30-årskrisen kom senare än väntat...

Ja nu var det ett bra tag sedan jag underhöll er med mina fånerier, påhitt och allehanda katastrofer och det är väl alltså hög tid för lite uppdateringar tycker jag. Det har hänt en hel del i mitt liv vill jag lova! En del av er följer mig, frivilligt eller ofrivilligt, på Facebook, men så finns det också en liten klick människor i min bekantskapskrets som faktiskt inte har Facebook. Det låter himla märkligt, jag vet, för i dagens samhälle har väl nästan alla Facebook? Anyways... Så för er skriver jag detta inlägg. Och för er som vill ha lite mer detaljer än det som ges på Facebook så klart.

Detta inlägg skulle bli flera mil långt om jag skrev allt jag hade tänkt, så jag har delat upp det hela i flera inlägg och kommer att schemalägga dessa under kommande dagar så ni har något att se fram emot. Jojomensan, här har vi tänkt till sörrni.

Då kör vi igång då, pang på!

I slutet av november så gick min fantastiske och mycket älskade styvfar bort i cancer. Otroligt tungt och faktiskt väldigt oväntat, även om han kämpat mot den jävliga cancern en tid. Alldeles för ung och med alldeles för många äventyr kvar på sin att-göra-lista. Han lämnade en halv värld av ledsna själar bakom sig, men på sätt och vis är det ändå okej för nu slipper han ha ont och lida mer och jag är övertygad om att bortom detta liv finns något annat. Ett annat liv, ett annat äventyr. Även om den tanken ger lite tröst, så gör det fortfarande ont och kommer så göra en lång, lång tid.

 Moving on från tråkigheterna...

I december fick jag en förfrågan av en gammal bekant om jag visste någon som ville ha en liten ponny. Hon skulle själv göra sig av med alla sina hästar, sälja sin gård och flytta till stan. Jag tog mig en funderare, men kom inte på någon som kunde tänkas behöva/vilja ha en ponny och blev då tillfrågad själv om jag ville ha ponnyn. Och alla som känner mig vet ju också att jag har svårt att säga nej till djur, speciellt om det är en stackare eller en före detta stackare som denna ponny var. Tog mig en funderare till och kom fram till att det var klart jag skulle ha en ponny! Jag har aldrig haft en egen ponny (bara en bunt hästar i varierande färg och form) och tyckte att det var en lämplig julklapp till mig själv. Att bete sig lite knasigt ibland är nog bara nyttigt tror jag.

Så sagt och gjort så blev den lilla ponnyn upphämtad och inflyttad i tomboxen bredvid Polly. Det fanns även en annan tanke med det hela, då stallets grabbgäng, Deedoo och Garre, fått nya hem för gården ska säljas. Så ja, Polly behövde ju ändå ha sällskap förr eller senare när bumlingarna flyttat.

Med detta sagt så ber jag att få presentera min nya stjärna - 4-åriga danskan Dessi;

Inte den mest smickrande bilden kanske...

God jul Jenny!

På promenad i det vackra vintervädret.

Man får passa på att lastträna när transporten så lämpligt är framkörd och öppen.

Fotograf för samtliga hästbilder är Evelina Åström.

Nu undrar säkert en del av er vad jag ska med detta kreatur till. Ja jag vet inte riktigt... Tanken är att hon ska köras in nu under våren/sommaren och sedan till hösten ska hon ridas in och till det sistnämnda så har jag faktiskt lyckats hitta en liten ryttare som jag tror kan passa.

I nästa inlägg får ni veta hur det är med Polly nu och vad som har hänt i hennes liv på senaste tiden.