Tanken var från början att vi skulle knata bort till paddocken så att Linus och Evelina fick börja sin karriär som hoppekipage. Jag skulle bygga lite hinder och agera hejaklack när hästen helt oengagerat rev halva hinderparken (för alltså, varför anstränga sig och lyfta på benen liksom?), men paddocken visade sig ligga under vatten. Och så var den invaderad av vilt galopperande älgar. På riktigt. (Jag erkänner villigt att när jag fick syn på älgen så katapultade jag ur sadeln med raketfart för att slippa sitta kvar om hästen fick för sig att skena till skogs, vilket inte hände, han tittade bara intresserat på älgen när den lade benen på ryggen och sen var det inte mer med det. Jag måste nog börja lita mer på min häst faktiskt!)
Hur som, vi beslöt oss för att vända hem och använda den mindra paddocken på gården. Linus taggade till över cavalettibommar och när jag höjde mittenbommen så klämde han till med lite galopp! Helt galet! Evelina fick för sig att prova ute på volten och se om han kunde tänka sig att galoppera där också (ja själv är jag hopprädd, farträdd, ridrädd, rädd för älg, rädd för jägare, rädd för allt som kan tänkas skrämma min häst så att jag eventuellt ramlar av...typ...) och den lilla stolliga hästen tog klockren galopp och bara rullade på i ett fint tempo varv efter varv efter varv (lika bra att han fick galoppera på ett par varv med massa beröm för att fatta att det numera är okej att gasa på i "fel" gångart)! Jag stod som ett fån i mitten med kameran, till slut kom jag till sans och lyckades fånga bravaden på film - LINUS
Högergaloppen satt som en smäck, vänstergaloppen var lite svårare och där lyckades han bara få till ett par språng i taget, men det tar sig ju!
Jag är så sjukt nöjd över denna lilla krigare till häst, han tar sig an alla stolligheter han utsätts för med beslutsamhet och hetsar inte upp sig. Jag är även så jäkla nöjd med att han blivit så pass stark i kroppen att han lyckas ta galoppen på en så liten yta, och utan att skentrava in i den. Det måste vara dressyrens förtjänst! Jag visste väl att den där jädra dressyren skulle löna sig till slut. ;) Och på tisdag om en vecka är det dags igen, nu har vi haft ett alldeles för långt uppehåll, tränar-Erika har varit utomlands och sedan var det något tillfälle som ställdes in. Men nu är vi taggade att nöta och böja och bända och ställa och vrida och minska tempot och användar ytterhjälper tills benen krampar igen!
Egentligen tycker jag inte att galoppen är en big deal, det är väl jättetrevligt om hästen kan galoppera, men jag skyndar hellre långsamt och får en stark, stabil häst som orkar bära sig och som sedan kan lära sig galoppskänkeln på ett pedagogiskt vis, men nu överraskade han oss totalt och ja... Vill han galoppera så får han väl göra det, det dröjer nog ett tag innan han fixar att ta galoppskänkel ute på rakt spår utan att rusa, men vi jobbar väl på som vi har gjort hittills och sen kommer det när det kommer helt enkelt.
Och om dryga två veckor firar vi ett år tillsammans, Linus och jag! Herregud, det har redan gått ett år, det känns som det var igår när jag fick samtalet som gav mig redig hjärtklappning. Jag har inte ångrat en sekund att jag tog honom dock, vi passar varandra ganska bra och har roligt ihop och han kommer få stanna i min ägo tills den dagen det är dags för honom att vandra över regnbågsbron.
Ja det var ju trevligt att Linus kunde överraska er och skrämma älgen, han får säkert vara med på nästa älgjakt, verkar vara en fin kuse.
SvaraRadera