Lektion #2

Idag fick Polly sitt livs andra lektion i tömkörningens ädla konst. Hon tycker inte att det är så konstigt alls, utan är fortfarande rätt arg på bettet. Två gånger försökte hon resa sig också den lilla apan! Första gången blev hon sur för att... tja vem vet... Hon blev sur iallafall. Men det försökte avhjälptes av två arga människor. Man får INTE resa sig och bete sig som en rabiessmittad giraff på uppåttjack! Andra gången stod vi still och väntade på att en bil skulle passera. När bilen var jämsides med oss så blev hon arg för att det var tråkigt att stå still eller något. Hon blir arg för konstiga saker. Ungefär som tonårstjejer med hormonrubbingar.
Det hela gick bra iallafall, hon kan stanna och stå still (tills det blir tråkigt och då blir hon arg som ett bi) och snart kommer svängingarna också. Får vi bara till start, stopp och svängningar så är ju halva arbetet gjort.
Selen är ju inga konstigheter, jag trodde att den arga lilla donnan skulle bli vansinnigt upprörd när svanskappan kom på plats under svansen, men hon rör inte en min. Hon står som hon aldrig gjort annat. Däremot är huvudlaget fortfarande ämne för upprörda diskussioner, men det släpper väl det med någon gång.

Innan stallet så var jag och Terese på Granngården och shoppade loss lite. En del foder blev det. Måste nog öka på Pollys kraftfoder. Hon har mycket mage men känner man på övre delen av magen så känns revbenen och det gillas inte av mig. Jag vill ha lite hull på mina hästar, då finns det ju hela tiden något att ta av och bygga muskler av. Höet kommer ju att ökas på allteftersom det blir kallare. Men mera kraft alltså. Vi hittade ett nytt foder också, Granngårdens egna märke och efter att ha jämfört näringsanalyserna och innehållsförteckningarna så beslöt vi oss för att byta från Kraffts sortiment. Deras foder är ju lite dyrare. Polly hade ju fått Krafft Groov 125 och den kostar väl, om jag inte missminner mig helt, 220 spänn för 25 kg. Nu köpte jag två säckar Avel för 189 spänn styck. Jag tror t o m det var 15% rabatt på dom också, det stod så på skyltarna. Bäst att jag kollar kvittot imorgon så att det stämmer. Jag fixade även ett turkost hönät till damen. Inte för att jag tänkte ha turkosa saker till henne utanför att det var så fulsnyggt. Jag gillar turkost men ändå inte.



Det käcka turkosa hönätet.
















Duktiga Terese har beslutat sig för att skippa allt socker och har helt drastiskt gett upp det här med godis och onyttigheter. Inte helt men till 98% iallafall. och jag tänkte ju inte vara sämre så jag sympati-strejkar från godis och sånt på vardagarna. Herregud vad det är DRYGT!! Igår syndade jag och smaskade i mig en pepparkaka samt ett par bitar godis på jobbet. Herregud vad underbart det var! Nu fattar jag hur pundarna känner sig efter att ha varit utan alldeles för länge och sedan får sin sil/piller/röka/whatever. Socker MÅSTE vara beroendeframkallande. Man kan ju inte bli så här knäpp i huvudet annars. En hel dag utan godis känns som en halv evighet, men jag vet ju att suget släpper förr eller senare. Fan, det är bara att erkänna. Man är sockerpundare. Tragiskt... Det finns dagar när jag helt maniskt gräver igenom köksskåpen i jakt på ev kvarglömt godis. Det var länge sedan som jag bestämde mig för att av den anledningen inte ha något godis kvar i skåpen och varje gång abstinensen sätter in så förbannar jag mig själv för detta beslut! Just nu sitter jag och fantiserar om hemmagjord chokladmousse. Nom nom...

Tyra kräver att få gå ut nu så det är väl bäst jag avrundar och gör som hon säger.
Adios!