tisdag 30 september 2014

Blåblodig Smalbening?

Så här efter kriteriehelgen (jo alla travnördar vet vad jag pratar om, ni andra kommer alldeles straxt bli upplysta), så känner jag att jag blev nyfiken. Märkligt uttalande tycker jag till och med själv, men om vi börjar från början - a leder till b leder till c osv.
Svenskt travkriterium gick av stapeln i helgen som var, segern gick som bekant till den alltid lika sympatiske Halmstadstränaren Peter Untersteiner, med sonen Johan bakom tömmarna (jo jag skriver så, det låter bra, jag har egentligen inte träffat någon av dom, men man måste väl få ha en åsikt ändå?). Hästen heter Je T'aime Express och segern var värd, i runda slängar, 2 meloner (eller fakiskt ganska exakt 2 meloner).

MEN, nu var det inte just det jag tänkte på, utan auktionen!
För i samband med detta prestigefyllda lopp så säljs det en jädra massa ettåringar på Kriterieauktionen, en tillställning som håller på i dagarna tre och har man massor med pengar och inget annat att lägga dom på så kan man göra som hon, amatörtränaren, som plockade hem en fin hingst för 1,2 mille. Hon handlade med hjärtat och sånt tycker vi om. Det är så mina djur brukar hamna hos mig också, med några undantag. Polly är ett sånt undantag faktiskt. Hon skulle, som ettåring, ha sålts på denna auktion, men det blev istället direktaffär med uppfödaren och närapå att vi fick en till häst på köpet, och med facit i hand borde vi ha tagit den också - jämför resultaten Ausbo Polly och Sanna Tuva, men jag tyckte bättre om Polly och alla inblandade hade ju någon storslagen vision om att jag var expert på området, vilket inte alls var eller är sant. Anledningen till att jag fastnade för Polly var helt enkelt stammen. Jag tyckte att hon var mycket bättre stammad än den andra hästen, även om den inte var dåligt stammad (fast jo liiiiite, haha), men Polly kändes, iallafall på pappret, snäppet vassare.
Jag tänker inte dyka in i stamtavlan något djupare för det är främst pappan jag tänker på nu - Quite Easy U.S.. En amerikanare som visat sig lämna hårda ston med talang. Och den absolut största anledningen till att jag på en gång fastnade där, är för att den kom ifrån den svenskamerikanske tränaren jag jobbade hos 2008. Plus att vi hade en halvbrorsa till den i stallet då, en jätterar liten ponnystor hingst med vackert huvud. Det var inte min passhäst, men jag fick äran att pyssla om honom en gång eller två när skötaren var iväg på tävling med andra hästar (jag hade egna passhästar att härja med, två av dom hamnade sedan i Sverige, den ena avlivad pga skada och den andra är mamma och kläcker ur sig vackra bäbisar på löpande band hos ett mellanstort stuteri en bit nedåt i landet).
Så när Pollys uppfödare glatt förkunnade vem hon var efter så var jag fast på en gång. Polly är en helt vanlig brun häst och innan man lär känna henne så tycker man nog att hon antagligen är en arg gammal dinosaurie eller helt utan personlighet. Så jag kan inte påstå att jag fastnade för Polly själv , utan det var helt och hållet stamtavlan som gjorde det. (Sen har hon en mormor som lämnat ett helt stall med dugliga hästar, avkommelistan ser ut så HÄR, verkligen inget att skämmas för!)

Men ja, nu är det Quite Easy U.S. jag hängt upp mig på. På årets kriterieauktion såldes 5 avkommor och samtliga blev sålda, den totala slutsumman blev 340 000:- och genomsnittspriset  68 000:-. Och med detta känner jag mig jävligt nöjd ska jag erkänna. Det är fint som snus att ha ett sto som verkar vara efter en hyggligt populär hingst, folk som frågar säger oftast att Polly har en rolig stam när de får höra vad hon är efter. Det värmer i hjärtat, vi har ju liksom hängt ihop i fyra år nu, Polly och jag. Och även om hon aldrig blir något annat än en tjock hagprydnad så är jag ändå stolt över henne. Hon är kanske inte vackrast eller snabbast eller bäst på något, men hon är en jäkligt trevlig häst, hon är klok som en bok och hon är iallafall inte dåligt stammad.
Sen får vi se vad som händer med henne framöver, hon har fått börja vänja sig vid konceptet sadel/ryttare, men det förtjänar ett helt eget inlägg tror jag, för nu ska jag sluta svamla och istället ta en powernap. Vi har sorg i släkten idag och jag känner mig rätt mosig i huvudet. Men när jag återgår till vaket tillstånd så ska jag åka och klappa lite på mina skrällen.


1 kommentar:

  1. Ja hästar kan även vara trevliga som sällskapsdjur, för att ha något att pyssla med, en social kontakt med annat hästfolk.

    SvaraRadera