Jag kan se mitt köksbord igen!

Häromdagen gjorde jag något som jag inte gjort på myyycket länge. Alla människor gör det, oftast flera gånger om dagen, men eftersom jag är lite udda så...
Jag har ätit vid köksbordet! Ja det låter kanske inte så konstigt, men jag har liksom inte ens sett mitt köksbord på säkert ett halvår. Saken är den att bordet har en förmåga att bli en avlastningsplats för allehanda prylar och papper och det gror igen på nolltid. Men nu har alltså bordet kommit fram igen för jag har, hör och häpna, storstädat!
Jojomensan! Det händer inte ofta, ett par gånger om året, men ibland så slår städlusten till! Det gjorde den i och för sig inte denna gång utan det var mina kära hyresvärdar som tvingade mig till det, dom skulle visst ha ut någon specialgubbe som skulle kolla runt. Det stora diskberget är borta, veden som jag inte eldat upp är undanstoppad i förvaringen under spisen (resten är kvar i vedboden), köksbord och rumsbord är röjda, en massa skräp är utburet, en del grejer har flyttat upp på vinden och golven är dammsugna samt moppade. Herrejösses, det borde delas ut pris i den ädla städkonsten, jag hade kammat hem den stora medaljen utan problem!
Fyra dagar tog det! Men nu är det banne mig rent! Ska försöka hålla efter nu också, annars har jag ju en förmåga att skjuta upp saker tills de blir för stora och jobbiga för att tas tag i.
Jag tycker jag har förtjänat en stor applåd av allmänheten. Jag kan ha, indirekt, räddat era liv från zombisarna, för vem vet vad för skumma bakterier som växte i vrårna här.

För ett tag sedan planterade jag lite frön som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Jag har blivit en riktig trädgårdsentusiast! Iallafall om man jämför med hur jag var förut när jag bodde i stan (jodå, jag har faktiskt bott i civilisationen, även om man inte kan tro det!). Jag planterade solrosfrön, melonkärnor och smultron och banne mig att melonerna har börjat grott! Jag har aldrig odlat melon förut så det ska bli spännande att se hur detta lilla experiment artar sig.

Hade bokat besiktningstid till bilen också men natuuurligtvis så ändrades min jobbtid just den dagen också så jag fick boka om. Töntigt, men jag blir skitgrinig och gnisslar tänder när jag bestämmer nåt och det inte funkar. När rutinerna ruckas så blir jag sur. Knäppt... Kanske borde jag diagnostiseras? (Jo jo, vissa skulle må då!)

Var ute på en fantastiskt trevlig ridtur med Terese och fjordknasarna idag. Stackars Maja är så ömfotad, så ömfotad, men då går det iallafall i ett behagligt tempo.
Förutom ett par ofrivilliga stopp ute på gärdet när hon tvärnitade för att stirra på en bil som, i Majas tycke, inte skulle vara där, så gick det relativt smärtfritt.
På ett ställe kom två gigantiska varghundar lunkades för att kolla in läget, men de kallades tillbaka av sin husse. Jag trodde knappt mina ögon, man ser inte såna så ofta faktiskt.

Nehepp, nu ska jag nanna kudden lite.