Smalbeningen, raggsockorna och flodhästarna

Jahapp, igår var det ju dags för Polly att åka till travbanan igen och springa ett par varv med en annan kusk. Som vanligt var jag rätt skapligt nervös, jag vet inte varför men jag är, helt i onödan, orolig över att Pollixen ska skämma ut oss.

Polly är stabil, hon kliver på transporten utan sjåp, åker snällt, kliver ur och tycker hela arrangemanget är konstigt, men tar det ändå med ro.
Hon står snällt på utselningsplatsen och kliver lika snällt ut ur stallet och bort till banan. Jag vet verkligen inte varför jag oroar mig och är nervös, hon beter sig närapå som en dörutinerad gammal tävlingshäst. Det kanske är det som oroar mig?

Nä, lite bilder på det här då;


På väg upp på banan. Ja det ser ju stabilt ut det där. Än så länge...



Håll i dig nu gubbe! Vilken dag som helst nu så smäller det till och det blir åka av!


"Jag är en liten dressyyyyyyyrhäst!"


Polly (tredje från vänster) fick lite draghjälp av ett par snabbare hästar.



"Är vi klara snart? Det är jobbigt."



Vi kan springa lite mer seriöst också, men det krävdes en del övertalning från kusken efter att Polly tvärnitat någon gång och så.



Dags att börja jobba för maten!



Hej vad det går!



Fast sååå himla fort går det inte. Enligt kusken går hon ungefär i 2 minuters tempo och det är så snabbt hon klarar att springa för dagen. Ungefär lika fort som ponnytravarrussen.



I bakgrunden ses en montéhäst med ryttare som gömmer sig bakom belysningsstolpen när Polly kommer dundrandes. Ehm...



The End.



Allt som allt så skötte hon sig hyggligt. Kusk-Magnus tyckte att vi ska prova att sätta på henne ett helstängt huvudlag (och för er som inte vet vad det är så finns google, eller så dyker det upp bilder på det inom en snar framtid, men kortfattat så är det helt enkelt skygglappar) för hon springer och tittar på allt (vilket inte är något fel, men det kan ju vara bra om hon koncentrerar sig på att springa istället) plus att hon behöver mer rutin av banan. Inga konstigheter, som Färjan-Håkan säger. Så på tisdag drar jag till Bidermans på stallbacken (en liten käck affär med VÄLDIGT begränsade öppetider) och köper lite utrustning till kreaturet. (YES! Jag får shoppa MER grejer! HAHA!)
Polly ska med mig in till banan på onsdag igen då jag avlägger mitt körprov för licenskursen och förhoppningsvis sköter vi oss båda två och förhoppningsvis skriver jag godkänt resultat på teorin och sen är det rakspår till miljonerna.
Efter det så ska vi väl försöka få till det så att hon kommer in till banan en eller två gånger i veckan och får lite mer rutin. (Jag ska köpa ett hus och en bil för mina miljoner.)
Nog om det.

Idag på förmiddagen så hade min fantastiska vän Marie bokat turridning åt oss. Så hon och jag och en av hennes väninnor begav oss ut i de djupa bergslagsskogarna och luffade raggsocka. Hur roligt som helst!
Jag blev tilldelad en trevlig fuxvalack som trots sitt stadiga utseende visade sig vara oerhört pigg och alert.
Borstning, sadling/tränsning och uppsittning och så begav vi oss iväg. Två timmar lång var turen och det gick på grusvägar, slingriga skogsstigar, genom vattendrag och allt sånt som tillhör Kilsbergen.



Jag vågade inte ta några bilder när vi töltade och galopperade. Dels för att det (som omväxling) gick så innihelaveteåkern fort och dels för att ledar-Cattis tvingade mig till att faktiskt RIDA min häst i tölten och inte bara sitta och åka med och hoppas på det bästa. Oerhört nyttigt för mig som gärna blir lite flaxig och velig och har lite långa tyglar.


Hoppade av och gick sista biten hem, benen var som gummi och hästen tyckte att jag var skitjobbig och gick för sakta, han hade bråttom hem till maten.



Den trogne springaren - Flipi. Oerhört charmig och käck.

Efter detta äventyr susade jag hem och hämtade upp Tyra och Evelina för lite andra äventyr i vårat stall.
Alla hästarna skulle på promenad. Terese på Dido, Evelina på Garre och jag till fots med Polly. Tanken var att vi skulle gå och klättra lite i ett närliggande grustag, för förra sommaren var det skitfint när med lagom höga backar och kullar och grejer, men denna gång såg det väääldigt annorlunda ut. Kan ha berott på att man alldeles nyligen börjat ta grus där igen. Det kulliga minilandskapet var ett minne blott, däremot fanns det ett par plaskpölar och de modiga ryttarna tog tillfället i akt att träna vattenpasseringar med bumlingarna. Jag hade bara vanliga sneakers på fötterna så jag och Polly stannade på torra land (till Pollys belåtenhet).

Efter lite fånerier så klev iallfall båda fläckosaurierna i plurret.





Vissa tyckte det var roligare än andra (när han väl kom i).



Det ska provdrickas också (det kan ju smaka krokodil).


Det var dagens (och gårdagens) händelser. Nu ska jag sova för jag har varit ute i friska luften nästan hela dagen och jag är trött.