Winter is coming

Jag måste få lätta mitt hjärta lite. Allt för länge har jag suttit instängd i min ensamhet och försökt dölja mitt beroende. Jag skäms inte ens, det känns bara bra.

Jag har, ett sekel efter övriga världen, upptäckt serien Game of Thrones. Bättre sent än aldrig?

Till att börja med så var jag skeptiskt, jag har visserligen läst den första boken (eftersom serien är baserad på en trave böcker) och jag vill minnas att den faktiskt var bra, men att jag inte orkade traggla mig igenom mer än en bok. Men eftersom det tjatas om GoT överallt så tänkte jag att det var på tiden att jag tog tag i mitt liv och kollade iallafall ett avsnitt, vilket ledde till ett beroende att sällan skådat slag!

Så om jag inte befinner mig i stallet, på hästryggen eller på hundpromenad så sitter jag med största sannolikhet hemma i soffan och funderar på hur Jon Snow ser ut under alla kläder. Typ. Får vi någonsin veta det? Jag är bara på säsong 3 än så länge.

 Serien har allt och lite till! Medeltidstema, sex och en jäkla massa våld! Folk dör som flugor, till höger och vänster! Det är skitigt och blodigt och kallt och eländigt, och man njuter varje sekund! Karaktärer man avskydde i början växer på en och några av dom man gillade visar sig vara idioter. (Utom Joffrey Baratheon, han är och förblir ett kioskmongo!)

Jag är helt fast och när jag kollat ett avsnitt så vill jag bara veta vad som händer i nästa. Och nästa.... och nästa.... Det är snudd på omöjligt att bara kolla ett avsnitt, men efter fyra på raken så måste jag påminna mig själv om att det finns andra saker att göra också.

Nu ska jag kolla ytterligare ett avsnitt och sedan skriva ett till, möjligtvis tidsinställt, blogginlägg innan det är dags för sängen. Om jag inte bara skiter i blogginlägget och kollar två avsnitt! Man vet aldrig! Eller så kollar jag två avsnitt och skriver sen ett inlägg och sover lite senare än tänkt. Hmm....