söndag 14 november 2010

Varning för tråkigt inlägg...

Idag är det ju som bekant Fars Dag och på förmiddagen packade bönderna in sig i bilen och vi for iväg för att hälsa på morfar. Där var det livat värre, en del av tjocka släkten (som fortfarande inte är tjocka, bara jävligt många) var redan på plats. Tårta serverades och det var ämne för en lång diskussion. Det var nämligen en blåbärstårt med vit marsipan på och vid beställning hade det angivits att tårtan skulle vara blå. Spelar det någon roll om marsipanen är vit eller blå? Den smakar väl likadant för det (skit vill säga, jag gillar inte marsipan)? Men nej det var ju sagt att den skulle vara BLÅ! Men måla den jävla tårtjäveln med vattenfärg då så blir den väl blå! Herregud... Den vara iallafall himla god och blåbär (för det var verkligen en blåbärstårta, trots avsaknad av blå marsipan) är nyttigt.
Morfar var relativt pigg och klar i knoppen, han hängde med på en massa skämt och visade prov på sitt rappa munläder och gav svar på tal. :) Min morfar är och förblir bäst!

För drygt en vecka sedan så ramlade det ner lite snö också. Fantastiskt roligt! Verkligen! Glömde jag nämna att jag hatar snö?



Dagens sanning.











En annan sanning.










Min bil fick snällt ställa upp på bild, och det gör den så gärna. Eller jag har väl egentligen inte frågat, men jag tror inte det blir några protester faktiskt. Jag gillar min bil. Den må vara gammal och ful, men den funkar och den är stabil. Och den är MIN! Jag har köpt den för mina alldeles egna pengar. Cash. Jag minns den gamla goda tiden när jag lånade en annan gammal ful Volvo av mina päron... Men den köpte jag ut sen, för det kändes för täääskigt att snika på päronen, jag tankade visserligen tillbaka det jag kört upp och så men ändå.
Vi tar en till vinterbild;



Här bor jag, Tyra och dammråttorna.










Hjälp vad det är deprimerande med vinter. Jag är så glad att det har varit plusgrader de senaste dagarna så all jävla snö försvinner! Det kan gärna få vara ett par minusgrader (men inte för många), bara det inte är 7 meter snö som det var förra året. Min inbjudan från förra året kvarstår förresten; alla som tycker det är mysigt med snö och vinter får mer än gärna komma och bo med mig ett par veckor. Fast egentligen vet jag inte vad jag gnäller för, jag älskar verkligen att bo på landet. Jag vill inte bo i stan om jag får välja. Det finns väl fördelar och nackdelar med båda alternativen, men jag trivs bättre på landet. Utom på vintern. Hade jag haft råd så hade ett vinterhus i Spanien inte varit någon dum idé, men nu är jag ju inte så rik. Jag har ju redan en hyra att betala, jag kanske kan snika in mig hos någon rik person och få denne att betala hyran till mitt Spanienhus? Ingen som känner en miljonär eller som har en snäll förälder som kan tänka sig att betala? Fast det skulle nog kännas konstigt att parasitera på någon annan sådär tror jag.

Igår var min goda vän och fd klasskamrat Maja här! Svinroligt! :D Det är minst 3 år sedan vi sågs, och jag hoppas att det inte dröjer 3 år till nästa gång. Vi gick gymnasiet ihop och umgicks rätt frekvent. Hon hängde hemma hos mig i stallet efter skolan och på helger. Har haft så himla roligt med henne, det är synd och skam att vi mer eller mindre tappade kontakten strax efter studenten. Vi hängde ett tag efter det och drog på krogen emellanåt (hjälp vilka hemska minnen, haha!), men sen blev det mer och mer sällan och vi slutade nästan att höras helt. Det blir väl kanske så när man inte bor i samma stad och saknar körkort etc. Vi har haft väldigt sporadisk kontakt, men så träffades vi igen (på travet) för en tre år sedan sisådär. Kontakten återupptogs väl inte helt, men det blev väl lite mer än innan. Och nu gjorde vi slag i saken och träffades igen! Det var väldigt trevligt, och det blev ett par timmar i stallet med mycket häst- och travprat. I love Terese och stallägarna, men ingen av dom är ju insatta i travet så det var skönt att få prata med en likasinnad som omväxling. Vi har några travintresserade på jobbet också, men det är likadant där. Dom kan inget om hästar alls och är bara intresserade av spelet. Själv är jag inte ett dugg intresserad av spelet utan bara sporten i sig. Det kan låta konstigt för spelet är ju en stor del, och det är klart att jag hänger med och har lite koll, men frågar du mig vem som vann Elitloppet för 4 år sedan så har jag antagligen inte en susning. Eller jo, för det var den dopade Jag de Bellouet, vem kan glömma den skandalen? Både Kannibalen och tvåan från Italien, Lets Go, var dopade och segern gick till trean Conny Nobell. Det var även samma år som kanadensiskan Snazzy Millie öppnade loppet på en 1,06-tid! Men okej... Elitloppet för 10 år sedan då? Inte den blekaste... (Jag gissar på Victory Tilly, men är väldigt osäker.)
Anyways... Jag hade en toppentrevlig dag och jag hoppas att Maja också hade det. Det är definitivt min tur att åka och hälsa på henne i Karlstad nästa gång! :D

Läste Tereses blogg häromdagen om alla dessa omplaceringshundar på Blocket. Man undrar ju vad det egentligen är för orsaker som ligger bakom. Jag gissar på att allergi i familjen = jobbig tonårshund. Och ändrade familjeförhållanden = det var mer jobb än vi trodde med en valp. Tråkigt, jag blir ledsen i hjärtat. Jag skulle nog aldrig kunna göra mig av med Tyra, då ska det vara ett extremt fall, typ allvarlig sjukdom eller utlandsflytt. Tyra är ju min bäbis, varför är det okej att göra sig av med sin hund men inte sitt barn? Alla som gör sig av med sina jobbiga hanhundar som precis blivit könsmogna och har hormoner långt upp i öronen, skulle samma människor kunna omplacera sin tonårsson av samma skäl? Nej antagligen inte.
"-Nej alltså.. Lille Kalle har precis fyllt 15 år och nu är han helt hopplös. Spelar musik och för oväsen. Och slarvig har han också blivit. Gud vad jobbigt, vi slänger ut honom på Blocket och skriver att vi blivit allergiska."
Jag förstår ju självklart att alla dessa omplaceringshundar inte kommer från idiothem, självklart finns det folk som faktiskt måste göra sig av med sin älskade vän och jag lider med dessa stackare. Mitt hjärta skulle gå i bitar och jag skulle förblöda om min livssituation plötsligt förändrades så drastiskt att jag, för Tyras skull, var tvungen att hitta ett nytt hem till henne. (Kära syster, du har första tjing om något sådant skulle inträffa! Bara så du vet!) Usch, vill inte ens tänka på sånt! Men tummen ner för dom som gör sig av med hunden av idiotanledningar. Dom borde tvingas äta en säck Pedigree Pal, Doggy eller nåt annat skräp som straff!

Slog en pling till pappa förut och önskade en trevlig Fars Dag. Jag älskar handsfree! Vi pratade i nästan en timme under tiden som jag lagade mat och fixade. Min duktiga far har förresten slutat röka! Helt otroligt, jag trodde aldrig att det skulle hända om jag ska vara ärlig! Han har rökt sedan 1800-frösihjäl och hade verkligen inga planer på att sluta, men så slog läkaren näven i bordet och så blev det som det blev. Enligt uppgifter sitter han nu hemma och äter brysselkål samt löser korsord istället. Det låter mycket nyttigare tycker jag. Fast jag är verkligen inte förtjust i brysselkål själv, men någon ska väl tycka om sånt antar jag. Hur som helst så är jag väldigt imponerad, han bara slutade rakt av. Inga fåniga tuggummin eller plåster. Starkt jobbat!

Dagens inlägg i bloggen tog nog priset som det tråkigaste ever tror jag. Men det är söndag och jag orkar inte anstränga mig. Den 24e kommer sotaren och kollar in spisen och kaminen. Jag eldade faktiskt i båda två förut. Kollade på termometern när jag pratade med pappa och den stod på 25 grader, kändes varmt och gött, men så kom jag på att jag faktiskt hade termobyxorna på också. Knäppt. Jag har aldrig varit speciellt frusen av mig förut, det har kommit nu på senare år och jag har ingen aning om varför. Nu ska jag lägga ner och göra något annat.

1 kommentar:

  1. Det är inte svårt att sluta röka när man är tvungen, och du, ha ha, fan brysselkål de e grejer de, men i övrigt så håller jag med dig.

    SvaraRadera