Ibland är man glad över det lilla.

Som av en händelse så har nu Dessi fått sig en liten sadel. Alltså, den känns så yttepytte att det inte är klokt!
Tanken är väl att hon någon gång under hösten ska ridas in, jag hade lite panik förut för planen var att hon skulle köras in, ha semester någon månad och sedan ridas in (och nej, jag hade faktiskt inte tänkt kravla mig upp själv), men jag får nog ändra lite i planerna. Jag är så fattig att jag inte ha råd med en ordentlig vagn till henne, det inköpet får nog vänta tills nästa år. Vår snälla stallägare har visserligen en ponnyvagn som hon sa att jag gärna får låna, men den är inte riktigt anpassad för små minihästar med sparrisben. Det låter kanske otacksamt, men jag vill gärna att det är så bekvämt som möjligt för Dessi den dagen det är dags, å andra sidan kanske hon kan dra den vagnen några gånger utan passagerare bara för att känt det här med att ha ett fordon på släp. Så vi kör väl på med inkörningen så långt det går och sedan får det bli en paus med lite inridning. Det tror jag kommer bli väldigt odramatiskt, mycket av grundarbetet är ju redan gjort i och med att hon redan kan start, stopp, höger och vänster. Och hon är van att ha utrustning på sig.
Polly går just nu bara i hagen och äter mat och är odräglig. Hon har fått 4 behandlingar med biolight och hon äter även medicin och benen ser mycket bättre ut redan. Ska försöka ta mig dit på fredag och liva upp stämningen lite. Det blir inte så mycket häst som jag skulle vilja just nu, skolan suger musten ur mig och det blir väldigt långa dagar.  Uppepå detta så jobbade jag helgen som var. Skjut mig! Det var ett misstag att tro att jag skulle kunna fixa det också, för idag är jag så sjukt trött att det finns inte! Måste nog göra något åt det...

Nu ska jag iallafall ta igen lite sömn, imorgon är det heldag i bageriet som gäller.