Satt och slösurfade runt på travsport.se och letade efter gamla och nya hästar. Sånt som jag roar mig med ibland (ganska ofta) för det är roligt att veta var mina bekantskaper (och okändingar som man bara hört namnet på) är och vad dom har för sig.
Det visade sig att en människobekant (njaaaa, vi har som hastigast träffats ett par gånger i hästrelaterade sammanhang) har slaktat bort tre av sina fyra hästar och köpt två nya leksaker (hästar). Jag blir bara så ledsen. Av det jag hört om dessa hästar så var det inget fel på dom (fast en var gammal), men dom gick inget på banan. En av dom kom aldrig till start och den andra visade mest upp konstiga gångarter när den inte borde (och den tredje var som sagt gammal så det är väl ursäktat).
Det som gör mig ledsen är slit och släng mentaliteten inom travsporten. Det är ju upp till var och en att göra det som är bäst för sin häst om man inte kan ha den kvar och avlivning är inte nödvändigtvis dåligt, men jag stör mig på att det är så accepterat att slakta bort dom individer som inte springer och ta in nya i samma minut som boxen är tom (och den icke-springande hästen är lastad på transport med destination himlen).
En av hästarna som jag och Pollys delägare tittade på har gått samma öde till mötes. Jag tror till och med att han var den första som vi kollade på.
Jag minns så himla väl denna gängliga ettårshingst och hur jag tyckte att han såg väldigt snäll ut, men saknade det. (Vi fastnade ju för en annan i den flocken istället, men den var för dyr.)
Uppfödaren ville ha 35' för ynglingen, men vi köpte Polly istället och han såldes på auktion till en proffstränare för inga pengar alls (10').
Han kastrerades och började starta som 4-åring. Han gjorde 9 starter och tjänade strax över 8000:- innan man gav upp. En av Pollys delägare träffade tränaren i fråga under hästarnas fjärde år och frågade om just denna häst och hur det gick för den. Svaret var inte positivt, tränaren menade på att hästen var närapå oduglig och någon gång i somras byttes han väl ut mot nåt med mer kapacitet och gick till slakt. Jag blev helt deprimerad när jag såg att han var reggad som död på travsport.se. Alltså va fan?
Jag fattar att man inte vill skänka bort hästen till vem som helst (för att sälja en häst som i travets ögon är oduglig är omöjligt), men det är alldeles för mycket fokus runt pengar och för lite engagemang för hästarna som individer. Om dom inte tjänar pengar vill säga.
Tack och lov är inte allt travfolk så här, men jag hör oftare om duktiga hästar som pensioneras och käkar gräs resten av sitt liv än "odugliga" löss som belönas med samma upplägg. En häst är alltid en häst, oavsett om den tjänat 1,5 miljon eller 3000:- och det gör mig verkligen jätteledsen i hjärtat att veta att den sämre hästen liksom inte räknas i mångas ögon.
När jag blir rik så ska jag starta stall för alla löss. Dom kan få bli halvpensionerade turridningshästar, eller kanske skolas om och göra ny karriär inom andra körgrenar. Bara för att de inte kan eller vill springa fort så betyder ju inte det att dom absolut inte kan användas till något annat. Det är lite mera jobb att skola om en travhäst till något annat, detta beror oftast på fysiologiska skillnader, men jag tycker det är väl värt mödan för trevligare och intelligentare hästar får man nog leta efter.
Det är bara så himla sorgligt att veta hur många travhästar som slaktas varje år bara för att de inte duger på banan.
Ja det kan inte vara roligt att vara häst alla gånger.
SvaraRaderaMan får inte vara så blödig Jenny - det är en hård värld. Men grymt bra jobbat av dig ändå för att du räddat räserhamstern Linus och inte ger upp på Polly trots omöjligt läge... man får göra det man kan för de man kan. Jag väntar bara på dagen du skaffar stall med sisådär 10+ boxar så hyr jag in mig med min röda räser och hennes avkomma... sen kan jag väl förbarma mig över dina löss också (för jag är ju en sucker för projekt och vad är väl inte en avdankad travare i sina bästa år om ett projekt?)
SvaraRaderaKunde inte sagt det bättre själv!Det är för jävligt!!
SvaraRadera