Jag älskar också kola!

Eller nä, jag älskar inte alls kola, men jag tycker det är jädrigt gott. Mikael Persbrandt påstår att han älskar kola, är det någon som är förvånad? I Mickes fall handlar det ju då inte om mormors hemmagjorda smörkola, utan om kändisdrogen kokain. Hur många kändisar drar regelbundet en lina tror ni? Jag skulle tippa på att det är många, många fler än vad vi vanliga icke-kolister tror. Själv föredrar jag faktiskt socker. Det är min drog. Tyvärr.

Och för att använda ett gammalt Monty Python citat; "...And now for something completely different."

Bilder till expempel. Bra länge har jag lovat att det ska komma bilder och i detta inlägg tänkte jag lägga upp massor med bilder. MASSOR! Fast inte på lägenheten, men på en massa andra väldigt relevanta saker.

Häromveckan så var jag och Terese på äventyr som vi alltid är. Vi har genom åren upplevt en massa knasiga äventyr och andra tokigheter ihop. Jag tänker inte bekänna mina synder i denna blogg, trots att de nog kan räknas som preskriberade vid detta laget, men jag delar gärna med mig av våra senaste äventyr. Det är lite lugnare nu för tiden så att säga. ;)
Vi drog en repa till ICA Parkhallen. Det skulle handlas och det var ett tag sedan man var på den affären. Den ligger ju inte direkt nästgårds så...
Väl där så bröt jag mot ungefär alla regler som finns genom att fotografera. Jag vet inte hur det är på just den ICA butiken, men på min arbetsplats (som inte är ICA faktiskt) så är det kameraförbud. Det är rätt fantasiskt med tanke på att dagens moderna mobiltelefoner oftast har kamera. Ska man då lämna telefonen i bilen? Tror inte det. Man får iallafall inte ta kort inne i butiken.
På våran rundvandring i nämnda ICA butik så sprang vi på en del märkliga grejer.

Vad sägs om;




















































Nog för att hälsokosthyllan brukar kunna vara lite märklig, men detta var rent löjligt. Hampaspagetti? Varför då?? Hampa gör man ju för fanken rep av! Själva hyllan såg ut så här;




Mängder av skumma, ätbara saker. Är verkligen alger och fiberlakrits gott? (Bilden är klickbar om ni vill förstora och granska nogrannare!)









Som om allt detta inte vore nog! I glassfrysen hittade vi denna konstiga;


















För det första så tyckte jag ärligt talat att den inte verkade ens lite god, och för det andra är det pissalätt att göra RIKTIG äppelpaj!
Och för er som inte är så begåvade så får ni mitt recept här;
1,5-2 dl vetemjöl
100 gr margarin
1 dl strösocker
1-1,5 dl havregryn

Blanda detta till en smulig massa.
Skala och skiva äpplen och bred ut dom i en ugnsform. Strö över lite, lite farinsocker och någon tesked kanel. På med smuldegen och grädda i 225 grader tills pajen fått färg.

Så svårt var det.

Speaking of baka, nu när jag har fått ett riktig kök med en ugn som inte tar 30 minuter på sig att bli varm så har jag passat på att baka lite bröd. Morotsbröd för att vara exakt.














Hembakt bröd is da shiiit! Jag har saknat det! Skillnaden och fördelen är att jag kan ha i precis det jag gillar och jag kan skippa sånt jag ogillar. Så i med mer nötter och frön (i detta fall solroskärnor) och bort med alla äckliga russin och torkade frukter. Och socker! Jag har INTE INTE INTE socker i mina bröd. Jag sötar hellre med någon matsked honung. Nom nom nom...


Igår gjorde jag något oväntat och tog en ridtur med Terese. Jag har inte ridit på hela vintern och knappt inget under hösten. Det har liksom inte blivit av när jag haft Polly att ägna mig åt och under vintern har jag alltid NOLL ridsug. Men igår slog det till så vi gav oss ut i det fina vädret. Terese på Dido och jag på Raffe som omväxling. Annars brukar det ju vara tvärtom, men i höstas så for Terese i backen och knäckte lite revben och efter det har hon blivit osäker på Raffe. Helt förståeligt, jag är löjligt rädd själv (heeela tiden!) så jag förstår precis känslan, men däremot är jag inte rädd för att ramla av just Raffe. Jag har aldrig haft några riktigt obehagliga erfarenheter av honom så än så länge är det lugnt (peppar peppar!).
Det blev en lugn och stillsam tur i solskenet. Normalt sett pinnar Raffe på rätt bra och Dido brukar halka efter, men inte igår. Igår var det Dido som hade fått på sig räserdojjorna och Raffe hade käkat sirap eller nåt (kola?). Fast när det bar av hemåt igen så återgick saker och ting till det normala och jag passade på att jobba Raffe lite i tempoväxlingar när han ändå fick så mycket motor. Oh hjälp vad SUR han blev när jag tvingade honom att minska tempot till myrsteg. Det är inte lätt att vara häst. Imorgon ska vi ut igen.



Räser-Raffe - min springare för dagen.














Dido - alltid lika pepp på lite arbete!













Polly har fått en ny sele också. Terese skickade länk till en hästig sida och de hade lite sportlovsrea så jag passade på att beställa en märkessele som var nedsatt med drygt 1100:- om jag inte minns fel. Det var liksom inget att fundera på ens!
Hämtade ut paketet i förrgår på posten och passade på att prova selen igår samt tömköra en sväng i den. Fina grejer, men dom behöver lite läderfett så jag tog hem hela alltet igen. Är jag knäpp som gärna tar hem mina hästgrejer och tvättar och smörjer hemma? Jag tycker det är lättare att vara inne i värmen än att stå i ett kallt stall. Lädret tar åt sig fettet bättre.



















Nu har jag alltså min älskade quick hitchsele som jag önskat mig i flera år! Fast det är ju egentligen företagets sele, men who cares! I love qh!!
För ett 10-tal år sedan tycket jag dock att snabbselar var livsfarligt, men man kan väl ändra sig? Idag blir jag less bara av att tänka på att sela med en vanlig remsele. Det är drygt och tidsödande! Fast under inkörning så tycker jag det känns säkrare, qh'n kan mycket väl gå åt helvete om helvetet brakar löst, men det kan ju även en vanlig remsele göra om det vill sig illa. Hursomhelst... Nu fattas bara en vagn med qh-fästen. Jag insåg för ett par veckor sedan att dörrhålet till stallet kommer ställa till problem om jag ska ut själv. Så länge någon leder ut Polly så att jag hinner med att justera vagnen så vi inte fastnar i dörren så går det bra. Men vad gör jag den dagen jag inte har hjälp? Jag funderade igenom saken och beslöt mig för att sele och vagn med snabbkoppling var lösningen. Då kan jag sela inne och sedan går jag bara ut och klickar fast vagnen så är vi klara. Lysande!


Grannarna på gården längre bort har denna skylt uppsatt;


















Lite lagom udda med en gris på skylten, å andra sidan har dom x antal slaktsvin, men såna brukar väl inte vara ute lösa och galoppera runt på bygden? Man kanske möter en gris på promenaden i sommar då. Jag gillar grisar! Grisar är roliga djur och ibland saknar jag dom fyra rosa (om någon nu minns dom). Folket i stallet (Jenny och Terese iallafall) ville skaffa en shettis. Håkan var inte riktigt lika entusiastisk. Jag föreslog en minigris istället. Eller två... Vi behöver nog lobotomeras allihopa (inte Håkan kanske).

Sedär! Massor med bilder, precis som utlovat!
Nu ska jag göra något annat... Kolla senaste avsnittet av Ghost Adventures till exempel. (<3 Zak Bagans.)