hästar ÄR märkliga. Vagnen blev hon iallafall inte rädd för. Och det kanske t o m var bra för henne att få ett utbrott och få se att varken vagn eller grejer försvinner.

För ett par veckor sedan så var Marie och hennes Therese (det blir många Therese att hålla reda på ibland, jag har minst 4 Facebookvänner med det namnet!) här och hälsade på. Jag fick inflyttningspresenter och dom fick äppelpaj och te. Eller var det saft? Det var nog saft när jag tänker efter. Det är så himla länge sedan att jag inte minns! Man börjar ju bli lite till åren. ;)


En jättefin toablomma och en mugg med godis fick jag.
















"You say I'm a bitch like it's a bad thing"










För lite dryga två veckor sedan var hela stallgänget och hälsade på Garre på hans kollo. Den fantastiska människan, Anna, som tagit honom under sina vingar har verkligen uträttat underverk! Hon skrittar, travar och galopperar utan bekymmer och utan att hästen får ett panikutbrott och gör stora farliga cirkuskonster! Den stora hästen som var jätterädd om sin kropp och blev helt panikslagen har nu blivit ridhäst.
Bildbevis;
















































Jag passar på att länka till Annas egen hemsida;
Storgården hästcenter

Imorgon ska kusen flytta hem igen och sen får vi se vem som får äran att rida först. (Jag är INTE frivillig, haha!)






























Det blir mycket häst i dagens blogg, men det får ni stå ut med! Men ja, för att inte enbart tjata om hästar så kan jag ju alltid upplysa om att brorsans sambo har kläckt nu. Eller snarare förra veckan! Tror det var på måndagen, men i skrivande stund vågar jag inte svära på det, minnet sviker! Men iallfall... Lillen är ute och vad annat kan man säga, mer än GRATTIS! :D

Nu tebax till kusarna.

Förrförra helgen packade jag och Terese ihop hästarna och drog iväg på bruksträning. Lördagen spenderades således bland en massa andra hästar och folk. Polly skötte sig galant, hon klev på transporten utan krångel och åkte ganska snällt.


Resklar med turkosa benlindor och boots.















Väl på plats så gick vi runt och kollade runt lite och sedan tömkörde jag Polly runt banan ett par varv och hon skötte sig okej. Dido var helt hysterisk ett tag, han var helt glad över alla hästarna. Man kan tro att han aldrig sett hästar förut. Men så lugnade han ner sig och Terese kunde rida igenom momenten och öva lite inför tävlingen på söndagen. Jovisst, tävlingsdebut för Dido och Terese! Jag har inga bilder från lördagens träning, det är svårt att fota när man har en häst att hålla reda på, men däremot har jag desto fler från själva tävlingen.



Var är brudarna?














Dido håller koll på läget på framridningen
















Tips från coachen - hästägare Håkan övervakar.










Moment 1 - halt i XX antal sekunder klarade de galant. Dido visade sig ha nerver av stål när han väl kom in på banan.





















Halt i uppförsbacke var heller inga problem. Fötterna innanför linjerna och stadigt parkerad.






Halt i nedförsbacke gick bra tills Dido tröttnade på att stå still och tog ett steg framåt och hamnade utanför linjen, precis innan tiden gick ut.

























Den lilla rutan var INTE designad för stora kallblod. Dido sparkade ned ingångspinnarna och sedan klev han bestämt utanför linjerna när de skulle vända i det trånga utrymmet. T o m med de små fjordingarna som var med hade svårt att få plats.















Rygga i vinkel var inte lika intressant som hästarna i hagen på andra sidan vägen. De breda linjerna är för ryggning med vagn.








Vidare mot nästa moment.








Bommar - inte Didos starka sida.








Men han lyfter ju iallafall ordentligt på benen.








Men vart gör han av fötterna sen? Hur många bommar ligger kvar?






En av otaliga portar man skulle trava igenom. Helst utan att riva bollarna.De höga breda portarna är för ekipage med vagn.



















Trav upp mot vattenhindret.






Nu är det nära!









Och där tog det STOPP! Dido tänkte minsann INTE gå i nåt sabla fånigt vatten. Där gick hans gräns.










Trav över bron in mot mål.












Nöjd häst efter målgång.
















Alla momenten är inte med på bild, en del var så långt bort att det blev svårt att se vad ekipagen gjorde.

Och det var alles för nu. Jag är trött, läggdags var för typ 3 timmar sedan eller nåt. Har säkert utelämnat massor, men jag får återkomma en annan dag med ny energi. Godnatt!