Under tiden...

...som jag lagar mat (korvstroganoff och ris, muuuums!) så skriver jag en snabbuppdatering här.
Jag har precis avslutat ett 14 (eller nåt sånt, långt blev det iallafall) sidor långt mail till min faster i Skåneland. Har inte haft någon kontakt med henne alls, förutom julkort och sånt, på... ja... jag vet inte... Har nog inte haft någon kontakt alls sedan jag var liten typ. Jag passar på att hälsa til henne här också; Hej hej!

I lördags skulle jag och Terese gå på bio, Alice I Underlandet, var det bestämt. Ack och ve, bion stängde tidigt på påskafton, sista föreställningen gick halv 7 och ingen av oss var redo så tidigt så vi sköt upp det till söndagen istället. Så i söndags var vi ute på ridtur först, hästägaren Virre följde med, och hästarna var jättepeppade i slutet av turen och halvgalna.
Efter stall och allt sånt så susade jag och T in till stan för att äta, vi var helt utsvultna. Med mycket litet hopp om att något annat än McDonalds och Burger King var öppet så promenerade vi förbi vår favoritrestaurang. Vi beslöt oss för att känna på dörren och till vår stora glädje så hade dom öppet! Det blev massor med god kinabuffé!

Sen till filmen. Då vi båda två tycker att Tim Burton är ett geni så hade vi stora förhoppningar på filmen. Det slutade med ett magplask. Ja, den är helt klart sevärd och i sann Burton anda så är den mörk, dyster och lite konstig. Johnny Depp briljerade, Helena Bonham Carter jobbade hårt som den arga drottningen, jag flinade fånigt varje gång min personliga favorit The Cheshire Cat (Stephen Fry du underbara man!) dök upp och jag ryste av välbehag till Alan Rickmans ljuva stämma som den blå larven, samt satt som förstenad till monstret Jabberwocky som lånat sin distinkta basstämma av Christopher Lee(Saruman!!). Åh jag glömde nämna den fantastiskt roliga brittiska Matt Lucas vars prestation som tvillingarna Tweedledee och Tweedledum var det mest komiska som setts på länge! Ja helt klart sevärd, tyvärr med ett ganska tamt slut. Det känns som att Tim Burton nog kunde ha gjort så mycket mer med det hela faktiskt. All in all så for den 3 starka hundar av 5 möjliga. (Nej fråga inte, det är Tyra som kommit på det poängsystemet.)

I måndags var vi ute på nytt med fjordtokarna och hittade en ny väg som har potential att kunna bli en ny favorit. Tyvärr förstördes slutet av turen då det först kom en traktor plus att Maja fick syn på kossor och blev hysterisk. Jag slängde mig av i farten helt frivilligt för att undvika en massa hopp och skutt och nör hon väl lugnat ner sig så pass att jag kunde sitta upp igen så kom nästa chock!
MÖRDARSVANARNA!! I en pöl ute på en åker simmade det ett par svanar och tyvärr har Majsan haft obehagliga svanupplevelser förut så hon var skeptisk och försökte sticka ut på en annan (lerig) åker med mig. Och där någonstans tyckte svanarna att det var en bra idé att ta sig en flygtur. Det var nära att jag fick en flygtur jag med, men jag hävde mig av i farten (favorit i repris) och sedan tog det nog 20-30 minuter innan Maja hade varvat ner så att jag kunde rida sista biten hem. Vem var det som sa att fjordingar är lugna och stabila och bra nybörjarhästar??? Vem vare???

Nu ska jag stoppa i mig lite käk och sen ska jag åka och lämna av lite grejer hos lillebror innan det bär av till stallet igen.
Tänkte vara där lite tidigare och ta en tur med Tyra först. Hon löper nu och kan inte leka med Bamse så då får vi helt enkelt hitta på något annat. Och promenera på nya outforskade (för henne) ställen är nästan lika roligt, så hon blir nog nöjd.
(Jo jo, hon kommer släpa runt på mig i vanlig hysterisk stil, och jag får skämmas.)

Tjipp tjipp!