Ja, jag har ju haft lite sådär halvt dåligt med tid och ork för bloggen på senaste, men jag tar en snabbis innan sänggående så att alla är med på att jag lever och har hälsan i behåll. (Men inte förståndet, det försvann för flera år sedan!)
Vad händer då?
Jo jag jobbar och står i och försäker komma i ordning. Det går trögt med det faktiskt, men skam den som ger sig. Vi tar lite i taget och packar upp några grejer per dag och några fler i mån av tid.
Tråk-Åke vägg-i-vägg har bjudit in mig på kaffe och tårta imorgon eller på fredag. Visserligen i samband med hans födelsedag, men det kan han fetglömma. Han sa att han bjudit in alla grannarna, men det undrar jag. Anyways, jag kan göra egen tårta om det skulle vara så att tårtsuget blir för stort.
Jag har inte på något sätt kommit på kant med människan, men jag har verkligen inte lust att bli social med mina grannar. Vi håller det till en strikt "Hej-hejdå!" nivå tycker jag. Inget jävla "Hej, hur är det?" trams! Jag är en ganska snäll och trevlig granne. Så länge man inte försöker bli vän med mig, för jag hatar sånt! Vill jag ha nya vänner så går jag ut och letar på några intressanta människor. Punkt och slut. Det blir ingen tårta! Jag är skeptiskt inställd till människan sedan han, som svar på min fråga om hur grannarna är, med bestämdhet hävdade att de var både trevliga och snygga. Men say what now?!
Polly har inte riktigt fått någon uppmärksamhet alls av mig under flytten och det. Nu är dags för ändring. Hon fick en snabblektion i longerings ädla konst idag. Den lilla apan är så innibomben dryg när hon stått för länge mellan passen och visade klart och tydligt att hon minsann INTE förstod vad det hela gick ut på. Märkligt, för sist gick hon klockrent. Solen tittade fram och damen drabbades visst av vårkänslor mitt uppe i alltihopa och visade upp sig med lite pip och skutt och andra trix. På slutet så gav hon sig och vandrade snällt runt mig i båda varven utan tjafs. Nu är det banne mig slut på semester, vi ligger efter något kopiöst och ska vi hinna med premielopp och sådant till hösten så är det hårdkörning från och med nu som gäller. Trots att jag inte är riktigt klar med flytten än, hästen MÅSTE igång!
Jobbet är som vanligt själadödande, ibland mer och ibland mindre. Tur att man får lön iallafall...
Problem med karln har uppstått också. Eller alltså, inte problem med honom, snarare problem med omständigheterna runt ett besök.
Tanken var ju att han skulle dyka upp här i vår, men hans jobb har varit lika själadödande, om inte mer t o m, som mitt och när tillfälle till jobbyte dök upp så var jag den som peppade mest. Detta betyder dock att han måste jobba 12 månader på det nya företaget innan han får sina 2 veckors semester. Det suger rent ut sagt, men det får bli så. Hans jobb har verkligen dragit all kraft och livsvilja ur honom och jag står inte ut med den zombie som han har blivit. Inte nog med att vårat jävligt udda långtbortistan-förhållande tär på honom, han har slitit som ett djur på jobbet och dragit tunga lass och i gengäld fått chefernas gnäll och otacksamhet tillbaka. (Dö era fula apjävlar, dö!!) Så ja, när han blev erbjuden ett bättre jobb så var jag den som pushade mest, trots att det nu betyder att han inte kan komma hit. Men jag får väl skrapa ihop stålar och åka dit istället, det blir dock inte förräns till hösten. :( Ibland vill man bara grina alltså... Vi firar 2 år till sommaren. Det är sjukt länge enligt min tideräkning. Nytt rekord för mig, flera gånger om!
Imorse var jag jätteduktig och bakade ett lass kakor. I ett svagt ögonblick bjöd jag in mor + tillbehör på fika på söndag. Inte för att jag inte vill träffa dom, men det är så jädra omständigt att fixa fika och städa och allt sånt. Undrar om kakorna räcker ända till söndag...
Tyra verkar ha fattat att vi faktiskt bor här nu. Hon sitter i soffan och spanar i fönsterna och muttrar på tanten som bor ovanpå när hon har fräckheten att visa sig ute. Jag har hittat en jättefin, alldeles lagom lång promenadrunda! I raskt tempo så tar det ungefär 45 minuter runt, give or take. Tyra är skitnöjd med att få nosa på lite nya saker, efter att ha sett samma gamla grusvägar och samma gamla skog i hela sitt liv. Vi fryser inte heller! Inte ens lite! Jag har shorts på mig inne! Shorts!!! Det har inte hänt på flera år, för i gamla huset kunde man inte ha shorts inne ens på somrarna. Å andra sidan var det alltid svalt och skönt under den varma, soliga årstiden. Hur det ska bli här i sommar vill jag inte ens tänka på. Jag får nog smälla upp en hängmatta ute och sova i den om de inte slutar elda. Jag har dragit av alla element utom två och ändå är det tokvarmt. Jag är nog inte riktigt klok, hur länge har jag inte gnällt om att det är kallt? Och hur många gånger har jag inte varit gråtfärdig när jag kommit ner i köket på morgonen och kollat termometern? Och nu gnäller jag över att det är varmt? Ursäkta, jag ska bara gå och slå skallen i närmaste element, strax tillbaka...
Jag har en drös med bilder att lägga ut också på diverse saker, men nu är jag trött och tänker sova. Nattis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lattjo granne du verkar ha, de e rätt, håll dom på avstånd, grannar är mysko. Skönt med lite värme va! Emma och jag väntar på bilderna, vi är nyfikna, men vi kommer och hälsar på så småningom, måste hälsa på Torbjörn och Camilla med, mycke hälsa, hej hej.
SvaraRadera