Gårdagen

Jag är i startgroparna mot sängen, dags för en ny vecka på praktiken. Får nog ta och skriva ett eget inlägg om det någon dag, det är ett ganska nischat bageri jag är i just nu, men jag har ju 6 veckor kvar (om jag inte räknat fel), så det hinns nog med.
Innan sängdags så får jag väl ta och lämna en rapport om Dessis försäljning.

Gårdagen gick enligt planen. Dessi putsades upp och fick vara med på en sista fotosession och sedan rullade hennes nya familj in på gården vid 11 (och jag fick en skum kramp i hjärtområdet i samma stund som bil och transport parkerade). Ponnyn klev, som vanligt, snällt på transporten och åkte snällt hela vägen till sitt nya hem. Det tog säkert en hel kvart, haha.

Avlastning och instoppning i en box i ett litet mysigt stall med 3 andra hästar.
Jag och Evelina fick till och med en lättare lunch hemma hos nya ägarna och det var väldigt trevligt måste jag säga, min osociala sida till trots.
Papper skrevs, pengar och pass bytte händer och sen var jag en ponny kortare.

Under tiden som vi käkade så fick Dessi stå inne och mumsa hö och morötter. Hennes nya hagkompis var ute på tur, men när han väl var återkommen så släpptes Dessi ut till honom, men först ville den lilla hästägaren provrida sin nya ponny, så sadel och träns åkte på och ponnyn fick finna sig i att ledas runt ett par varv på stallplanen, något hon inte tyckte var ett dugg konstigt.

Hon är ju van att gå med stora hästar, så att bli inkastad hos ett stort svart halvblod verkade inte bekomma henne. Hon gick genast på upptäcktsfärd med den stora svarta på släp, men när det vankades lunchhö så parkerade dom sig helt enkelt vid varsin hög och that's it. Inga draman eller slagsmål, det största som hände var att de sprang lite och stallägarens ena hund tyckte att hästarna skulle skärpa till sig och skällde på dom, och då fick de upp lite fart och det kom några luftsprång från den stora svarta, som inte var någon ungdom med sina 17 år. Annars var det lugna puckar, så efter en snabb fika i stallet så begav vi oss hemåt igen.

Dessi kommer få det superbra i sitt nya hem (hon fick en fin fläta/knopp i luggen så fort hon installerats i sin box), och just idag saknar jag henne inte (jag tog en kort tur med Linus istället, han var mer än glad att få komma ut på tur), men det kommer komma dagar när det kniper i hjärtat. Det är ju en himla tur att hon inte hamnade på andra sidan Sverige.

Nähä, tandborstning och på med pyjamas. Imorgon är det måndag igen.