torsdag 18 november 2010

Hurra för livet! #2

Har precis kokat mig ett par ägg som ska skivas och läggas på mackan ihop med lite kaviar. Mumma, jag tycker jag har förtjäant mig av det faktiskt. Tror till och med att jag tar lite glass till efterrätt, så illa är det.
Tyra fick sina örondroppar för en stund sedan. Jag har kommit på att det går bäst om vi stänger in oss i hallen. Den är så liten och full med grejer att hon inte kommer någonstans och sen får jag mordhålla örat och hoppas på att resten av hunden är förhållandesvis stilla och så trycker vi i en skvätt gojs i örat. Oftast så är hunden inte stilla och jag har provat att klämma fast henne mellan mina knän, men hon har kommit på att det går att backa sig loss! Skitdjur! Så nu fick jag trycka upp henne mot ytterdörren och tvinga i lite örondroppar. Alltså jag känner mig som en riktig djurplågare, hon tycker ju att det är fruktansvärt obehaglig och det gör säkert lite ont också, men det måste ju göras för att hon ska bli bra och slippa eländet. Så djurplågeri två gånger om dagen i två veckor, sedan en vecka utan droppar och sedan återbesök så får vi se. Förhoppningsvis är hon bra då, annars förlängs kuren.

Bilen har fått komma hem igen. Generatorn hade gett sig och så även med tändstiften och en tändkabel. Bilen funkar nu bra och jag blev 3200:- fattigare. Eller snarare, högen med pengar som jag är skyldig mamma växte sig lite större. Så jo, det var ett rätt enkelt fel, men dyrt blev det ändå. Eller dyrt och dyrt, det var nog ett rimligt pris, men allting över 50 kr just nu är dyrt. Jag har ju en bil som funkar iallafall och så är jag frisk. Man får vara glad för det lilla, det varar nog inte så länge.

Bara för att den här dagen inte kunde bli sämre så hade jag skrivit upp mig på listan om vilka som ville följa med på julbord på jobbet. I love julbord! Jag hade ju iallafall det att se fram emot. Trodde jag... Fick sedan höra att det bara gällde dom med fast anställning eller med vikariat. Det vill säga inte jag, för jag går på fasta timmar men har ingen fast anställning på något vis. Det kändes så jävla surt. har varit på samma ställe sedan 2006 med en kort avstickare till USA 2008. Jag fick inte tjänstledigt då så jag valde att säga upp mig och dra iväg. När jag kom hem igen så fick jag vara ifred ett tag innan dom började ringa och fråga om jag ville jobba igen. Och sedan dess har jag slavat där nonstop. Och som tack för dessa 4 år så blev det alltså inget julbord. Jag blev svinarg och drog 14 tjocka bläckstreck över mitt namn på listan. Jag tänkte att det ändå var min lediga helg och isåfall skulle jag passa på att fara bort så att jag absolut inte kunde jobba heller istället för mina julbordssmaskande kollegor. Men så kom en av mina fantastiska kollegor och sa att jag visst ska följa med, jag och en tjej till i samma sits räknas visst som ordinarie. Det var nog tur att hon kom och klappade mig lite på kinden, för jag var lätt vansinnig och färdig att begå mord. Ja det är skitlöjligt att bli upprörd för ett sketet julbord, men jag blev faktiskt jättebesviken och lite ledsen över att folk som jobbat på stället hälften så länge fick följa med och inte vi andra bara för att vi inte råkar vara fast anställda. Våran chef hade gått hem för dagen när jag fick veta detta och det kanske var lika bra det. Jag är bara konflikträdd med såna jag känner och min chef känner jag inte.

Alltså, det är tur att jag gillar löskokta ägg för jag misslyckades med att koka dom. Men jag lär få äta dom som dom är med lite kaviar på. Slänger väl på en korvbit på mackan och äter den också när jag nu ändå bemödat mig med att tina upp en brödskiva. Jag är baksugen, funderar på att baka bröd någon dag. Det vore smaskens och när jag bodde inne i stan för 2-3 år sedan så bakade jag bröd titt som tätt. Tyvärr är min ugn så dålig så det tar en halv evighet innan saker blir klara i den och så måste jag ha mer värme än vad som står i recepten. Den är väl gammal och sliten.
Städschemat kapsejsade idag! Jag var duktig och dammsög huset igår så nu kan man gå runt som folk här inne utan att störa sig på grus/spån/bitar av tuggben som fastnar under strumporna. Jag är skitnöjd!
Men så idag var det en massa annat så jag har inte hunnit med disken som jag skulle. Fast jag är ledig imorgon så jag får köra dubbelt då istället. Annars har min provvecka gått bra tycker jag. Vi fortsätter så här! Det största problemet är faktiskt inte städmomenten i sig utan andra människor. Hör och häpna! Jo det är sant, det räcker ju med att dom vill att jag ska komma tidigare till jobbet, eller att någon vill ha hjälp med något. Det räcker med så lite för att jag inte ska hinna göra det som står på mitt schema. Man borde få ha städdagar hemma när man jobbar, ungefär som när föräldrar vabbar! (Och för er som inte vet så är vab = vård av barn.)
Vi andra borde få svabba! När man känner att hemmet är en katastrofzon så borde man kunna få ta en dag ledigt och städa.

Nu är det dags för sängen så att man orkar med ytterligare en dag full av dryga äventyr.

3 kommentarer:

  1. Ja jag säger då det, som man bäddar får man ligga, hoppas Tyras öron blir bra, resten blir vad du gör det till, om du förstår vad jag menar, man kan inte både ha kakan och äta den, men skam den som ger sig. Arbete först, sen nöje om kassan tillåter.

    SvaraRadera
  2. Du måste ha en himla otur. Men så är det alltid. All skit händer på en gång och det ända man kan göra är sitt bästa och hoppas att det löser sig. Du får iallafall julbord. Man får vara glad för det lilla här i livet.

    SvaraRadera
  3. du kan få baka hos mig! Jag hatar att baka bröd, men kan fylla frysen ändå ;)

    SvaraRadera