Fyra ögon är bättre än två?

För ett tag sedan så hängde jag med mamsen till optikern för min snälla mamma hade erbjudit sig att fixa brillor till mig när hon ändå var igång och fixade till sig själv. Jag har haft glasögon sedan jag gick i fjärde klass typ och det var ett tag sedan kan man säga. Det senaste paret med extra ögon har jag haft i över 10 år och de är horribelt omoderna och vansinnigt fula! Så det var ju verkligen på tiden att ögonen blev lite uppdaterade. Don't get me wrong, jag har linser i vanliga fall och får ögonen kollade en gång om året, bara så ni inte tror att jag har gått runt halvblind i flera år. Fast det har jag ju... Varje kväll när jag plockar ur linserna så ser jag ungefär...ingenting. Hur som haver, ögonen fick en ordentlig koll av en legitimerad optiker, men hur människan såg ut vet jag inte för jag hade inte varken glasögon eller linser vid det tilfället. Hon kanske var praktikant, jag såg ju inte ett skit så jag kan ju inte vara riktigt säker. Ett par nya bågar valdes i alla fall också ut och sedan började den långa väntan på att få hämta ut de nya ögonen.
Jag behövde inte vänta så himla länge faktiskt, 6 dagar och sedan fick jag ett sms! Hurra!

Så nu används de nya ögonen flitigt på kvällstid, för jag är inte tillräckligt modig än att använda dom ute i civilisationen, på jobbet och etc.

De gamla fula eländena. Och det lika fula fodralet.

 

 

Mycket mera stylish!

 

 

En jämförelse. Jag är väldigt nöjd med de nya brillorna!

 

 

Oj vad GLAD jag ser ut!

 

 

 





Och så har Tyra Snöyra varit hos Tant Hunddoktorn för sin årliga vaccination. Varannat år så får hon en spruta i nacken och varannat år så får hon några droppar i snoken. Gissa vilket det var dags för i år? Jojomensan, nässprayen! Men det gick bra, hon har börjat tycka att det är mindre och mindre värt att åka till veterinären. I början så var hon eld och lågor och klättrade högt och lågt på personalen och skulle pussas och kramas och leka och så. Nu för tiden vill hon mst åka hem på en gång. Man blir ju liksom satt i ett behandlingsrum och får vänta där ett par minuter tills veterinären är klar med det hon hålls med. Tyra tycker det är rena rama döden att vänta. Hon klättrar på mig och gnisslar och låter. Men så dök Tant Hunddoktorn upp, Tyra fick sina näsdroppar och en liten godis och sedan pratade jag och vetten en liten stund om ditten och datten. Och Tyra dog nästan av tristess. Hon tuggade på kopplet och pep och vandrade runt för att riktigt få oss att förstå att hon ville åka hem eller i alla fall få göra något roligt och fartfyllt. Passivitetsträning någon?

 

 

Någon har l i t e tråkigt hos veterinären och stirrar på dörren i förhoppning om en snabb väg ut.

 

 

 

Det var alles för idag, jag skulle göra några tidsinställda inlägg också, men nu är det nästan dags för sängen så det får bli en annan dag. Då ska ni få rapport om hur det går för Polly och Dessi. Nu ett glas vatten och sedan sängen. Adios!