Det var en gång en liten arg häst...

Igår packade jag ihop Pollys sele och Polly själv och for in till den stora travbanan. Håkan och Håkan och ena Håkans pappa var med för att beskåda underverket.

Polly putsades upp och fick på sig resegarderoben inför kommande arrangemang.




Hon klev snällt in i transporten och klev lika snällt ut, men med stora ögon och någon gnäggning.
Vi var ett par minuter sena så jag försökte lägga på en rem (haha, jättevitsigt!) när jag selade. Kusken dök upp och vi småpratade lite allmänt. Sist han körde så uttryckte han en önskan om att Polly skulle utrustas med tungband för hon hade lagt tungan över bettet ett par gånger när hon blev förbannad. Sagt och gjort så tvingade jag på den inte alltför glada hästen denna utrustningsdetalj och sedan bar det av ut mot banan med arga huvudkast.




För det första så vill gärna smalbeningen bestämma hur,när,var och varför alldeles själv och för det andra så blev hon jääääättearg på tungbandet och det såg ut typ så här första och andra värmingsvarvet;


Den glada, positiva hästen drar på en galopp i ren protest.

Fast man kan springa fint också.



Sen vände kusken upp och Polly fick ta i lite och springa lite fortare och normala hästar har ju inte riktigt tid att bråka, men Polly är ju inte som andra.


"Jag kan om jag vill."


Jodå, Polly kan allt om hon vill, men bara om HON får bestämma. Här blev hon arg och försökta bryta ut och springa av banan. Tur att Magnus har tålamod (och en pisk).


Fast egentligen sköter hon sig strålande nästan hela tiden, det är bara ett par tre gånger per varv som hon får ryck och blir arg och drar över i galopp och försöker bryta ut och annat trams.



Sista varvet körde Magnus 1.45 med henne. Det tar sig med andra ord, sist kunde hon ungefär två minuter. Det är bara att träna på, jag skickade in min licensansökan i fredags och med lite tur kan jag hämta ut den redan till veckan.
Nu ska jag och Tyra dock gå och lägga oss, vi ska umgås lite med hovslagaren imorgonbitti.