Jag ska bara....

Det är egentligen sovdags för länge sedan, men jag måste bara visa två fina bilder från dagens ridtur.
Jag och Linus fick sällskap av Evelina, Pebban och Eves syster Malin.

Malin är den ständiga fotografen på våra hästäventyr, även om hon inte är någon hästmänniska själv (som om hon har något val, haha).

Linus var fantastiskt duktig idag och han gör mig avundsjuk för han verkar ha oändligt tålamod. Själv blir jag vansinnig efter två sekunder när saker jävlas. Jepp jepp, jag är stabil och slänger aaaaaldrig saker omkring mig och svär. Min stackars bil kan intyga om hur glad och trevlig jag är jämt.

Anyway... Linus utrustades med turkost schabrak och turkosa benlindor och boots, på Evelinas begäran. Dagen till ära så skulle vi vara snygga och rena och bete oss som folk, för Malin skulle fotografera oss. Pebban är till salu och har spekulant, hon ska veterinärbesiktas på tisdag och om det går som det ska så åker hon på en gång och därför ville Evelina ha lite finbilder på sig själv och Pebban.

Planen var att vi skulle snirkla runt lite i paddocken först och sedan ge oss ut och sätta fart på kusarna. Vi lyckades hålla oss till planen, men det där med fart är inte riktigt Linus grej. Han travar gärna, både i långsamt snigeltempo och i ökad trav, men helst inte mer än så, vilket passar mig utmärkt.

I paddocken så jobbade jag bara på att få fram honom till bettet, dagen till ära hade nosgrimman kommit på (vi skulle ju vara snygga liksom) och jag tycker nog han verkade lite störd av den. Han hängde sig gärna på bettet och blev väldigt stum i munnen, något jag inte upplevt när jag ridit utan nosgrimma (vilket jag normalt sett gör). Jag fick känslan av att han kände sig instängd trots att jag inte spände åt nosgrimman. Nåväl, han skötte sig fint och jobbade på och kunde till och med tänka sig att påbörja framdelsvändningar trots krattan som satt i sadeln och fladdrade och gav konstiga dubbelkommandon.

Sen gav vi oss ut för att trava lite, Evelina och Pebban tänkte sig även ett par flashiga räsergalopper. Linus är verkligen en toppenkille, han hänger utan problem med ett snabbare ekipage om han ombeds, men han kunde inte bry sig mindre om dom springer ifrån oss. Han fortsätter sorglöst i det tempo ryttaren vill. Det underlättar som fanken om man vill träna tempoväxlingar i traven, jag varierar gärna mellan en kort långsam trav och en lång ökad trav.

Idag provade jag två nya helt idiotiska saker som jag aldrig i livet skulle prova på en annan häst. Först släppte jag ut honom på lång tygel i traven och försökte bromsa ner honom till skritt och sen halt utan inverkan av tyglarna. Inga problem!
Sen provade jag att trava iväg åt ett helt annat håll än Pebban bara sådär. De flesta som hålls med hästar vet att dom är flockdjur och ofta väldigt ovilliga att lämna sin kompis. Linus tyckte inte det var något konstigt utan lallade bekymmerslöst på.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag är så sjukt nöjd med den där hästen!