onsdag 30 november 2011

Varde ljus!

Dagen började himla bra. Planen var ju att åka in till banan med Polly och köra lite på skogen där. Frid och fröjd, förutom den lilla detaljen att kreaturet inte alls ville åka transport idag. Hon klev upp på rampen och sen var det tvärstopp och onda ögat mot mig. Efter mycket om och men (och ca 15 minuters svordomar) så klev hon till sist på i alla fall och vi for iväg. Något sena, men ändå.
När vi landade på stallbacken fick jag se en liten skylt på ena dörren till gäststallet där man så vänligt upplös oss vanliga dödliga om att stallet stänger klockan 12 på onsdagar. Detta för att man ska hinna göra rent inför torsdagstävlingarna. Fine, det är inget problem egentligen, men vi var på plats ungefär sisådär 11:15. STRESS!!

Hästen åkte ur finkan fort som attan och jag selade på ny rekordtid (tack gode Gud för Quick Hitch!!) och sen for vi ut för att titta på fåglarna i skogen. Polly skötte sig utomordentligt, vi körde om några ekipage (som skrittade, det var alltså inte vi som hade raketfart eller något sådant) och vi mötte några ekipage som körde snabba intervaller på rakbanan. Och sen fick vi draghjälp av en annan kuse i skogen och hej vad det gick när Polly insåg att hon hade någon framför sig! Det artar sig.

När vi kom tillbaka så kastade jag in alla grejer i bilen och tog med mig badhinken samt benlindor etc till duschen. Jag tänkte vara snäll och låta gubbarna skotta ur stallet i fred, det går ju lika bra att linda benen i duschen när vi är färdigbadade. Och sen var det hemförd på g. Men se nä - Polly skulle INTE åka hem heller. Hon tänkte minsann inte gå in i någon fånig transport och bete sig som folk, utan parkerade sig på rampen igen och där stod hon. Jag lockade och pockade, skällde, backade och försökte på nytt x 10 ggr, men nej.
Till slut kom det två snälla hästmänniskor och förbarmade sig över oss och med lite rumpnyp (på Polly alltså, inte på mig) och smackningar så var problemet ur världen.
Jag kliar mig dock i huvudet över detta, det har liksom inte varit något problem att lasta henne förut och hon har ju åkt i alla fall ett tiotal gånger.

Vi ska in på fredag igen och harva runt lite på rundbanan, vi får väl se hur det går att lasta då. Jag funderar på att ta med mig en hink mat (fastän fröken inte ens ville ha morot, för det var mot hennes principer eller något att ta emor mutor) och om det inte funkar så blir det longerlina runt rumpan. Funkar inte det så släpper jag ut henne i skogen och hoppas på att hon inte hittar hem.


Efter dessa äventyr så styrde jag hem och kastade i mig lite lunch och sedan iväg igen, men denna gång till Biltema. Jag klanatade mig något oerhört för ett tag sedan och körde sönder hela hägra baklyset. Det var väl hög tid att byta ändå, men det kändes ju lite onödigt. Nytt baklyse och tillbehör fick jag plus nytt lyse fram (det som är trasigt som besiktningsgubben gnällde över) och sedan for jag hem för att ta mig en still sejour med verktygslådan. Trodde jag i alla fall. Det visade sig vara liiiite mera pilligt än jag först insett, men efter cirka 2 timmars envishet och hjärnblödningar så sitter nu baklyset på plats och lyser gör det tamejtusan också! Det var ju inte helt problemfritt, jag var i alla fall smart nog att skriva ner i vilken ordning och färg sladdarna skulle sättas tillbaka, men ÄNDÅ lyckades jag inte, för mitt uppe i detta tålamodsprövande pilljobb så bytte jag plats på två sladdar med resultatet att det inte lös alls. Men efter att ha rättat till den fadäsen och fixat lite glapp i blinkerslampan så kan jag nu stolt meddela att det hela funkar! Det må inte vara vackert (jag bucklade visst lite på bilen också när jag ändå var igång och körde sönder lysena) men det är funktionellt (jag har, i brist på bättre tätning, tejpat på ovansidan av lyset för att det inte ska regna in).


Så här ska det alltså INTE se ut.


Så här ska det ju se ut!


Inget lyse alls...


...massa lyse!

Jag funderar på en till tur till Biltema någon dag för att köpa någon form av tätningsmassa som jag kan kladda på istället för den fina svarta eltejpen. Nackdelen är väl kanske att det blir svårt att få bort lyset igen om det skulle behövas, å andra sidan så hade jag inte tänkt ha kvar min bil i all evighet och då är det skrotens problem att få bort skiten! HAHA!


När vi ändå är inne på saker som är trasiga så såg Pollys täcke plötsligt ut så här för dryga 2 veckor sedan;

Nog för att man vill ha in luft under så det inte blir instängt och äckligt men... ehm...


Hon fick ett nytt täcke;

Inte så rent och fint längre.

Jag såg häromdagen att det var gnagmärken på samma ställe som det gamla täcket var sönder på, så snabbt som attan införskaffade jag anti-bit spray som smakar självdöd apa (förhoppningsvis, jag har inte provat), och detta sprayade jag på täcket idag så får vi se. Jag tror att Polly har en bäverkompis i hagen (veeeeeeem kaaaaaan det vaaaaraaaa? Deedoo har också gnagmärken på sitt täcke... Hmmm.... Mystiskt...) och förhoppningsvis så slutar sagda bäver med att äta på täckena nu.


Nu ska Tyra få en sista kissrunda och sen tänker vi gå och lägga oss. Vi ska upp tidigt imorgon och åka till verkstan och få (nästan) helt nya vinterdäck på bilen. Det var nog på tiden, de som sitter på nu är snart inte lagliga längre och man kan ju inte dubba om hur många gånger som helst.
Adjöss!

1 kommentar:

  1. Strålande, med lite tålamod och funderingar är det inte så svårt att knåpa ihop bilen, det gäller då enklare reparationer, annars har du din bror, men det klarade du med glans, fler sådana övningar så kan du bli bilmek, eller ja, nästan, men du är duktig som vågar dig på att prova att göra det själv.

    SvaraRadera