Kameler och dromedarer

Eftersom det är min blogg och jag bestämmer vad som ska stå och inte stå i den så tycker jag vi börjar dagens inlägg med;





En av polarna från Petra som fick släpa runt på dumma turister.
(Jo jag VET, det är ingen kamel, det är en dromedar!)

Alltså någon måste skälla på mig, jag har glömt att rapportera om min licenskurs!
Förra tisdagen började jag ju på kurs för att få ut tränarlicens så jag kan träna Polly själv. Det var oerhört spännande! Vi var väl en 9-10 pers varav merparten hade egna travhästar alternativt hade haft hästar förut och nu var sugna på att sparka igång igen. Sen hade vi ett par stycken som kanske inte riiiiktigt passade in. Denna licenskurs är inte menad för dig som inte kan ett skit om trav, man bör ha ganska stor kunskap sedan innan och kunna sela och köra, vilket dessa människor inte riktigt uppfattat. Den ena hade ardennerhästar och en uråldrig gammal travare som gick som ridhäst och den andra sysslade med turridning. Inte för att snacka skit, men hur tänkte dom där? Anyways, vi gick igenom en del av reglementet och våran instruktör för dagen påminnde om att vi de två sista gånger ska ha med oss egen häst och utrustning för då ska vi få avlägga prov och visa att vi kan tävlingssela, framföra ekipaget säkert inne på banan och lite sådant. Här uppstod det en del frågetecken från en del av deltagarna. En av tanterna frågade om hon kunde få låna utrustning till sin gamla kuse som inte varit körd, och än mindre sett en travbana på över 10 år. Jag tyckte det lät lite... farligt. Faktiskt.
Att ta in en gammal häst till banan och sätta den i vagn när den inte ens haft sele på sig på ett decennium är ren idioti! Det började även pratas om att låna hästar av varandra eftersom alla inte hade tillgång till häst. Men herregud människor, JAG trodde i alla fall att om man går en licenskurs för att kunna träna sin egen häst så innebar det att man faktiskt har en häst! Förlåt, men jag störde mig på det. Det blir nog bra i slutändan. Och nej jag kommer inte på några villkors vis låna ut Polly av säkerhetsskäl. Dels för att jag inte vet hur hon kommer bete sig när hon kommer in till banan och det är folk och hästar överallt, dels för att jag inte vet vad de andra deltagarna har för erfarenhet. Och jag är redan nervös som fan inför detta! Frågorna snurrar i huvudet på mig;
-Kommer hon sköta sig eller få spel? (Men det gick ju bra på bruksträningen vi besökte)
-Har hon tillräcklig kondis för att jogga ett par tre varv på banan? (Ja det tror jag nog, ett varv är ju 1000 meter och i dagsläget joggar hon 4-5 km utan problem och det kommer bli ett par km till innan det är dags för banan)
-Hur ska jag få med mig vagnen? (Hoppas min vanliga transportuthyrare har ett släp med vagnsfästen på, annars får jag engagera de andra i stallet så det kan dra med sig vagnen på ett vanligt släp.)

Vi blev tillsagda att vi kommer få sela ut med tävlingsutrustning, dags att börja vänja donnan vid tussar, tungband och benskydd med andra ord. Jag använder varken eller till vardags, jag är motståndare till att döva ner hästen för det som händer den dagen hästen inte har bomull i öronen är att den kommer bli livrädd för ALLTALLTALLT och lite till. Jag använder heller inte tungband, jag anser att en häst som accepterat bettet inte krånglar, men när den unga travhästen körs in så går det oftast ganska fort och hästen får väldigt lite eller ingen tid alls till att vänja sig och tänka över saker. Däremot använder jag både tussar och tungband vid start eller snabbjobb av säkerhetsskäl. Benskydd är inget som Polly behöver till vardags, men vi får väl börja använda det i träningssyfte. Allt för att vi ska skämma ut oss så lite som möjligt till slutprovet, haha.


Pollyboll med Maja i vagnen.

I övrigt så börjar jag sakna lite folk. Fast mest saknar jag Tyra och Polly och det låter säkert skithemskt, men jag vet ju att ni andra överlever. ;)
Förresten tänker jag passa på att länka till systers blogg, hon har lagt upp en film på råttorna och det inlägget hittar ni HÄR!
Det var bra nära att jag började grina när jag såg bilden på Tyra också. Ibland är det jobbigt för hjärtat att ha djur. Men ack så bra för själen. Djur och choklad är bra för själen!

Nu ska jag sippa lite mer tranbärsdricka.