Välkommen hem Gerrit

Idag var vi alltså och hämtade hem Garre. Han har varit iväg på inridning i 2 månader och var nu redo att komma hem. Hästutbildaren Anna hade nog gärna behållt honom ett tag till, inte för att han behövde det, men för att han har en sån vansinnigt trevlig personlighet. Hon sa att hon hemskt gärna skulle komma och hälsa på och det hoppas jag att hon gör.
Jag, Terese och Håkan begav oss alltså mot Rockhammar och väl där så fick Anna ta en runda i paddocken och visa upp grabben. Han både skrittade och travade så snällt så. Sen kom galoppen och efter att ha ridits kontinuerligt så fick han nu jobba på stora volter och det var tydligen lite jobbigt för här och var kastade han in lite skutt och sparkar. Haha, knäppis! Det blev ju liksom inte mindre jobbigt då! Håkan blev utsedd till ofrivillig testpilot också, vi andra fegisar höll oss krampaktigt i staketet och blåvägrade. Håkan kravlade sig upp och hästen kunde inte ha brytt sig mindre. Dom skrittade ett par varv och det gick finfint. Jag förevigade momentet med Annas filmkamera. Nu kanske vi andra kan våga oss på en stilla ridtur också när vi sett att Håkan överlevde.
Garre kom hem och släpptes ut till Dido och Polly i hagen. Polly sprang runt och pissade och sparkade. Det ÄR kul med brunstiga märrar! Dido snosade glatt på Garre och sedan tog alla tre en galopp eller två. Eller femtio. Efter ett tag, när nyhetens behag försvunnit, så blev Dido sitt gamla jag och jagade runt på stackars Garre och betedde sig allmänt svinigt. Men ett par feta sparkar fick han till svar iallafall, det dumma kreaturet. Undrar varför han blir så grinig? Han är jätteglad i hästar när man träffar dom ute. Men i hagen ska alla inkräktare dö. Den förra inhyrningen jagade han ur hagen ett par gånger. Polly jagade han runt på i några dagar innan Raffe gick in och försvarade henne. Raffe försökte han jaga runt på, men där fick han ett talk-to-the-hand tillbaka när Raffe bara vände ryggen till och struntade i Didos sura miner och hot. Fail! Haha... Jaja, ordningen återställs snart och de har ju ganska stor yta att röra sig på så att stackars Garre kan komma undan om han behöver.

Glömde berätta att syster yster var på besök förra veckan också. Hon skramlade in på måndagen och åkte hem på torsdagen. Tyra var skitnöjd med att ha sällskap dygnet runt! Vi var även ett par vändor till stallet och klappade lite på kusarna. Första vändan på måndagen så fick syster rida i paddocken på Dido och på torsdagen var vi ute och spatserade hela gänget. Syster på Dido och jag med Polly och Tyra på släp. Eller ja... Tyra hetsade fram som vanligt och Polly gick bakom och bromsade. Mina armar blev nog iallafall 3 dm längre. Jag tog lite kort på syster när hon red, min förhoppning är att hon lägger upp åtminstone en bild på sin BLOGG. Annars så går det att maila bild till mig så lägger jag upp bilder i min blogg. ;)

Alltså, det blir ju nästan bara hästprat i min blogg nu för tiden, men jag har inte så mycket annat att rapportera om. Det händer inte så mycket spännande i mitt liv om jag ska vara ärlig. Lägenheten ser fortfarande ut som ett bombnedslag, det står kartonger och påsar överallt som behöver packas upp, men jag vet inte vart jag ska göra av all skit. Man har mycket mer grejer än vad man tror, den saken är klar! Jag kanske borde ställa mig på loppis och sälja av en massa prylar, men det kommer man inte heller till skott med. Jag behöver en till bokhylla också, så det får nog bli en tur till IKEA vid nästa lön. Märkligt, jag fick ju nyss lön och redan så går jag och väntar på nästa. Att göra av med pengar är mitt minsta bekymmer! Och biljäveln är kass också. Den läcker generatorolja och lagom till vi kom hem från brukstävlingen för dryga två veckor sedan så dog servon så nu får jag ratta för hand så att säga. Det är trögt men det går. Jag gissar på att generatorpumpen behöver bytas på grund av detta för den får ingen olja och har säkert skurit ihop. Jag har avgasläckage någonstans mitt under bilen, det kommer ut avgaser på sidan istället för bak. Antar att det är den delen av avgassystemet som inte är bytt som behöver bytas. Det är även något som sitter löst undertill och skramlar när man kör. Radion börjar ge med sig också och bromsarna bak behöver bytas. Fläktremmen skriker och behöver bytas och så har jag pyspunka på vänster framdäck. Det är så härligt med bilar! Jag funderar faktiskt på att ta ett mindre lån och köpa en trevligare bil och sedan skicka denna till bilhimlen. Det börjar bli alldeles för många saker för att det ska vara värt att laga liksom. Dessutom är den ful som stryk. Jag har snart lagt ut mer pengar på att byta och laga än vad jag gav för bilen. Vart ska man dra gränsen? Om man köper en bil för 15 000:-, är det då värt att lägga det dubbla på att laga och byta? Har haft eländet sedan sommaren -07 då min andra bil (ännu äldre, ännu fulare) gav upp med läckande bensintank och sned kardanaxel. Jag önskar att jag vore rikare så jag kunde köpa en ordentlig bil och ha råd att serva den med jämna mellanrum. Det är dyrt att vara fattig. Nästa måndag ska jag besiktiga och då kommer domen. Är det mycket och dyrt som ska fixas så får den dö. Pappa tyckte att jag skulle sätta ut den på Blocket för ett par tusen, men jag vet inte om jag får så mycket för den. Förfallet har gått fort även fast jag har försökt att hålla efter. Blä för bilar, jag kanske borde börja cykla istället, cykeln kan jag iallafall meka med själv.

Nu ska jag göra en upprepning av igår och gå och lägga mig. Godnatt världen!