Gnill, gnäll, gnullit

Gnällvarning utfärdas! Jag måste bara få skriva av mig, det hjälper faktiskt och jag mår mycket bättre efteråt, men det kanske inte är så himla roligt att läsa.


Har jobbat hela helgen och såg fram emot en ledig dag imorgon. Hade planerat att åka hem till mamma på förmiddagen och sedan stallet på eftermiddagen. Men det blir inte alltid som man tänkt sig (i mitt fall är det alltför ofta som jag får styra om en hel dagsplanering för att det ska passa andra bättre och det är jävligt, förbannat och fucking irriterande) och eftersom Murphy (ni vet han med lagen) verkar ha ett gott öga till mig så ringde en av mina kollegor in sig sjuk sådär lagom på kvällskvisten. Man kan inte rå för att man blir sjuk, men ibland vill jag bara strypa alla dessa klena jävlar som inte kan vara friska mer än två dagar i taget. Ni borde verkligen uppsöka en läkare och få en vaccination mot ALLT. Aids, cancer, urinvägsinfektion (den tycker jag vi kan utrota helt!), lunginflammation, bråck, mul&klövsjukan och ALLT. (Nu var detta inte riktat just till min sjuka kollega.)

Jakten på en ersättare för imorgon började och det gick ganska fort att konstatera att den enda som var available var jag. Jävla förbannade satans SKIT!
En människa bortrest, en annan på andra äventyr, en tredje och fjärde jobbade redan och sedan var listan slut på de som klarar av mitt arbetsområde utan att få panikångest och ringa efter hjälp och goda råd 30 sekunder in på passet. Så ja, jag fick vackert boka upp mig för lite arbete imorgon kväll. Saken är den att hela min vecka är redan uppbokad så jag kan glömma att få vara ledig även när jag faktiskt är ledig. Och det är skitstörigt. Jag vill kunna sitta en hel jävla dag i soffan och titta in i väggen utan en massa måsten. That's not happening...

Så jag ringde mamma och ställde in och upplös henne om att jag är fullbokad denna vecka och kan komma förbi nästa måndag. Hon sa bestämt nej och jag fick pussla in henne i schemat iallafall. Och nu var vi där igen! Det där med att jag måste ändra om en massa för att det ska passa andra.

Jag har inte ens tid att tvätta på normala tider, så jag får tvätta mitt i natten (när jag egentligen borde sova för att att inte bli en gnällig surkärring. Oh wait... Too late.). Som typ nu. Jag kom hem strax före 22 och tog min tvättpåse och marscherade ner till tvättmaskinen. Jag tänkte för mig själv att normala människor (undantaget dom som bor mitt i stan och delar tvättstuga med 200 andra familjer) tvättar inte klockan 22 en söndag kväll. WRONG! Eller snarare så var det som så att en av grannarna stoppat i tvätt i maskinen igår och sedan glömt den. Jag fick ett utbrott och rev ur tvätten (sängkläder) och slängde in den på tork i torkrummet under osande svordommar och andra fula ord. Bäst som jag står där och kastar med lakanen så kommer ägaren spatserandes och jag vet inte hur mycket han hörde av mina ramsor, men jag HOPPAS ungjäveln hörde ALLTIHOPA för det är INTE första gången han lämnar tvätt i maskinen i en halv evighet. Och jag har tålamod, men inte SÅ mycket tålamod! Och NEJ, jag lämnar INTE tvätt i maskinen! Jag är skitnoga med att hämta den när den är klar (och nästan på minuten också) för att inte uppehålla maskinen för de andra som kanske också behöver tvätta. Puh, nu måste jag ta 10 djupa andetag.

Jag har läst någonstans att det som skapar mest konflikt oss svenskar emellan är det här med tvättstugan och tvättstugutider och folk som inte kan uppföra sig i samband med detta. Jag är INTE förvånad.


Regnar det imorgon bitti så blir jag fan förbannad IGEN. Polly måste köras och jag äger inga regnkläder för jag tillhör inte den lyckligt lottade skaran som har råd att spendera pengar på såna lyxprylar. Tajt budget just nu, mat till mig och djuren är det som prioriteras. Jag skulle behöva få min bil lagad, det är körförbud på den t o m, men jag har inte massa pengar som ligger och skräpar och som kan användas för detta ändamål. Det är skitstressande att ha en ekonomi som går plus-minus noll varje månad. Jag vill inte ens tänka på det.


Och kallt och eländigt börjar det bli också. Det har regnat hela kvällen och det är skitkallt ute. Jag övervägde långkalsonger förut, men om jag börjar med det redan nu, vad ska jag då ta på mig när det blir kallt på riktigt? Dubbla långkalsonger? Trippla långkalsonger? Dubbla långkalsonger och termobyxor?
Ska det fortsätta så här så får jag ta och leta fram Tyras täcke också. Fast än så länge så håller hon sig varm på promenaderna och tur är väl det.





Nog om detta, nu tar vi nåt trevligare.
Efter licenskursen i onsdags så ringde jag upp våran instruktör och frågade om han inte kunde tänka sig att köra Polly på banan och vi bestämde att vi tar det nu på lördag den 15e. Det ska bli oerhört spännande att se hur hon ser ut, jag har ju bara sett henne en gång tidigare med någon annan i vagnen (hej Maja!). Måste komma ihåg att packa kameran!




Jag lovade ju att komma med en förklaring till ring-bilden också i ett tidigare inlägg. Det spekulerades i att jag förlovat mig. Helt ärligt talat så var det som så att Hasan helt enkelt friade. Förra året. Och två dagar senare så tog vi en tur till domstolen och pratade med en domare (som, otippat nog, var yngre än mig) och skrev papper etc. Så ja, ni som inte vet kanske borde sätta er ner innan ni fortsätter läsa, men vi är gifta. Och inte på låtsas. Jag har lämnat in papper till Skatteverket här och väntar på att få det registrerat. Så var det med det. Och NEJ jag ville inte ha något fånigt bröllop och NEJ det blir ingen fånig bröllopsfest heller. Jag har aldrig velat ha det och kommer nog aldrig vilja ha det. (Jag vill inte ha barn heller, men det är en annan och mycket längre diskussion. Eller det är inte ens en diskussion, det är en monolog.)
Så 20 oktober firar vi ett år som gifta. On different locations. Jag kanske borde köpa en fet flaska skumpa och halsa på jobbet. Hmm...


Såhär ska det se ut egentligen, men av praktiska skäl (jag är livrädd att ha sönder vigselringen) så bär jag bara förlovningsringen till vardags. Och eftersom jag gärna gör saker lite bakvänt så blev det inga förlovningsringar förräns nu, därav ringbilden i det tidigare inlägget.

Nu vet ni det också och jag tänker gå och sova. Tack för mig!