Piggelin häst

Fick till en finfin tur med Linus idag. Han var riktigt på tårna när jag plockade in honom och ställde honom på gången. Han vevade med frambenen, skrapade, flyttade fram och tillbaka och bajsade x antal gånger. Riktigt jäkla dryg och jobbig med andra ord, och när jag skulle upp i sadeln så var han inte riktigt med på det, men efter någon minut så gav han sig och stod still så då passade jag på att häva mig upp.
Sen var han halvt stirrig de första 15 minuterna och kollade storögt på felfärgad snö (snö ska ju vara vitvitvit, inte brun eller grå eller prickig) och spökade för varenda sten i hela Mellansverige. Det var så illa (illa och illa, jag har suttit på värre hästar om jag ska vara ärlig) att jag på ett ställe fick hoppa av för plötsligt tog det tvärstopp och han försökte vända hem fort som attan (innan stenen kom på tanken att äta upp honom) och när han inte fick det så turbobackade han. Spännande värre att sitta på en häst som bara och enbart kan gå bakåt. Så med all denna överskottsenergi kändes det säkrast att inte sitta på. En häst som är ängslig kan man ju lirka med, men en häst som har överskottsenergi och är dum kan lika gärna gå över från att backa till att göra stora fina luftsprång och det vill jag inte vara med om.
Så en stillsam (typ) promenad förbi den hemska hästätande monsterstenen så var det inget mer med det. Jag återtog min position i sadeln och vi tog oss ett par ordentliga travsträckor plus lite snöpulsning. Så förutom att han var lite kollrig till att börja med, så var det en himla trevlig tur, om än något kall.

Först tänkte jag inte trava alls, men hur gör man lättast av med allt spring i benen då? Så det fick bära eller brista och det gick toppenbra. Han kan bli lite hård i truten, men det händer liksom inget om man släpper efter på tyglarna. Han ökar litegrann, men försöker inte springa iväg, så min teori är att han antagligen är van att ha ganska hårt stöd i munnen från sin tid som räserhäst och att detta sitter i.
Jag provade till och med att släppa på i en liten uppförsbacke och Linus reaktion var "Varför då?", så han ökade bara upp till ett, för honom, behagligt joggingtempo och så var det med det.
Han verkade iallafall väldigt nöjd när vi kom tillbaka. Stod som ett ljus på gången och försökte inte ens äta upp fåren som glatt spatserade runt lösa. Himla söta och nyfikna är dom, dom där fåren.

Polly och Dessi verkar inte ha saknat mig, dom stod och mumsade hö för glatta livet. Dessi hade massor med hö i manen, jag antar att det blir så när man är väldigt liten och de stora hästarna tuggar ovanför huvudet på en, haha.

Nu har jag inte tid med detta, kycklingen i ugnen börjar bli klar och jag är hungrig. Måste vara all frisk luft jag fått idag.