På tur med Raffe

Igår var jag och Terese ute på tur med bumlingen Raffe. Terese for i backen av misstag (iof så ramlar man väl aldrig av med flit) för ett par veckor sedan och knäckte ett par revben. Raffebus skojade till det lite och så blev det som det blev. Han har alltså haft semester ett tag och igår gjorde vi slag i saken och körde honom en sväng. Fast det är klart, han fick röra lite på sig i måndags då jag blev utsedd till självmordspilot och skickades ut på ridtur. Han har en grej han kör med när man ska upp, han står still tills man parkerar pallen bredvid honom (ja vissa är inte så smidiga att man kommer upp från marken längre plus att det är skonsammare för hästen att använda pall) och sen börjar helvetet. Han snurrar och snurrar och snurrar. När man får stopp på honom så måste man givetvis justera pallen så att den står i läge igen och när den väl är på plats så sätter han igång igen och vandrar runt, runt, runt. Det tog en stund, men till slut kom jag upp! Snälla stallägar-Håkan kom ut och höll i plus att det kom besök så att Raffeboy fick något annat att titta på i ett par sekunder. Jag tog tillfället i akt och skuttade upp i sadeln. Anna Anka hade blivit avundsjuk på hur vig och spänstig jag är! Håkan släppte... Och det bar iväg! Hej vad det gick! Ut från gårdsplanen och förbi bilarna i trav. Och sen tog bensinen slut eller något. Så fort man kommer ut från gården så lugnar han ned sig och faller in i sin vanliga lunk. Vi spånande på vad det är som triggar honom så mycket uppe på gårdsplanen, men när det gäller hästar så kan det vara precis vad som helst. Vi tog ett kort pass i paddocken och han skötte sig okej, men han fuskar gärna med arbetet och blir springig när man kräver lite. Vi överlevde utan missöden och tog oss hem i samma lunk.
Så igår var det då tänkt att Raffeman skulle få jobba lite mera. Han var glad som alltid och försökte försvinna av gårdsplanen så fort vi fått på vagnen, men denna gång gick inte den gubben. Terese hade varit förutseende och lämnat grimman på under huvudlaget, samt hängt på ett kedjegrimskaft under hakan på den lilla lurviga kusen. Raffe tog sats och försökte springa iväg och där tog det stopp och det eländiga djuret fick en rejäl utskällning. Han lade i backen i ren protest men den arga lilla människan hängde kvar och det osade svordommar om henne vill jag lova. Raffe insåg snart att taktiken misslyckats och blev i ren chock ståendes alldeles blixtstill. Han såg ut som ett frågetecken och undrade säkert varför han inte fick bestämma själv längre. Sedan promenerade vi vackert iväg utan protester och utan att försöka hetsa. Så var det med det. 1-0 till Terese!

Efter en kort stund så stötte vi på en fladdrig, snurrande trädgårdsprydnad och Raffe tog direkt chansen till att försöka hitta på bus. Han hävde sig iväg i ett försök till en påhittad panikgalopp, men den elaka människan hade minsann förutsett det också och slängt på honom ett skarpt stångbett med kindkedja. Det tog stopp. Och hästen blev arg, han gjorde ett nytt försök och det tog stopp. Han skuttade uppåt/framåt ett par gånger i nya försök till att försöka sticka och misslyckades ganska brutalt. Så var det med det. Sedan fick han vackert promenera i lagom tempo. 2-0 till Terese! I övrigt så hände inte så mycket spännande, han blev lite tittig på ett par ställen, men det avstyrdes och turen var ganska behaglig, men lite småkall. På väg hem blev vi omkörd av 2 motorcyklar samtidigt som vi fick möte av en bil och då blev han faktiskt lite osäker, men det gick det med. Det var iallafall inte dumheter från hans sida.
Ett par gånger till så kommer han nog vara trevlig och sköta sig.







På väg ut.













Lilla smalbeningen Polly fick också en omgång igår. Vi tömkörde henne i sommarhagen och övade bara på att svänga. Det gick sådär. Först blev hon sur över att behöva vara i hagen och jobba för i hagen chillar man ju. Hon försökte resa sig ett par gånger, men hon är så liten i jämförelse med bumlingarna att det liksom inte är någon match att plocka ner henne igen. Sen blev hon sur över att behöva svänga runt i kringelkrokar och trasslade lite, men så fort ledningarna i hennes hjärna började koppla ihop så skötte hon sig och då gav vi oss. Det blir nog häst av henne också. Hon verkar rätt intelligent faktiskt, men hon kan visa upp lite humör ibland. Det gör iof inget för min del, jag har träffat på värre kusar under mina år och Pollys försök till att leka Arg Häst känns rätt tama i jämförelse. Avarter finns dock överallt och faktiskt så tycker jag att varmblod överlag är väldigt intelligenta hästar, men det krävs "rätt" sorts människa för att kunna hantera deras arbetsmoral och vilja. Jag kan faktiskt förstå att folk har fått uppfattningen att varmblod är knasiga i bollen när dom tänker fortare än en själv gör. Jag kommer nog aldrig byta ras även om jag kan tänka mig att ha andra raser också.






Det är skillnad på häst och häst.






Marsvinen har temporärt flyttat hem till Terese. Hon bad att få låna dom längre och inte mig emot. Jag har så himla kallt inne på vintern och jag är lite orolig för hur dom känsliga små gnagarna skulle klara det. Antagligen skulle jag hitta två tvärdöda, blåfrusna piggisar med is i morrhåren en morgon. Det vore ju faktiskt mindre roligt. Jag är egentligen inget marsvinsfan, men vissa omständigheter gjorde att jag valde att plocka med dessa små högljudda piggelsvin hem. Så kan det vara... Det var som jag läste i en bok för länge sedan (av den eminenta djurboksförfattaren Monica Dickens); "Tycker man om djur så kommer dom till en", och det stämmer ju alldeles på pricken. Jag betalade pengar för mina sista två kusar (eller räddningsprojekt) och för Tyra, resten av alla husdjur jag har haft har kostat gratis meloner. Utom undulaten Piggy som jag gav 50 spänn och en kartong ägg för. Ja och så Polly förstås, andelen jag har i henne har jag ju köpt. Annars har det varit kaniner, gerbiler, tamråttor, nån hamster och en bunt hästar. Hur många "stackare", som min kära moder skulle kalla dom, det har varit vågar jag knappt tänka på. En "stackare" är alltså ett djur som är antingen oönskat eller vanvårdat eller både och. Knäppt att folk drar på sig en massa djur som dom sen inte vill ha. Jag ska ju iof inte säga något som omplacerat både fåglar, hästar och förhoppningsvis marsvin. ;) Men de flesta djuren har varit rena räddningsprojekt (inte fåglarna dock) och inget som jag egentligen velat ha, men under den hårda, coola fasaden så ömmar jag för "stackare". Undrar hur många som vetat om det och därför lurat på mig deras oönskade husdjur? Det slog mig alldeles nu att det kanske lyser igenom och folk därför ser mig som en enkel avstjälpningsstation så de blir av med kräken?? Hjälp! Och jag kan verkligen inte göra något åt det heller, det finns inte en chans att jag säger nej om någon frågar om jag vill ha en oönskat/vanvårdat husdjur och det spelar ingen roll om det är en get eller en (skitäcklig) spindel. Jag kanske borde gå kurs i att lära mig att säga nej? Men då tänker jag bara på det stackars djuret och ett eventuellt fortsatt lidande. Är jag den enda som är sån här? Jag känner inga andra som drar på sig en massa "stackare". Ja det skulle vara stallägarna Håkan&Jenny då, men jag tror inte något av deras djur är någon "stackare" egentligen. Dom har iallafall helt klart en hel hög med husdjur! Det är katter (och jätteotäcka, fula, eländiga kattungar! Kanske lika bra att Tyra anser att katter är mat, annars skulle jag ta hem alla kissebarnen på en gång!), gojjor, hundar och hästar. Rena mini-Kolmården! :D
Tjära och fjädrar för folk som behandlar sina djur som leksaker!

Nehepp, nu har jag ältat klart för idag, sängen kallar. Imorgon är det jobb igen. Ja på en söndag, så kan det vara här ute i riktiga livet. Blä...