Petra i bilder

Känner mig seg och ur form idag och jag saknar Tyra så det gör ont, men jag lovade ju i gårdagens inlägg att få till bilderna från Petra och det är väl bäst att jag håller det löftet så jag kan gå och måla naglarna i någon rolig färg sedan. ;)

För er som inte hängde med i min blogg från 2010 så finns förra årets Petra-upplevelse HÄR.
Börja med den och så läser ni vidare här sedan.

Right... Så igår ramlade det in en kusin (som omväxling...) här lagom till middagen (kabsah, om nom nom nom!). Jag gillade henne! Inte för att hon var trevlig (fast det var hon), eller verkade snäll (hon verkade faktiskt jättesnäll) eller för att hon var snygg (men jo, hon såg bra ut), utan för att hon hade med sig TÅRTA! Underbar, ljuvlig choklad- och jordgubbstårta! Till mig och Hasan. Awwwwww..... Jag är inte överdrivet förtjust i tårta, jag skulle inte kunna äta det varje dag, men någon gång ibland är det smaskens och jag tror det är mer symboliken i tårtan som jag gillar. Tårta = fest eller kalas eller något annat speciellt tillfälle. Så jag blir alldeles upphetsad över tårta, fast jag skulle lika gärna kunna låta bli att äta. Haha, hur udda är inte det? Okej, tårta ÄR gott, men det finns godare saker. Anyways, denna tårta var jättegod, men jag glömde att ta en bild på den. :( Dumt!

Jag glömde även berätta att efter bion i förrgår så lurade jag in Hasan på FRiDAYS. Jag blev plötsligt dösugen på en stor smaskig biff! Helt seriöst, BIFF! Och i detta land serveras det knappast inte biff med potatis och grejer i hemmen, så då får man ta till lite mer drastiska åtgärder. Som att vägra gå en meter utan att ha fått biiiiifffffff. Sagt och gjort så knatade vi in på Fridays som ligger precis bredvid bion och jag beställde in en stor halvblodig (oh ja, jag vill ha min döda kossa medium rare eller medium, däremot fläskkött vill jag ha helt genomstekt) New York steak med potatismos och grönsaker. Och FY FAN vad gott det var! Jag trodde på riktigt att jag skulle börja grina, haha.
Maten här är på inget sätt otäck, men efter att ha levt 1,5 vecka på kyckling, ris, köttfärs, grönsaker, etc så börjar suget efter köttbullar, potatisgratäng och annat gott bli överväldigande! Det är säkert oerhört nyttig mat som serveras här, men ibland måste man få släppa loss sitt inre rovdjur och sätta tänderna i något ordentligt. Dessutom hade de blandat cheddarost i potatismoset! Om nom nom nom!
Hasan tyckte inte det var någon höjdarmat. Jag antar att det har med det kulturella att göra. (Hallåååå? Ris? När man kan få mos?)

Nu ska jag sluta tjata och istället köra lite bildvisning! Håll i hatten!


The obelisk tomb utanför Al-Siq. Fortfarande är övre delen en gravkammare och bottenvåningen en festlokal.


The Obelisk Tomb.


Ingången till den kilometerlånga Al-Siq. Det är en kort vandring ner, men när man gått runt hela dagen i Petra och ska upp genom Al-Siq igen så känns den där kilometern som en mil!


Här fårr man lite perspektiv på hur liten man är inne i Al-Siq. Poliserna var ju med på en bild i ett tidigare inlägg.


En första glimt av Al Khazneh, The Treasury.


Det ser så yttepytte ut på bild, men i verkligheten är det enormt.


I skuggan av bergen och Al Khazneh är man inte kaxig.


De tappra arbetarna får en välförtjänt paus.


Alltså... Vaknade de bara upp en morgon och bestämde sig för att hugga ut en stad i berget?


Ytterligare en tapper arbetare.


Fler gravkammare.


Och ännu fler gravkammare!


Ooookej...? Det här stod inristat på en vägg, utanför en gravkammare. Jag är emot klotter i all dess former! Dumma människor, sluta förstöra!


Den enorma teatern! Den ser inte så stor ut på denna bild, men som jag skrev förra året, den ska tydligen rymma dryga 3000 (tretusen!) pers.


Lite utsikt från markplan (som förstörs av tattarjävlarnas kom-o-köp-äkta-souvenirer-tält). Uppe i bergen till vänster kan man se lite av The Urn Tomb, ett ställe som vi beslöt oss att klättra upp till från fotograferingspunkten. Ännu mer till vänster, där berget slutar i bild skymtar man The Corinthian Tomb, men den var tyvärr avspärrad för underhållsarbete eller något.


Uppstigningen är påbörjad.


Nu är det nära! Eller nä...


Det fantastiskt vackra taket inne i The Urn Tomb. Från början låg det en kung begravd här, men med kristendomens intåg (ungefär som cancer) så slängdes kungen ut och man gjorde en kyrka av gravkammaren istället.


Utsikten genom dörrhålet.


Efter att ha pustat ut, kikat runt och klättrat ner igen så sprang vi på den här damen. Alla de andra åsnorna stod och hängde med huvudena, denna tjej var den enda som var intresserad av vad som hände runt omkring. Hon tittade mig rakt i ögonen och jag ville bara stoppa henne i fickan. Henne har inte slavdrivarna och turisterna knäckt än, och det hoppas jag att de aldrig gör heller.


The Colonnade Street, en välkommen omväxling till all sand. Det tar på krafterna att vandra i sand, så att gå på en stenlagd gata kändes bra.


The Great Temple. De lärde tvistar om huruvida det faktiskt är ett tempel eller inte. Och det börjar luta åt att det är en regeringsbyggnad helt enkelt. Regering, domstol, etc.


Temple of Dushares. Detta är däremot ett tempel. Här bad man till gudarna och offrade getter och elaka barn (hoppas jag).

Och nu till den sista bilden för dagen;




en av de alltid like hårt jobbande kompisarna.

Sådärja, det var bilderna från Petra det. Nu ska jag nog ta en film och lite godis tror jag.