Jo just, jag är sjuk. Säg inget - jag är förvånad själv! Hur det gick till vette gudarna, men en riktig hejdundrande förkylning med halsont, skallebank och öronvärk har intagit min kropp. Jag antar att det är så här det känns när man är besatt av en ond ande, fast i mitt fall är det onda virusar. Tror inte vigvatten och krucifix skulle hjälpa mig det minsta.
Igår morse när jag vaknade så hade jag så ont i halsen att jag ville grina, men av erfarenhet så vet jag att det absolut inte blir bättre utan snarare tvärtom, så inga tårar slösades på detta. Under dagen så avtog det något, men väl på jobb ersattes halsontet av huvudvärk, en smula öronvärk (på vänster öra om nu någon bryr sig), vattniga ögon och en rinnig näsa. Åååååh jag HATARHATARHATAR förkylningar! Normalt sett brukar de ju smyga sig på under ett par dagar så att man iallafall är förberedd, men dessa onda små virusar attackerade med full kraft på en och samma dag. Vanligtvis när jag blir förkyld så är det mitt eget fel, men inte denna gång. Jag har haft massor med kläder på ute, inne är det så varmt att t o m krukväxterna storknar, jag har ätit duktigt, kanske inte sovit lika duktigt, varit ute i friska luften mycket och faktiskt inte ansträngt mig riktigt mycket på länge. Jag ger mig fanken på att jag har blivit smittad av en dum kundjävel (åh vad jag hatar er, ert satans pack!). Under de senaste veckorna har jag noterat en förhöjd nysfrekevens hos våra kunder och jag misstänker att jag blivit utsatt för äckelpäckelbaciller! Under normala förhållanden så är jag väldigt tålig och jag blir väldigt sällan sjuk, har inte haft magsjuka eller influensa sen gud-vet-när. När magsjukan härjar som värst bland kollegorna på jobbet så är jag en av få som faktiskt inte känner av ett skit. Och det är jag jävligt stolt över måste jag få säga! Och det är väldigt skönt att inte behöva oroa sig, för jag hatarhatarhatar som sagt att vara sjuk.
Men nu ligger jag iallafall här i soffan och lider tristessens svåra kval. Förkylningen i sig är ju mest bara irriterande, men det faktum att man blir orkeslös gör mig vanisnnig, jag blir så rastlös! Jag skulle vilja ta tag i disken, stryka gardiner, dammsuga, ta en långpromenad med Tyra, baka bröd och sedan ta en runda i stallet. Men nej... Min kropp skriker bara jag går iväg för att snyta mig. Fan, dumma kroppjävel!
Stallgänget har planerat in en utflykt idag, de ska nämligen åka och hälsa på Garre och se hur han har det på sin internatskola. Tjejen som han är hos ska tydligen arbeta honom lite också så att de får se, men så klart så däckar jag för en dum sabla förkylning och det gör mig ju ännu argare! Jag hade någon vision om att jag skulle tömköra Polly en ordentlig runda också, för i måndags när vi var ute så förvandlades hon till en liten eldsprutande drake med klena nerver, och hon behöver verkligen komma ut och jobba lite så hon blir snäll igen.
"Jak er syr hest."
Fick ett sms i natt. Hade somnat, men vaknade till när det surrade i telebobbon och nyfiken som man är så kunde jag inte låta bli att kolla. Jag känner inte så många som sms'ar mig klockan 1 på natten. Det visade sig vara Terese, som satt hemma och hyperventilerade för hennes ex hade tagit kontakt med henne igen efter 2 års tystnad. Jaha, tänker ni, vad är det som är så märkligt med detta då? Jo för dryga 2 år sedan vittnade jag i rätten mot detta low-life kräk som misshandlat Terese under upprepade tillfällen i deras förhållande. Den satans muppajäveln hade hittat henne på ett community och skickat ett par meddelanden och försökt säga förlåt. Men hur i helvete tänkte han där?! Det finns ingen förlåtelse! Detta är inget som går att förlåta hur mycket han än ångrar sig! Fast jag tror inte att han ångrar sig, han är så jävla sjuk att detta sannolikt bara var ett sätt för att mind-fucka med Terese. Jag hatar den helvetes jävla apan för vad han har gjort mot henne! Sprang jag på honom i dagens läge skulle fläta till honom så han såg stjärnor. Han är ett fegt jävla kryp vars existensberättigande för länge sedan har runnit ut och vill någon stena honom så har jag absolut inget att invända! Kanske borde jag hänga ut fanskapet med namn och bild, men Sverige är ju ett sådant fantastiskt land att jag antagligen bryter mot någon fantastisk lag då. Varför då? Han är dömd brottsling, har folk inte rätt att veta? "Alla har rätt till en andra chans", kanske någon tycker och ja det kan jag hålla med om. Om man tabbat sig EN gång. Denne idiotjävel har systematiskt misshandlat inte bara Terese utan flickvänner innan henne, och iallafall en av dessa var stark nog anmäla kräket. Cred till henne!! Jag anser att han alltså har sumpat sin chans. Förtal är nog inte rubriceringen om jag skulle ge ut namn och adressuppgifter, jag ljuger ju faktiskt inte. Jag får nog göra lite research och återkomma... Sedan kan vi kanske dra ihop ett glatt gäng och komma i lynchstämning och... Ja...
Glömde ju i mitt senaste inlägg att berätta om grannens tårtkalas! Jag kom liksom inte undan, men tårtan var ju god iallafall.
Det var i fredags när det snöade så förbannat, jag hade utsläpp i stallet för stallägarna var på en jobbrelaterad miniweekend. Jag försökte dra ut på stalltiden så länge jag kunde för att slippa grannen som var ledig, men neeeeeej... När jag väl kom hem så var han ute och skottade snö. Så fort jag klev ur bilen så ropade han glatt att han skulle springa in och sätta på kaffet och ta fram tårtan. Oh nos, jag kunde inte för mitt liv komma på någon bra ursäkt så det var bara att knata in och byta om till vanliga kläder. Så här i efterhand så kanske jag borde ha haft stallkläderna på mig? Men så tog nyfikenheten över, jag ville veta hur hans lägenhet såg ut, hans entré är ju väldigt lovande med en färglad ljusslinga som lyser upp de mörka nätterna. Han kanske har missat att julen är över? Köksfönstret är belamrat med prydnadsaker och gosedjur, man kan ju inte bli annat än nyfiken faktiskt. Och jo, insidan på huset är precis lika illa. Det var inte smutsigt, men väldigt rörigt. Där ligger t o m jag i lä, och ni som känner mig vet vad det betyder. Jag passade på, vid lämpligt tillfälle, att ta några bilder med telefonen och skicka till Terese. Jag ÄR ond, jag vet, hähä. Tårtan vat iallafall som sagt god och väldigt köpt och tur var väl det för annars hade jag nog inte vågat äta av den. Kaffet smakade som kaffe gör mest. Grannen babblade på och jag ställde artiga frågor och såg till att klämma ur honom så mycket info som möjligt om grannar och han själv. Det är min grej, få ur folk en massa dravel och inte lämna ut speciellt mycket om mig själv. Han vet fortfarande inte hur gammal jag är, vart jag kommer ifrån och hur mitt liv ser ut, medans jag har full pejl.
Nu ska jag sluta vara så arg på allt och koppla av med ytterligare en mugg te. Blä vad jag har trååååkigt....
Du har snöat in på han kolanisse, det var inte första gången han drog en lina, han är välkänd för det, ja det var ju illa att lilla Jenny har blivit sjuk, men sådant händer, dom elaka bacillerna bara hoppar på en, men passa på och njut an att ligga på soffan och softa, läs en bra bok, koppla av, världen finns kvar där ute när du kommer på benen igen, krya på dig.
SvaraRadera