Hurra för livet!

Besöktet hos veterinären igår avlöpte som förväntat. Tyra skötte sig och Tant Hunddoktorn gav diagnosen 'akut extern otit' - eller en redig jävla öroninflammation på ren svenska. Jag blev dryga 700 spänn fattigare på det kalaset, undersökningen gick på 555:- och de receptbelagda örondropparna som skrevs ut kostade 119:-. Nej, jag gnäller inte över att det är dyrt att ha hund (fast jo, det är det ibland!), men jag fick skrapa penagar ur de mörka hörnen på mitt sparkonto för just nu är jag rätt fattig. Och lönen som kommer på torsdag blir bara en halv lön eftersom jag var borta halva oktober och jag har ingen betald semester. Nu skulle detta kunna sluta bara här och jag skulle ändå överleva, men nej... Ska det jävlas så ska det ju jävlas på riktigt så på väg hem från stallet igår (med en avstickare över Marieberg) så dog min bil. Så kan det vara, och allt skulle ju kanske inte ha varit så överjävligt som det blev om inte klockan nu hade varit efter 21 och jag var så kissnödig att jag hade ont i magen. Fick hejd på eländet vid närmaste pizzeria, jag tänkte ju att i väntan på hjälp (som jag ringde, tur att man har snälla föräldrar som kan komma och rädda en) så kunde jag ju löpa in till pizzaturken och låna toan. Det var en bra plan. Det var en utmärkt plan! Den kunde inte gå fel! Ja förutom den lilla detaljen att dom stängde 21 och jag var där 21:05. Så jag fick vackert sitta kvar i en bil som blev allt kallare, mitt i ett bostadsområde (och alltså noll chans till att skutta in bakom en buske) och vänta. Päronen hade sagt till mig i telen att de skulle komma och hämta mig, vi skulle lämna kvar min bil på pizzaparkeringen och dra ner den till verkstad nu på morgonen. Men när de väl anlände så hade de ändrat sig och kommit fram till att de lika gärna kunde bogsera iväg eländet på en gång. Åh jävlar vad glad jag inte blev! Jag hade blivit glad i vanliga fall, det är inte så att jag är otacksam för hjälpen, men jag hade börjat se ubåtar för länge sedan och att då bli bogserad till andra sidan stan i en kall bil kändes ju måttligt lockande.
Så blev det iallafall och nu står min bil på kö hos mekanikern och väntar på att han ska kolla den. Ja det låter ju bra, men "vår" mekaniker jobbar bara halvdagar och inte alls på fredagar så jag lär nog vara billös tills nästa vecka eller nåt.
Tur att jag är ledig imorgon, och tur att mamma inte jobbar helg så jag kan låna hennes bil när jag måste ta mig på lördag och söndag.
Jävla helvetes förbannade skitvinter! Varför kan inte sånt här hända på sommaren när det är väder att hållas?? Nej det bara MÅSTE hända när det är kallt och mörkt och allting blir 100 gånger jävligare!!

Tyras örondroppar är ju också en historia för sig, hon tycker INTE att det är speciellt roligt att få klet intryckt i örat. Tant Hunddoktorn kollade in i örat med sitt öroninstrument och konstaterade att det var vätska och gegg och elände och äckel. Och Tyra har kliat sig för att bli av med obehaget och rivit upp sår i hörselgången. Stackars, stackars vovve. :( Jag började nästan grina ju, jag hade själv öroninflammation som liten och det var ingen lek vill jag minnas. Men förhoppningsvis blir hon bra nu, om hon bara kunde sluta bråka när dropparna ska i. Två gånger om dagen ska hon ha och den lilla rackan är hal som en ål och försöker alla knep för att komma undan. Jag får väl vara glad så länge som hon är schysst och inte bits i självförsvar. Hon har aldrig, aldrig, aldrig någonsin visat tänderna eller morrat åt mig. Inte ens när hon var en jobbig tonåring som skulle testa gränser! Det är himla skönt och känns stabilt. Snällare hund får man nog leta efter.

Nu ska jag skutta in i den stora svarta fyrhjulsdrivna och åka och hämta upp en av bönderna. Han körde iväg sin traktor nyss och behövde skjuts hem igen, lucky me som får låna hans bil för ändamålet. Jag trivs bra i stora bilar, och jag gillar automatväxlat! Men med min tur så bryter den ihop någonstans under vägen och jag blir ståendes.
Tjipp!