It's ON!

Nytt städschema ligger i startgroparna. Jag insåg för ett par veckor sedan att detta inte är hållbart, jag hinner inte med att städa och det är så jävla roligt att kliva ur duschen och bli svart och grusig om fötterna på en gång. Det är också jävligt kul att inte hinna diska och därför inte få plats i köket. Grejen är den att jag samlar på mig så att när det väl finns tid för disk och städ så tar det flera dagar och det funkar inte. Så nu har jag alltså kommit fram till att ett nytt städschema ska sättas på pränt och jag har städat undan en massa idag. Jag skulle inte ha hunnit egentligen, för jag skulle ha varit hos Terese och ätit mat och sorterat hästprylar och det slog mig att VARFÖR åker jag hem till någon annan och fixar när det växer mögel i min egen disk? (Och detta är inget påhopp på just Terese.) Så jag började diska och fixa och plocka och trots att jag hållt på i 5 timmar så är jag inte klar. Jag har dammsugning kvar och så ska jag adventspynta lite, men det får jag ta en annan dag.

Imorgon hinner jag kanske, men förmodligen inte, dammsuga. Först måste jag till stallet och köra Polly (uppstigning klockan 7 för att vara på plats till senast 10), sedan hem och byta om och dra till stan och hämta ut nya linser och lämna av papper hos Skatteverket (för så klart så dög inte papprena jag hade så Hasan fick skicka lite av varje så får vi se om det är något annat som duger). Någonstans där i krokarna måste jag även äta lunch (fast egentligen har jag inte tid med det heller) för att sedan dra ut till Marieberg och storhandla och fixa regnkläder, vattentäta stövlar (nej INTE gummistövlar, HATA gummistövlar), reflex/varseljacka, vattenkokare till stallet (så jag kan få varmvatten när jag ska tvätta och smörja grejer), CD-radio till köket (jag har ledsnat på att inte kunna ha musik när jag diskar/bakar/lagar mat/whatever, hundmat, julgardiner till vardagsrummet och lite annat plock.
Bara tanken på imorgon gör mig skitstressad för jag vet att det kommer ta hela dagen och är jag hemma före 17 så är det bara att gratulera. Och kommer jag hem i lagom tid så väntar mer disk och dammsugning.

Jag tänkte ta den här veckan till att städa undan en massa, för städschemat funkar enbart som underhållsschema och inte som storstädning-varje-vecka-schema. Tanken var att jag ska plocka lite varje dag istället för att spara på mig en massa som är oövervinnligt efter ett halvår. Vi får se hur det går. Min största bekymmer är tid. Jag känner att jag blir superstressad så fort det händer något som inte är planerat sedan veckor tillbaka just för att jag INTE HAR TID med sånt!
Nog om detta, jag blir sjuk i själen bara av att tänka på det (och den jävel som stör mig denna vecka kommer att få en tjära-och-fjädrar-behandling, alldeles gratis!).

Igår var jag på galej med jobbet. Vi var inbokade på julgala på Conventum i stan. Det skulle bjudas på julbord och underhållning. Jag hade planerat detta i min kalender i ett par veckors tid (fast jag tänkte inte gå egentligen för jag hade egentligen INTE TID). För att toppa detta så var jag inbokad på anhörigträff på morfars boende innan. Jag funderade och planerade och insåg att jo, det skulle nog kunna funka tidsmässigt. Det var sagt som så att det lilla arrangemanget skulle vara klart till senast klockan 16 och om jag då såg till att smita tidigare och vara hemma till senast 16 så skulle jag ha 1,5 timme på mig att göra mig i ordning för julbordsgalashowen, vilket skulle bli i tajtaste laget, men det kunde funka. Sen så blir det ju aldrig som man tänkt sig, det är ju ett välkönt fenomen. Halv 5 var jag hemma, jag ska nog aldrig mer samåka med folk alternativt så ska jag inte planera in två event på samma dag, för att fixa hår och smink samtidigt är inget jag rekomenderar. (Om någon undrar så tar det ungefär 45 minuter och en halv flaska spray för att fixa fina lockar/korkskruvar i mitt hår. Och då är det bara på den nedra halvan.)
Jag var alltså mer än lovligt sen när jag väl hittat en parkering och klapprat i väg i högklackat och letat efter biljettautomaten som satt ett halvt kvarter bort. Tillbaka till bilen, in med parkeringsbiljetten och iväg igen. I högklackat. Jag visste inte att man kunde röra sig så fort i högklackat, för någon som använder klackar en gång vart annat år så var det en ny erfarenhet. Allt detta under tiden som regnet stillsamt föll. Hur mycket tror ni var kvar av mina underbara fluffiga lockar när jag kom fram? Nada... Jag kunde med andra ord skitit i att fixa håret och sparat in massor med tid. Jaja, man lär så länge man lever.

Maten var okej (jag har ätit bättre julbord, men även sämre) och faktum är att jag aldrig kom till dessertbordet. Jag satt och funderade och kom fram till att jag lika gärna kunde skita i det godaste på hela alltihopa (en riktig efterättsbuffé slår vanlig julbordsmat med hästlängder!) Jag skulle mer än gärna fyllt min lilla desserttallrik med små ljuvliga bakelser och praliner och annat gott. Men eftersom jag redan är överviktig så kan jag lova att alla mina bordsgrannar skulle ha tittat snett på mig. Detta är något som stör mig så innihelvete! Om jag vill äta 14 fluffiga gräddbakelser VARFÖR kan jag inte få göra det utan att folk ska ha en massa åsikter? Det händer ju knappast dagligen att jag goffar i mig 14 bakelser bara sådär, men det är ju precis vad folk tror! Om jag äter 14 fluffiga gräddbakelser vid ett festligare tillfälle så måste det ju absolut innebära att jag äter lika mycket skräp alla andra dagar också. Right? Nä, inte det minsta rätt.
Hela denna tankekedja var så störande att jag helt enkelt lämnade halva jultallriken och struntade i efterätten.

Det var i alla fall en väldigt trevlig kväll, och en hel hög med kända artister som uppträdde (Danny, Brolle, Charlotte Perelli, Jessica Andersson, Linda Bengtzing, Nicke Borg, Rydell & Quick mfl).

Och som sagt så var det anhörigträff hos morfar på dagen. Det var en hel hoper släktingar på plats och det serverades först glögg (bläää!) och sedan smörgåstårta. Om nom nom nom!


I onsdags så packade jag ihop Polly och hennes tillbehör och for in till banan för att köra lite på skogsslingan. Vi var helt solo i nya gäststallet, först trodde jag att det var stängt och låst av någon anledning, men en vänlig själ upplyste mig om att det helt enkelt inte varit någon annan inne och använt boxarna. Undrar hur ofta det förekommer att man får vara helt själv? Det brukar ju alltid vara någon annan amatör inne, men inte i onsdags. Först var det bara skönt, men sen blev det lite tyst och långtråkigt. Polly skötte sig galant, hon tyckte att det var jättespännande att få se lite nya saker och joggade på i bra tempo. Det var endast 3 andra ekipage ute, varav 2 körde på rakbanan. Alltså, vart var alla? Klockan var runt 11 på förmiddagen och då brukar det väl krylla av hästar ute på banorna, men nej. Väldans mystiskt. Jag tror att vi provar på onsdag igen och sedan rundbanan på fredag. Det hela hänger lite på transporten också. Som det är just nu så får vagnen sitta fastsurrad fram på transporten, normalt hänger den på vagnsfästen bakpå, men vagnsfästena som följde med vid köpet av transporten passade inte riktigt och jag är för klen för att orka lyfta på vagnen frampå. Dagens i-landsproblem känns det som. Det löser sig, sa han som spydde i vasken (vackra visdomsord, yttrade av min pappa).


"Hallåååå...? Var är alla?" Tomt i stallet som synes, förutom Polly som är redo att fara hem.


Nu ska jag och Tyra ta lite te och macka innan vi knyter ihop denna dag och förbereder oss inför stundande måndag. Fast Tyra verkar inte riiiktigt ha tid, hon har fullt upp med att leta monster bland filtarna i sin balja. Ähum...