Installerad och klar

Ja.. Då var man på plats då. Installerad och allt.

Vi börjar från början tycker jag...
Efter att ha väntat hela dagen på Arlanda så var det då dags att checka in väskan och få boardingkort och sånt. Efter att ha stått i kö (utan Irakier!) så var det då min tur och den äldre mannen bakom disken visade sig vara glad och ha humor trots att ha såg rätt bister ut till att börja med. Han upplös mig vänligt om att Air Baltic tar ut en avgift om man har övrigt bagage förutom handbagaget. Say what now?? Jodå 155 spänn kostade det mig att få med min resväska. Ja okej då, det kan jag leva med. Igenom säkerhetskontrollen kom jag också utan missöden, jag börjar känna mig hemma på det här med att resa. Väl ombord på planet så hittade jag till min plats, frid och fröjd. Vi hann knappt upp i luften innan vi var framme i Riga. Jag trodde det skulle ta längre tid, men så insåg jag att Riga ligger en timme före oss i tid (Tack Terese!) och att vi därför landade på lokal tid = förvirrad jag. Hittade till rätt gate på den lilla ocharmiga flygplatsen gjorde jag också och där blev jag sittande i drygt 1,5 timme med min bok. Tur att man tog med sig lite kvalitetsläsning! Smart drag.

Klev ombord på plan två till Beirut och hamnade (så jävla klart) bredvid en stor, jobbig gubbe och på andra sidan gången satt en mamma med två ungar. Det skulle snart visa sig att den yngre ungen inte kunde hålla käften. Det var pip och skrik och gnäll konstant tills kärringajäveln skuttade av med eländena i Beirut. Uppepå detta så skulle min äldre granne försöka vara snäll så han ömsom hängde över mig och ömsom klättrade ut i gången för att ge mamman goda råd. Men för helvete?! Kan ni inte uppföra er så har ni fan inte på ett flygplan att göra! Det är trångt och eländigt som det är redan. Jag uppskattar folk som sitter still och håller käften.

Jag blev helt stum när jag såg Beirut från luften (inte för att jag var så pratsam sen innan). Jävel vilken stor stad! Det går inte att beskriva hur mäktigt det var att se det från luften. Jag blev iallafall imponerad.
Landning i Beirut och där tömdes planet mer eller mindre, vi var nog inte fler än 20-30 pers som skulle fortsätta till Amman. Cool, jag fick 3 säten för mig själv. Flyttade snabbt in till fönstret och glodde fientligt på flygplatspersonalen på utsidan. Hade mitt livs mest bizarra moment där! Helt plötsligt kom det en tungt beväpnad vakt släntrandes förbi. Helt surrealistiskt! Där och då slog det mig att Libanon fortfarande är bitvis väldigt ostabilt. Kändes helt konstigt att det kom en grönis klivandes förbi med vapen nonchalant hängandes över axeln. Jag fick plötsligt lust att flytta tillbaka till mitt säkra säte, där jag slapp se, men å andra sidan så lever man bara en gång.

Efter en stund på marken så var vi uppe i luften igen med Amman i siktet.
Jag tror att jag gillar att flyga. Inte själva flygningen kanske, det är så fruktansvärt trååååkigt. Men start och landning. Det är som att åka bergochdalbana! Eller så var våran baltiska pilot bara full... Whatever. Jag gillar det!

Jag satt i min egen värld och tittade ut på stjärnhimlen när ljusen från Amman började skymta. AH! Gud vad häftigt! Det är roligt att resa, man vet ju aldrig hur stor chocken blir när man får se resemålet på riktigt och inte bara på tv. Planet tog mark med en smäll (vilket fick mig att fundera ännu en gång på hur piloten egentligen mådde) och efter att ha suttit klistrad vid fönstret som en idiot så "parkerades" det och vi blev utsläppta. Fast mark under fötterna, hallelujah! Nästan 21 timmar på resande fot kändes. Jag var hungrig och hade en halsbränna som inte var utav denna värld. Tur att jag packade tabletter för sånt. Mina resekamrater ställde sig snällt i kö till Visum-disken. Jag som hade sett till att redan fixa sånt för att undvika ev krångel så jag kände mig lite vilsen faktiskt. Vart skulle jag, som redan hade visum, gå? Jag tag i saken och bestämde mig för att terrorisera en stackare bakom en annan disk. Jag frågade vart jag skulle ta vägen och det visade sig att jag gått alldeles rätt. Fantastiskt. Han var väldigt artig och trevlig och vi hade en rätt trevlig konversation under tiden som han kollade mitt pass och tog ett foto av mig. Jag fattar inte att jag lyckades hålla en konversation på engelska klockan 4 på morgonen med en främmande människa i ett främmande land. Man upphör aldrig att förvånas över sig själv.

Jag blev således insläppt i landet med en rekommendation om att ta igen sömnen jag missat på planet och ett 'välkommen, hoppas du får en trevlig vistelse'. Jag är förvånad över det också. Det var ju inte direkt piece of cake att ta sig igenom kollen i USA. Där fick jag 100000 orelevanta frågor av en uppkäftig, halvt otrevlig ful snubbe.

Bagaget hade de inte heller tappat bort så efter lite väntan på att de skulle lasta av så fick jag min väska (och mina halsbrännetabletter!).
Upphämtad och instoppad i en taxi blev jag också. Fifahn dom har palmer här! Palmer! Ungefär som vi har tallar. Knäppt! Jag tänker inte skriva så mycket om honom, ni kan gott få vara lite nyfikna, men jag trivs som fisken i vattnet med sällskapet och vi är på samma våglängd. (Annars hade jag väl inte åkt?) Har ni tur kanske jag lägger upp en bild. ;)

Iallafall, vi installerade oss i den hyrda lägenheten och den är större och finare än jag trodde. Här har vi iallafall inte snålat till det. Jag är nöjd! (Och lite imponerad.) Jag ska försöka lägga upp bilder på den också. Det är varmt och skönt ute, har inga exakta grader för idag har jag inte varit utomhus än. Sällskapet vill vänta tills det blivit lite svalare. Men igår kväll var det säkert runt 20-25 grader. Vi drog iväg till ett stooooort köpcentra och handlade lite mat till kylen och sånt. Gud vad dom är amerikaniserade här! Det var som New Jersey all over när jag kom in på köpcentrat. Förutom att på en mall i NJ så är det en massa amerikanare och här är det araber och turister. Jag blev INTE utittad, däremot så har jag stirrat ögonen ur mig. Jag var så trött och slut när vi kom tillbaka så det var inte klokt. Fick träffa de två systrarna också. Jätterara (och snygga!) tjejer, dom ska ta med mig på äventyr någon dag. Är jag knäpp? Jag trivs bra! Jag får lite Italien-vibbar här om jag ska vara ärlig (men dom dubbar iallafall inte filmer här). Det är klinkergolv och konstiga hus och så.
Jag såg en tiggare också igår. Helt udda, en dam i burka med en Hello Kitty skylt. Sorgligt, men jag kunde inte sluta skratta. Jag ÄR nog lite knäpp... Jag borde ha tagit en bild på henne.

Ja jädrar, jag har skrivit så mycket att sällskapet har somnat. Haha... Jag är alltså både knäpp och tråkig!
Saknar Tyra gör jag också, det gör helt ont i kroppen när jag tänker på det, finns en risk att jag börjar grina av lycka när jag ska hämta upp henne igen.

En annan grej som är helt udda är att klockan 4 varje morgon sätter böneutroparen igång och väcker mig. Haha... Det är tydligen en inspelning och de har stora högtalare i tornet och så spelas det upp 5 gånger om dagen för att påminna de mest inbitna och hängivna muslimerna att de ska tvätta fötterna och be lite. Jag lovar, klockan 4 på morgonen är det folktomt här och det är en jätteudda känsla att ligga i sängen och lyssna på rösten som rullar över gatorna. Jag MÅSTE gå dit någon dag och se vad det är för tomtar som faktiskt går upp mitt i natten och knatar iväg till moskén. Jag ser en massa burkor framför mig bara. Fördomar? Vadå? Vem då? Haha...

Nej nu är det dags för lunch, jag har lovat att laga mat idag faktiskt. Igår åt vi på KFC (oh how american). Återkommer med mer rapporter senare eller imorgon.

Jag älskar knäppa äventyr!