Fattig, men chokladen var god

I söndags lyckades jag med konststycket att fylla år. Shit happens. Men som omväxling slog jag inte till med kalas eller så, utan jag hängde i stallet med mina fina ludenhjärtan (Smalbeningen och Räserhamstern). Kalas är fan överskattat. Förra året vill jag minnas att det ramlade in folk som var oförskämda och krävde fika och sånt avancerat, men nu börjar man bli rätt less på att baka. HAHA - less på att baka? Gick ni på den? Närå, jag är inte less på att baka, men det är inte lika roligt att baka hemma för jag har ett väldigt litet och trångt kök och äger inte en massa flashiga redskap som underlättar vid bakning. Så mindre bakning hemma har det blivit.
Hur som, detta inlägg skriver jag enbart för att få visa presenterna jag faktiskt lyckades få. Snälla, snälla Evelina hade med sig paket till stallet! När hästeländena fått sitt så kände jag mig storsint och bjöd på lite fika hemma (ja alltså, det här är ju typ en hel vecka sedan, medans det fortfarande var någotlunda städat och fint hemma hos mig, nu ser det mer ut som en krigszon. Städa lite under helgen kanske?) och sen bröt jag mig på brutalaste vis in i paketet.

Hästgodis, människogodis, en mössa till Linus, två triss och en kapsylöppnare i gjutjärn i form av ett bulldoghuvud. Jag gillade den sistnämnda asmycket (fast chokladen var inte heller så tokig)!

Jag tänkte skrapa fram en förmögenhet på lotterna, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig (typ aldrig ju!), så här sitter jag - fortfarande fattig och eländig. Sånt är livet. Men jag fick iallafall presenter och ett grattiskort av pappsen. Det kunde vara sämre.