Hoppsan - eller 'den som har flest grejer när den dör vinner'

Med min hästmani (som nog aldrig kommer gå över eller mattas ut, även om mina föräldrar kanske hoppades att jag någon gång skulle växa ifrån det) så blir det lätt att man glädjeshoppar lite ibland. Eller rätt ofta faktiskt. Alldeles för ofta om vi ska vara helt korrekta.

På väg hem från stallet idag så stannade jag till på City Gross (oh no, en konkurrent till min arbetsplats!) för att handla lite mat och sådant nödvändigt. Inte helt oväntat, så ramlade jag in på hästavdelningen (åh vad jag ääälskar mataffärer som har hästgrejor!) och hittade en binge med billiga ridtäcken. YAY!

Räserhamstern och Smalbeningen ska inom kort bli pälslösa (ja dom ska rakas) och då kommer det väl till pass med ett mysigt ridtäcke i svart fleece. Som komplement till mina andra ridtäcken menar jag... Och som komplement till mina övriga täcken. Jag gjorde en snabb inventering i huvudet och kom fram till att jag har två regntecken, två termoinnetäcken, fyra fleecetäcken, ett coolertäcke (som ett fleece, men mer som en gigantisk snuttefilt som man sveper in hela hästen i) ett vinterfodrat utetäcke (med tillhörande hals), tre tunna innetäcken, ett reflexridtäcke, ett vanligt ridtäcke och nu ett fleeceridtäcke. Plus ett gäng ponnytäcken som ska säljas. Och så har jag slängt en halv hästsportbutik med trasiga, gamla täcken.

Jag börjar fundera på om jag inte ska ha en häst till iallafall, så jag får användning för alla prylar menar jag. Eller kanske inte.

En bild som är totalt irrelevant för inlägget. Någon jäkla häststaty med tillhörande gubbe i London.